Den nya skolpengen

 

Ska miljonärerna rädda skolan? Den lakoniska rubriken satte SvD (8/1 23) på en artikel om att rika medborgare fungerar som mecenater till företeelser i skolan. Exempel är läxhjälp, berättarministeriet och lovskola. Speciellt har detta förekommit i områden med stora socioekonomiska problem.

En som tagit emot pengar är biträdande rektor Linnea Lindquist på Hammarkullens skola. Hon är tillika en flitig skoldebattör. Efter att Stenastiftelsen satsat 3,5 miljoner kronor på lovskola på lågstadieskolor i miljonprogramsförorter kontrade hon i artikel med följande uttalande:

Rektorn och skoldebattören Linnea Lindquist har sett hur många barn i Angered halkar efter i svenska under sommarlovet. Tack vare en donation på 3,5 miljoner kronor från Stenastiftelsen kunde hon i somras ordna lovskola, med undervisning i svenska och matematik, för 150 lågstadieelever. Dessutom kunde hon hyra simhall och erbjuda barn i området gratis simskola.

En fråga inställer sig hos mig, varför utnyttjar inte skolan statsbidragen för lovskolor? Jag själv har utnyttjat statsbidragen staten för den skola jag arbetar för ger att anordna lovskola. Är det nödvändigt att få allmosor från de välbärgade för detta ändamål? 

Ett annat fenomen som näringslivet observerat är att behovet av framtida begåvningar för forskning och utveckling är ett problem. Här engagerar sig tunga familjer som Wallenberg och Persson. I artikeln skrives följande:

Och nu donerar Wallenbergstiftelsen och Erling Perssons stiftelse pengar till en ny satsning på elever i skolor med låga studie­resultat; tre miljoner kronor ska läggas på ett särskilt program, utarbetat av Nobel­prismuseet och Berättarministeriet, främst riktat mot skolor med högt socioekonomiskt index.

Wallenbergstiftelsen och Erling Perssons stiftelse har lång erfarenhet av att arbeta med strategisk forskning. Här vänder de sig i stället mot grundskolan och barn från familjer utan studietradition.

Jag har inget personligt emot initativ av denna art, men frågan är hur det rimmar med att skolan ska vara likvärdig och offentligt finansierad. Skollagen är restriktiv när det gäller att ta ut avgifter samtidigt som staten via riktade statsbidrag, för olika prioriterade områden, finansierar skolan.

 

Socialdemokratins hjälteberättelse är enhetsskolan och den grundskola vi har där alla ska ha möjlighet att utvecklas utan privatekonomiskt inflytande. Vad man dock döljer är att den enormt viktiga roll som spelades av samhällsförändrande filantroper i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Då som nu finns ett glapp mellan offentlig retorik och verkligt handlande.

 

Frågan är hur vi ska se på att filantropin gör intåg i skolväsendet, är det av goda eller har staten ett större ansvar att finansiera skolan. Frågor som behöver belysas i det arbete som ligger framför i strävan att ändra skolsystemet.

 

Media SvD