Rädd eller nyfiken

Omvälvningstiden för trettio år sedan sätter fingret på hur vi handlar med flykt eller nyfiket försöker ta till oss det som händer. Då kan bilden ovan säga mycket med förklaring av konstnärens budskap i bilden nedan från utställningen 1989 på Nationalmuseet. 

 
Två saker är avgörande. Okunskap är lika med rädsla. Tystnad är lika med död. Den första ekvationen är tydlig i dagens debattklimat och åskådliggörs av Stina Oscarson:

Att ändra uppfattning och ompröva gamla sanningar är bland det vackraste jag vet. Men det ska inte förväxlas med att vända kappan efter vinden.

Om vi ilsket håller kvar våra uppfattningar eller vänder kappan efter den senaste trenden i åsiktskorridoren är vi ute på tunn is. Att bita sig fast i bordskanten är ett tecken på rädsla. Rädslan bottnar i en negativ känsla av att vara hotad. Hotet kommer sig av okunskapen. Låt mig dra en av de omvälvande sakerna 1989.

Murens fall i Berlin i november 1989 var startskottet på Kalla krigets död. Många kände sig vilsna, vad ska vi göra med friheten från den kommunistiska diktaturen. Hur ska vi handla när väl Sovjetunionen gick i kras och det vakuum som uppstod i den krisen. Några handlade och roffade åt sig. Andra vara handlingsförlamade. Samma var det med den stora farsoten aids på slutet av 1980-talet. Keith Hering gjorde då affischen som symboliserar mycket av det som florerade kring den dödliga sjukdomen. Rädslan vara stor, den har Jonas Gardell skrivit om. Tystnaden ledde till döden för många.

Några tog dock till sig en medvetenhet och nyfiket började söka kunskap. Kunskap som sedan ledde till de bromsmediciner som idag gör att inte aids utvecklas hos dem som drabbats av hiv.

Samma gäller det mesta av vårt liv. Utan nyfikenheten hade världen inte utvecklas. Varje paradigm har utmanat den just nu rådande kunskapen. Utan denna utmaning att ändra uppfattning och ompröva gamla sanningar skapar bara okunskap. Det gäller inom naturvetenskap som samhällskunskap. 

Att veta sin historia om de omvälvningar som skedde för trettio år sedan gör att vi idag kan förstå vår värld med de kunskaper det gav. De som inte vill ändra sig och inse realiteter har en förmåga att skambelägga omgivningen. Här har vi allt ifrån klimat, kultur, jämställdhet eller annat som alarmister använder för att skambelägga de icke rättrogna. För att råda bot på sin egen rädsla är det skönt att skambelägga någon som har en avvikande åsikt eller har ny kunskap. Stina Oscarson fångar det bra:

Intressanta är just detta att det skulle vara skambelagt att ändra uppfattning. Jag ser det inte så. För mig är det bland det vackraste som finns när en människa genom ny kunskap, slumpartade möten och livets omständigheter inser att man måste ompröva en gammal sanning. Det behöver inte betyda att man ändrar sina grundläggande värderingar.

Så låt inte okunskapen skambelägga den nyfikenhet som leder till ny kunskap och därmed utveckling.

Media SvD