Kravnivån på betyg ska spegla elevens förmåga inte dess möjlighet att konkurrera ut andra elever. Sten Svensson gör sig skyldigt till en rad felaktiga påståenden i debatten om betygen och dess marginaliserande effekt.
För det första har han inte förstått relativa betygssystemet inneboende effekt. Konkurrens om betygen. Det borde han veta som själv gått i den skolan. Något skönare och slappare skolan fanns inte. Du kunde vila till det vara dags att fundera på att ta sig till nästa utbildningsnivå. Då la man in växeln och konkurrerade ut plugghästarna.
Andra fel i artikeln är det här med icke godkänt. Något sådan betyg har aldrig funnit i det nu skrotade betygssystemet i grundskolan. Ingen skulle behöva gå ut skolan utan betyg i den kompensatoriska skolan. Om det inte blev något betyg blev det ett sträck för icke närvaro lika mycket som i det gamla relativa betygsystemet. Ingen fick med automatik en ett i betyg.
För det tredje är kraven i det nya betygssystemet både otydliga och bedömningskompetens hos lärarkåren si så där. Efter tretio år utan betyg i lägre årskurser har lärarna idag en tendens till att övertolka kraven för att man är rädd att sätta fel betyg. Dessutom är det för första gången så att grundskolan har möjlighet att ge eleven underkänt med betyget F.
Med hela debatten hamnar fel. Det är inte betygen som är det nya med betygssystemet utan kursplanens krav på att eleverna ska ha förmågor. Förmågor i en mängd som har sammanfattats i The Big Five. Dagens skola är helt annorlunda än den skola Sten Svensson gick i och den han rapporterat om.
Media SvD
Kunskapens trädgård
tisdag 5 februari 2013
söndag 3 februari 2013
Colditz
En fängslande miniserie på dvd är Colditz. Berättelsen om officerare som rymt ur tyska fångläger under andra världskriget. Hur besatthet och svek kan utspela sig en sluten miljö som krigsfångar. Hur det kallblodigt utnyttjas i kärlek och krig.
Har ni inte sett den så gå hyr den.
Har ni inte sett den så gå hyr den.
Statistik görbarhetens konst
Mitt 500 inlägg får bli kring skolan och dess mätande. Eller snarare jämförelser av statistik från internationella mätningar som PISA. Alla mätetal är endast intressant i en kontext och ska aldrig tas för absoluta sanningar. Mätetal är intressant endast utifrån att veta vilka variablerna ligger bakom och hur mätetalen varierar över tid. Det som kallas trender. Åt vilka håll är mätetalen på väg i förhållande till det är tänkt att mäta. Här har Hatties (Visible learning, 2009) forskning av vad som avgör effekterna på studieprestationer epok görande.
Därför är det intressant att någon politiker tar bladet från munnen och vågar ifrågasätta. Allt är frågan om prioriteringar. I Sverige har naturvetenskap och teknik haft en undanskymd plats många år. Samtidigt som politiken prioriterat annat. Hur man än vrider och vänder på frågan är djupa språkkunskaper nyckeln till framgång inom NO ämnena.
Därför är det en viktig debatt som måste till. Den startar med följande uttalande av Yvonne Andersson (KD):
Lika mycket som hur du ska omvandla de övergripande målen i de skolformsvisa läroplanerna till konkreta och mätbara mål för skolvardagen. Det är skrämmande att drygt tjugo år efter att skolan blev mål- och resultatstyrd saknas tillämpning ut i skolorna. Resultat i skolan händer utan ett samband med åt vilket hål man vill gå. Därför är betygsstatistik ointressant som mätetal över hur bra eller dålig skolan är.
Samtidigt ska man vara medveten om att dagens skola inte ser ut som debattörernas skola. Lika lite som den ser ut i andra länder. Därför är det försiktighet som gäller när man ger sig på att försöka validera resultat från olika skolsystem.
Media SvD
Därför är det intressant att någon politiker tar bladet från munnen och vågar ifrågasätta. Allt är frågan om prioriteringar. I Sverige har naturvetenskap och teknik haft en undanskymd plats många år. Samtidigt som politiken prioriterat annat. Hur man än vrider och vänder på frågan är djupa språkkunskaper nyckeln till framgång inom NO ämnena.
