Saknas naturvetenskaplig allmänbildning

Infrastrukturen är avgörande för vårt välstånd. Historiskt har Sverige varit rationellt med många framstående uppfinnare och entreprenörer som skapat industrier som byggt välståndet. Till detta har kapitalet och politiken varit följsamt i sin utveckling av spelregler och kapital för att skapa bärkraftiga företag.

I denna era var det naturvetenskap och teknik som styrde utvecklingen. Ingenjören hade ett Know-how hur problemen skulle lösas. Vi hade ett utbildningssystem som premierade framväxten av ingenjörer på olika kunskapsnivåer. Någonstans i slutet av tillväxten, av välståndet, kom andra aktörer in. Yrkestitlar som statsvetare, jurister, nationalekonomer, ekonomer, sociologer och karriärpolitiker började befolka makten och beslutande församlingar, långt bort från den verklighet de är satta att styra och stifta lagar kring. Här har vi det verkliga problemet.

Vår regering beskriver Peter Wennblad i SvD (26/8 22) med följande ord:

När man går igenom den socialdemokratiska ministärens akademiska meriter framträder en tämligen homogen skara makthavare. Utpräglade teoretiker, som höll till på biblioteket under studietiden, inte i laborationssalen.

För att lyckas i välståndsbyggandet måste det finnas människor i beslutande position med skit under naglarna som vet hur saker skapas i verkligheten och varför vissa naturtillgångar är nödvändiga i utformningen av välfärden. Därmed inte sagt att miljöhänsyn inte måste tas.

Det som skrämmer mest är följande konstaterande av Peter Wennblad (SvD 26/8 22):

Naturvetare och teknologer är sällsynta arter.

Under innevarande mandatperiod finns till exempel bara ett tiotal utbildade ingenjörer i hela riksdagen (men desto fler med examen i social ingenjörskonst).

Resultatet av detta blir att man sätter bocken till trädgårdsmästare. Resultatet blir känt, en steril gräsmatta.

Behovet att kunskap i naturvetenskap och matematik är stor i beslutande församlingar. Ett obligatorium vore att samtliga förtroendevalda, inte bar behöver kunskap om juridiken utan lika mycket teknik och naturvetenskap. Till och med matematik.

Detta gäller även de som är satta att granska politiken, journalister. Speciellt kanske matematik och statistik. Varje gång jag ser rapporteringar om skillnader mellan olika mättillfällen rapporteras det felaktigheter. När opinionsinstitut presenterar upp och nedgångar mellan partiers storlek ges skillnaden i avvikelse som procentenheter. Allt för ofta uttrycks skillnader mellan mätningar, som media presenterar, i procent mellan mätningarna. Om mätresultat ett är 70 procent och mätresultat två är 90 procent är skillnaden inte 20 procent utan 20 procentenheter. För skulle korrekt procentskillnad redovisas skulle den vara 29 procent.

Därför är det så viktigt att dagens elever drillas i NO-ämnena och matematik, för att vi åter ska få en kunskapsbas, som behövs för att Sverige fortsatt kan skapa välståndet i framtiden. Det duger inte bara med vetenskap och forskning, de är duktiga att skapa rådande kunskap, know-why. Det är ingenjören som vet hur det ska omvandlas till välstånd, know-how.

Media SvD