Speciellt dotterdottern Åsa till den andra hövdingen i Filadelfia i Stockholm, Willis Säwe, var lite eljest i mina ögon, som från början centrerade på allt skulle Gud ta hand om. I och för sig inte fel tanksätt, men blir ytterst bisarrt om det inte sätts i sitt sammanhang. Det här med tvåsamheten och kärleken har alltid varit fundament i frikyrkan. En extra dimension får det när man läser Peters berättelse.
Peter berättar om hur Åsa fiskade i grumliga vatten om att han borde skaffa sig en partner. Vid ett tillfälle frågar hon (s 69):
"Hur tänker du kring ett förhållande, finns det något?"
Han visste ju att Åsa lydde Gud före människor. Han berättade att han hade intresse för en tjej i en annan församling. Åsa blev inte glad och stöttande, utan arg och säger:
"Det är för lågt, nu tänker du mänskligt och det måste du sluta med."
Hon fortsätter att lägga ut texten och förebrå honom att ändra tankesätt:
"Det du håller på med här, det är flört, att söka en partner på världen sätt"
Detta sätt att se på saken fortsatte Åsa med i Knutby med andra par som de styrde ihop på detta tankesätt att det mer eller mindre bestämt vilka som passade ihop och sa att det var viktigare vad Gud ville och hade planer för än att följa sin egen vilja.
Resultatet av detta, blev sedan när församlingen splittrades, att många gick skilda väger i sina relationer eftersom de blev hopfösta och fick veta att de skulle gifta sig, utan mänsklig kärlek i botten.
Tragiskt när personer med stort inflyttande går sin "enda rätta väg" och ser till att smitta sin omgivning. När man blandar sina egna mänskliga tolkningar, som om det vore Guds tankar, går det fel i längden. Om Guds tankar vet ingen människa fullt ut, därför måste det alltid finnas en portion tvivel i tron för att den ska vara sund.
Ska fortsätt att läsa boken med de "pingstglasögon" jag har med sedan uppväxten.
Källa: Gembäck, Peter; Sohlander, Annika (2020), Knutby inifrån, Ekerlids Förlag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar