Att vara eller inte vara

Att vara eller inte var kännetecknar dagens skolpolitik. Hur vill vi att skolan ska vara? En plats för det uppväxande släktets förkovran både socialt och kunskapsmässigt. För vi vill väl inte att den ska vara en plats där barns utveckling i lärmiljön inte utvecklas på grund av brister i den social miljö varje elev lever i under skoldagen eller en torftig pedagogisk miljö där stimulans saknas för hur kunskap lärs. Och sist men inte minst en fysiskt miljö som begränsar tillgängligheten.

Skolpolitiken har denna mandatperiod inte varit precis framgångsrik. Överutbud och låsningar genom avtal mellan regeringen och ett antal stödpartier har kännetecknat den senaste mandatperioden. När Januariavtalet pulvriserades släpptes låsningar upp och en slags "katt på råtta" spel inleddes speciellt sedan socialdemokratin blev den svagaste regeringen sedan Folkpartiregeringen 1979. 

En regering som leder landet i en negativ parlamentarism måste alltid söka majoritet i riksdagen för att lyckas med sin politik. Detta har uppenbart saknats hos regeringen Andersson I. Merparten av de propositioner som lagts på Utbildningsutskottets bord under våren 2022 har inte fått gehör i utskottet. Resultatet har blivit att riksdagen röstat ned bland annat förslaget om borttagande av köer och ändrad skolpeng för fristående skolor. Frågan blir varför regeringen inte har större fingerfärdighet, om man vill få genom förslag, utan låter en starkt färgad politisk ideologi styra.

Ett antal samhällsområden och sakpolitiska dito har traditionellt lyfts ut från den dagliga politiska processen genom att skapa beredningar med ett antal partier som löpande förhandlar fram lösningar som inte är beroende på hur riksdagens mandatfördelning ser ut efter varje val till riksdagen. Områden som varit fredade från dagspolitiken har varit försvaret och pensionerna samt EU-nämnden. Tyvärr verkar regeringen Andersson I frångått denna parlamentariska lösningen i pensionsfrågan i det minst sagt kaosartade politiska spelet under våren 2022.

För vad skolan behöver, för att lösa de strukturella problemen, är en avpolitisering av skolpolitiken där skiftande majoriteter skapar stor osäkerhet i skolväsendet. Skolan är till sin natur en trögrörlig institutionen som inte lämpar sig för att styras att politiska nycker. Med otydliga styrdokument skapas en osäkerhet över vad som ska göras, samtidigt som varje nytt samhällsproblem ska lösas av skolan. Senast på tapeten är det här med ungas rekrytering till kriminella gäng. Ett problem som inte bara kan adresseras till skolan, genom att skriva fina ord i läroplanen inom normer och värdegrunder eller nya mål för att trycka tillbaka sådant som svenska samhället inte varit vana att hantera tidigare.

Skolan är ett avgörande viktigt samhällsintresse som skulle må gott av att avpolitiseras från dagspolitiken. Lyft över dessa fråga till en permanent skolberedning där de politiska partierna gemensamt förhandlar fram hur den svenska skolan ska organiseras och struktureras. Vi kanske skulle få en skola likt den i Finland och Estland. Sammanhållningen av det skolpolitiska området är den absolut kritiska och avgörande faktorn för framtida välstånd i Sverige.