Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

onsdag 1 september 2010

Tystnadens magi

Tystandens magi tycks var vanligt förekommande i Sverige. Kanske gick det på den tiden media satt på informationsövertaget. Kritik av landets lärosäten eller snarare dess professorer verkar inte vara populärt. De verka tro att de sitter på den absoluta sanningen.

I en artikel i SOS för professor Ingrid Carlgren ett resonemang om ökade klyftor kunskapsmässigt. Ur segregationssynvinkel och pedagogisk ämnesdediatik.

Bitvis tyckte underteckand att resonemanget hängde ihop. Dock haltade argumenten betydligt i vissa delar, men eftersom nättidningen valt att inte ta in kommentaren publicerar jag den här.

Undrar vad jag ska säga till detta som gått i den gruppindelade grundskolan med massor av valmöjligheter allt från språk, samhälle till teknik. Där fick nördar som jag möjlighet att göra just klassresan. I och för sig ett bra experiment där jag som arbetarungen gick i samma klass som direktörsdottern till en av stadens storföretag. En idyll som jag tror är befängd att försöka efterlikna i dagens enormt hårda kunskapskonkurrens.


Beträffande kunskapens sluttande plan gick den brant nedåt när det nya betygssystemet togs i bruk för 12 år sedan. Detta infördes, som även nya läroplaner, är ett totalt fiasko från statens synvinkel. Att släppa iväg ett nytt fritt system på HUR du undervisar kunde inte gå på annat vis än vad det gjorde. Idag betalar vi priset för den synden.

Även om man kan se att 1848 års folkskolas ”läroplan” och jämföra den med dem som kom 1994 är i stort identiska verkar det som om lärarutbildningen och lärarna befunnit sig i ett totalvakuum efter SÖs upphörande för tjugo år sedan.

Professionen har inte haft förmågan att lyfta sig från Lgr80.

Sedan är det ytterst befängt att säga att mål- och resultatstyrning gjort att kunskaperna förflackats.

Det är snarare en massiv okunskap i skolvärlden om dessa frågor, som gör att det ser ut som det gör. Lärosätena har inte lyckats förmedla en kunskap till blivande lärare hur de ska göra summativa och formativa bedömningar utan att lägga in sina personliga värderingar och bedöma ordning och uppförande istället för kunskap. När det inte gått som det ska med elevernas kunskap skyller man på eleverna när det istället är rektorer och lärare som borde ta sig en funderare om den pedagogik man tillämpar är den lämpliga. Den är på inte sätt huggen i sten utan måste ständigt utvärderas och förbättras. Det är precis det som är systematiskt kvalitetsarbete och ett lagkrav från 1 augusti 2010 med första tillämpning 1 juli 2011.

Så om den lilla vännen ska vara bilda är det nog lärarkåren och dess utbildare som måste se världen genom nya glasögon.
Är inte akademin ett ställe för fria tankar?

3 kommentarer:

  1. Hur har det gått med ditt kommenterade på SOS. Har du försökt få in några mer kommentarer? Jag upplever att de har många kunniga författare av inläggen som exempelvis Anne-Marie Körling men att debatten och kommentatorerna är ytterst få. När jag var ungefär lika flitig som jag brukar vara på Christermagisters blogg så hade jag plötsligt nästan tagit över debatten trots att det här är en nättidning med många skribenter.

    Hela site:n är fylld av mängder av kunskap och välskrivna texter men precis det som du försöker komma åt med att det finns mycket strutsmentalitet i svenska samhället är nog ganska tydligt emellanåt hos flera debattörer. Site:n skulle behöva lite Plura!

    SvaraRadera
  2. Göran Rosenberg är en kolumnist i DN och som sådan med ett ganska stort inflytande på debatten. Nu släpper tidningen Skola och samhälle fram hans kritik mot evidensbaserad förbättringar. Som utbildare i kvalitetsteknik får jag rena frossbrytningar av detta. När det gäller mätbarhet etc. kommer Plura med ytterst klarsynta inlägg. Kanske du kan lockas att kommentera det här (hos SOS, här eller både och)?

    http://www.skolaochsamhalle.se/lararutbildning/goran-rosenberg-vad-kan-bevisas-om-jakten-pa-det-evidesbaserade/#comment-378

    SvaraRadera