Klyftorna i grundskolan

Skolverkets undersökning av slutbetygen för årskurs 9 ger mycket intressant information. Däribland det här med föräldrarnas utbildningsbakgrund i de olika etniska bakgrunderna. Uppdelningen är gjord i tre kategorier, född i Sverige, Invandrad före skolstart och Invandrat efter skolstart.

Den intressanta slutsatsen man kan dra av den är gruppen föräldrar med lång eftergymnasial utbildning har ökat något för grupperna födda i Sverige och invandrat efter skolstart. Däremot inte för gruppen invandrat före skolstart. Tittar vi på gruppen förgymnasial eller gymnasial utbildning minskar den för gruppen födda i Sverige. För de båda andra grupperna har de ökat från 2018. Med detta som bakgrund är det intressant att studera könsfördelningen i skolan.

Av totalt antal elever på 112 000 är 9 200 pojkar och 8 200 flickor av utländsk bakgrund. Totalt 17 400 elever 2019, där 7 procent pojkar är nyanlända eller har okänd bakgrund. För flickor är det 5-6 procent i denna kategori.

Lina Stenberg skriver i tidningen Arbetet (1/10 19) följande:

Elevernas klassbakgrund – inte elevernas kön – avgör alltmer skolresultaten. Nu krävs rejäla satsningar för att jämna ut förutsättningarna.

Som alltid är det intressant att se hur den socioekonomiska bakgrunden omvandlas till klassretorik. Det som då ställer till för mig är hur samhället ser ut idag i förhållande till när klasstillhörighet var mer utpräglad i Sverige. På 1940- och 1950-talet stod sysselsättningen i jordbruk och industrin för merparten av arbetskraften. Begreppet arbetarbarn var tydligt och förknippades med de barn som hade föräldrar som arbetade i industrin och själva bara hade en 6-årig folkskola som utbildningsbakgrund.

Tittar jag i statistiken från SCD från 2018 omfattas sysselsättningsfördelningen på följande vis:

• Jordbruk 0,7 %
• Industri 17,8 %
• Kunskapsberoende näringar 81,4 %, varav offentlig verksamhet 41,4 %

Så hur ska man relatera barn och dess sociala ställning utifrån den forna klassretoriken. Inte fullt entydigt. Därför är det bättre att använda den mer akademiska uppdelning som Skolverket har. Speciellt när man börjar resonera kring familjebakgrund och invandring.

I gruppen med elever med utländsk bakgrund finns många komplexa socioekonomiska faktorer som kultur, språkkunskaper, mm. I denna grupp finns människor med ingen skolbakgrund hos föräldrarna, där några är analfabeter.

När sedan Lina Stenberg skriver om elevers gymnasiebehörighet och föräldrarnas utbildning gör hon sig skyldig till ett fel i tolkningen av Skolverkets statistik. Hon skriver följande:

Däremot visar Skolverket att endast 76 procent av eleverna vars föräldrar har lägre utbildning har gymnasiebehörighet, att jämföra med 93 procent av elever med högutbildade föräldrar.

Vad hon inte nämner är att denna statistik gäller för behörigheten till yrkesprogrammen och inte generellt för hela gymnasiet.

Någon sådan segmentering av data för de nationella programmen finns inte. Däremot visar statistiken från Skolverket följande behörighet till gymnasiet utifrån behörighetskraven:

• 84,3 %  av elever behöriga till yrkesprogrammet
• 83,3 %  av elever behöriga till estetiska program
• 81,8 % av elever behöriga till ekonomi-, humanistiska- och samhällsprogrammen
• 80,8 % av elever behöriga till naturvetenskaps- och teknikprogrammen.

Jag är däremot fullt överens med Lina Stenberg att klasskillnader eller de socioekonomiska skillnaderna ska utraderas i skolan. Det kompensatoriska uppdraget enligt skollagen 1 kap 5 § ska gälla fullt ut.

Media Arbetet
Källor:
Tabell 3 aku2018_1574, SCB
Slutbetyg i grundskolan, våren 2019, Diarienummer: 5.1.1-2019:1342, Skolverket