Angrepp på demokratin

Två år har gått sedan jag satt framför teven och i realtid såg mobben storma kongressen på Capitol Hill i Washington. Bilderna skakade mig, det var så uppenbart att lögner kan styra och känslokorridoren smalnar av så folk är beredda att ta till våld för att få sin sak igenom. När rationaliteten inte är närvarande styr konspirationer och känslor handlandet.

Mycket sas i sociala medier om detta. Minns att jag hade diskussioner med vissa av mina vänner som bor i USA. Synen var inte särskilt samstämmig noter jag såhär efteråt. Lika liten är den det idag. 

När jag tittar på vad som hänt, sedan dess, ser jag att expresidenten är ute i blåsväder med rättsprocesser och kongressrapporter. Vid mellanårsvalet hösten 2022 förespåddes att republikanerna skulle ta hem en jordskredsseger. Av det blev det bara en liten majoritet i representanthuset. Där utspelas just nu en segdragen kamp om talmansposten. Den längsta sedan inbördeskriget. Republikanerna verkar inte vara överens om vem som ska få posten. Kandidaten har i skrivande stund röstats ned elva gånger.

Skillnaden med detta debacle och händelsen den 6 januari 2021 är att omröstningen sker inom demokratisk ordning och den för två år sen var avsättande av en demokratiskt framröstad president på odemokratisk väg genom handgripligen avsätta denne i favör för den sittande. 

Hur viktigt är det inte att vi ständigt värnar de demokratiska spelreglerna. Om detta studerar jag i en intressant bok av Katarina Barrling & Cecilia Garme "Saknaden". Vad är det för något som gör att vi saknar något så mycket att vi kan vara beredda att ändra på det som alltid fungerat, genom ömsesidigt samtal om hur vi vill ha vårt samhälle. Idag är det inte rationaliteten utan känslan som styr diskussionen och vilken grupp som har tolkningsföreträdet. Detta är till förfång för de samtal som är viktig i demokratin, oavsett ideologisk hemvist. Dags att återskapa arenor där det rationella samtalet kan föras för att utveckla samhället, där staten är den mindre delen.