Otakt med tiden

KD verkar vara i otakt med tiden. Man undrar om de har varit frånvarande i samhällsutvecklingen och inte deltagit i regeringsarbetet om förskolan i samband med nya skollagens tillblivelse. Barnomsorg existerar inte som en social rättighet idag. Förskolan är sedan fyra och en halv månad en del av skolväsendet.

Omsorg är ner prioriterat till förmån för lärande och utveckling. Det är förskollärare som är nyckel spelaren på dagens förskola. Inte omsorgs personalen.

Frågan om maxtaxa och tidiga hämtningar är väl fel ställd. Är det för barnens bästa eller föräldrarnas bästa KD gör dessa tankevurpor. Dessutom, det här med att föräldrar ska fostra barn kanske i sig är behövligt, men vi lever inte i ett samhälle där barn växer upp på bakgården för att mödrarna var hemmafruar.

Om KD istället sätter barnet före föräldrarna skulle säkert deras politik se annorlunda ut. Barns utveckling klaras inte av enskilda föräldrar. Förskolan har en läroplan att följa. Där ska barn sakta börja räkna och läsa så de är bättre förberedda för den obligatoriska skolan. Hur har KD tänkt här. Ska barn som hållits hemma under uppväxten bli en andra klassens barn eller?

För övrigt anser jag att det är barnperspektivet som ska gälla i förskolan, inte föräldraperspektivet.

Media SvD

Omkull kastandet

Då har man avnjutit prisutdelningen av Nobelpriset. Inlednings anförandet av Markus Storch var intressant. Han beskrev det här med kunskapmiljön som en av förutsättningarna för framsteg. En högstående sådan avgör framgången för att skapa ny kunskap.

Sannerligen gäller det årets pristagare. Speciellt i kemi där all gammal kunskap blev omkull kastad. Det är viktigt att ta till sig nya sanningar som går på tvärsen mot etablerat kunnande. Naturvetenskap bygger på antagande om verkligheten. När ny kunskap kommer fram kullkastas den gamla tesen.

En sanning vi alla borde ta till oss. Rådande kunskap är färskvara som kan kullkastas omgående.

Samtidigt var det förtätat att höra professor Espmark prata om Tomas Tranströmer. För att inte tala om de stående ovationerna efter mottagandet av priset. Stort.

Då har det äntligen hänt

Äntligen skulle man kunna utropa. Skolinspektionen har besluta ett vitesföreläggande mot en kommun enligt reglerna i nya skollagen. Beloppet är sexsiffrigt. Här startar inspektionen på en redan etablerad hög nivå mot hur det var när BEO startade sin process för fem år sedan.

Ska bli intressant att följa utveckling. Som jag sagt tidigare. Dags att sluta att fuska ut i de 290 påven dömena. Ett är säkert, juridiskan blir viktigare och viktigare för förskolan och skolan att kunna, så man inte trampar igenom golvet i skollagen och andra styrdokument.

Myndighet: Skolinspektionen

Falsk matematik

Ytterligare ett avsnitt av Värdens bästa skitskola har sänds på prime time. Här vara det några skolkoncerners och dess ägare som nagelfarits. Det här med vinster i skolsystemet. Problemet med debatten är att den bygger på falsk matematik.

Falsk på så sätt att det inte är att vissa enskilda ägare som lyckats tagit ut stora vinster ur driften. Utan man blandar in avkastningen vid försäljning som ett vinstuttag.

Det stora problemet är att alla snackar kvalitet som drivande för undervisningen. Om det ska vara det är det snarare driften och pedagogiken man ska rikta in debatten på. Då spelar det ingen roll om det är kommunal eller enskilda skolor som driver verksamheten. Kommunal sänker budgetarna så skolan blir anorektisk. Enskilda ägare ökar produktivitet och kostnadsminskar med vinst i ägarnas fickor.

För att få bukt på problemet måste det i så fall finnas evidensbaserade uppföljningssystem från statens sida med kända kriterier som skolan mäts mot för att nå kvalitetsdriven utveckling. Då duger inte dagens tillsyn från Skolinspektionen. Den ser bara till att kraven i skollag, förordningar, läroplaner och kurs- å ämnesplaner uppfylls.

För övrigt anser jag att det ska finnas nationella kvalitets kriterier som förskolan och skolan bedöms utifrån oavsett driftsform.

Media UR Play 

Tretton år och okysst

Nitton hundar sextiofem började man vanding igenom hormonstormarna från barn till ung vuxen. En av de stora skenaden var denna video, eller snarare, 10-i-topplåtarna med Beatles.

Njut...

Lärarna en förbättringsagent

Nya skollagen skiljer på  två central begrepp: undervisning och utbildning. Det första begreppet har förskollärare och lärare makten över. Om nu politiker i kommuner fortfarande trilskas kanske man ska läsa lagen för dem. En viktig kunskap för att förstå att den statliga styrningen över pedagogiken finns redan idag. De stackars kommunerna och fristående skolorna är bara satta att tillhandahåll resurserna.

Dessutom har lagen som en av sina styrprinciper att systematiskt kvalitetsarbete ska öka måluppfyllelsen i skolan. Till detta har just förskollärare och lärare ett ansvar att genomföra. Då blir det lite som att slå in öppna dörrar när PJ Anders Linder i sin krönika i dagens SvD skriver:

Vi måste fortsätta mäta och utvärdera, samtidigt som vi återför det dagliga ansvaret till rektorer och lärarna som ska göra jobbet.

Det är precis det som gäller sedan fyra månader tillbaka.

Dock finns det andra intressanta slutsatser i krönikan. En om att i världens bästa skolländer rekryterar man till lärarbanan bland de duktigaste studenterna. Intressant reflexion. Är det bara de med höga betyg i gymnasiet som får chansen att studera till lärare? Eller finns möjligheten att rekrytera lärare som älskar att förmedla kunskap. Skolan är trots allt väldigt likt en teater.

I diskussionen den senaste tiden om fristående skolors vara eller inte vara är det intressant att notera att i UK är man på väg att bryta upp det hittillsvarande monopolet i skolväsendet. Michael Barber säger i krönikan:

Men det är också viktigt att man går in för att bryta det gamla monopolet. Det handlar om nya friskolor,

Det ska bli spännande att se hur utvecklingen kommer att gå i UK på just denna punkt. Idag finns det bara dryga 20-talet. Uppenbarligen är det inte helt fel med valfrihet.

Krönikan tar upp en annan sak, det här om hur skolor ska förbättras. Frågan är om vi behöver en statlig kontroll av det snitt vi har idag. Tydligen har McKinseyrapporten slagit fast att excellenta skolor har beslutanderätten över pedagogiken. Det intressanta är ju att denna beslutanderätt har svensk skola haft i tjugo år. Tråkigt nog har detta inte gått upp för de som är satta att styra skolan. Det intressanta i krönikan är möjligen denna skrivning:

Det behövs fortfarande kontroll, men den utformas på andra sätt: Kunskapsmätning är en självklarhet, och lärare får ansvar inte bara för sina egna utan också för kollegernas resultat. Det skapas nya karriärvägar där erfarna lärare får handledaransvar för yngre kolleger. 

Kanske dags att redan nu bädda för en annan statlig kontroll över kunskapsmätningarna.

För övrigt anser jag att lärare är bäst skickad att vara förbättrings agenterna för att få upp kunskapsresultatet i skolan.

Media SvD

Sveriges bästa skitskola

Efter att tittat på första programmet med Natanael Derwinger ikväll om svensk skola är det mycket som måste funderas på. Både Natanael och jag har gått ut samma grundskola. Dock med elva års skillnad. Jag var den första som gick ut grundskolan på Årbyskolan 1968.

Ingen av oss, oavsett klasstillhörighet, missade målen. Det intressanta var att läkarsonen och arbetargrabben (undertecknad) gick vidare till universitet och teknisk högskola. Medan elitens direktörsdotter för en av stadens stora industrier blev kassabiträde i stadens fina bank. I ärlighetens namn blev hon senare fastighetsmäklare.

Riktigt vad som gick snett funderar jag fortfarande på. Var det den eskalerande kravlösheten eller de fria tyglarna utan medveten utbildning som gjorde att vi hamnade snett?

Uppenbart är det något som inte stämmer. Systemfel har jag sagt många gånger. Det håller jag fortfarande helt på. Men det som lyser igenom totalt i programmet och den efterföljande debatten är den totala avsaknaden på ambitionsnivå hos ledarskapet i den kommunala skolan.

Speciellt upprör blir jag på den regnbågspolitiker som skyller allt på att Eskilstuna inte har en akademiker tradition. Visst var det så när jag som arbetargrabb gick vidare till fackskolan, gymnasiet och slutligen till den akademiska nivån. Men att säga att det är en ursäkt flera år senare är ett fattigdoms bevis och ett svek mot de S-märkta bildningsidéalen.

Hur kunde jag tio år tidigare just göra denna resa med de taskiga förutsättningarna?

För övrigt anser jag att det är något faktafel i debatten, men totalt fel förväntans nivå i ledningen av skolorna. Och att fritidspolitiker med Hans Ekström i spetsen har bara ett mandat: genomför de nationella målen men omtolkar dem. Säger bara ett: Kommunpolitiker har bara ett uppdrag: omsätt de  nationella målen i praktisk handling.

Media UR Play