Därför är det en viktig debatt som måste till. Den startar med följande uttalande av Yvonne Andersson (KD):
Det behövs en debatt om den svenska läroplanen i relation till andra länders. Ska vi skära ner på vissa kunskapsområden för fler lektioner i matematik? Vill vi att våra unga ska ha samma skolupplevelser som en del av de elever i länder som ligger överst i jämförelserna? Dessa komplicerade frågor måste ställas och debatteras innan vi drar långtgående slutsatser.Till detta bör man också lägga bristen på undervisning av blivande lärare i utbildningsvetenskap på landets lärosäten. Allt för stort fokus har lagts på djupa ämneskunskaper hos lärarna. Däremot hur du ska förbereda, starta och genomföra lektionerna har satts på undantag.
Lika mycket som hur du ska omvandla de övergripande målen i de skolformsvisa läroplanerna till konkreta och mätbara mål för skolvardagen. Det är skrämmande att drygt tjugo år efter att skolan blev mål- och resultatstyrd saknas tillämpning ut i skolorna. Resultat i skolan händer utan ett samband med åt vilket hål man vill gå. Därför är betygsstatistik ointressant som mätetal över hur bra eller dålig skolan är.
Samtidigt ska man vara medveten om att dagens skola inte ser ut som debattörernas skola. Lika lite som den ser ut i andra länder. Därför är det försiktighet som gäller när man ger sig på att försöka validera resultat från olika skolsystem.
Media SvD
lördag 2 februari 2013
Meritpoäng ointressanta
Betygsdebatten fortsätter. Per Sundberg gör det på ett förtjänstfullt sätt i SvD. Betyg är inte mätstocken för att mäta kvalitet i undervisningen. Speciellt inte om man mäter det i meritpoäng. Dessutom är nationella prov inte samma som slutbetyg i ett ämne.
Ska man mäta och jämföra skolor med varandra måste det bygga på vetenskapliga metoder. Hur man fångar utbildning. Utbildning är inte samma sak som undervisning. Utan samma sak som en verksamheten. Undervisningen är lika med traditionella produktionen i ett varuproducerande företag. Fast med skillnaden att det fordras elever för att undervisningen ska bli till.
Ända kända metoden att jämföra verksamheter med är de internationella mätskalor som finns i utmärkelsemetoder som SIQ-modellen, Baldrige-modellen eller EFQM-modellen (SIQ). Dessa modeller speglar hur framgångsrik en verksamhet är på en 1000 poängsskala.
Kopplas de skolformsvisa läroplanerna till dessa modeller fås ett evidensbaserat mätsystem som gör skäl för namnet. Först då kan man göra jämförelser.
Media SvD
Ska man mäta och jämföra skolor med varandra måste det bygga på vetenskapliga metoder. Hur man fångar utbildning. Utbildning är inte samma sak som undervisning. Utan samma sak som en verksamheten. Undervisningen är lika med traditionella produktionen i ett varuproducerande företag. Fast med skillnaden att det fordras elever för att undervisningen ska bli till.
Ända kända metoden att jämföra verksamheter med är de internationella mätskalor som finns i utmärkelsemetoder som SIQ-modellen, Baldrige-modellen eller EFQM-modellen (SIQ). Dessa modeller speglar hur framgångsrik en verksamhet är på en 1000 poängsskala.
Kopplas de skolformsvisa läroplanerna till dessa modeller fås ett evidensbaserat mätsystem som gör skäl för namnet. Först då kan man göra jämförelser.
Media SvD
tisdag 29 januari 2013
Kunskap eller förståelse
Med viss förtjusning läser jag dagens ledare i SvD om S nya skolpolitik. Intressanta funderingar. De haverera sedan när ledaren ger sig in på bedömning och betyg. Här kommer den eviga debatten upp ska vi undervisa eller administrera. Något mer korkat får man leta efter. Betygsstatistik är ointressant som mätare av skolan prestation. Om Baylan och skoldebattörer skulle ha någon kunskap om skola vore det bra.
Den ser inte ut som förr. Om jag tar Hatties metaanalyser tillhjälp på vad som påverkar studieprestationen är det formativ bedömning (d=0,90) som enskilt vikta faktorn. Om jag tar en fråga tillhjälp från Vara lyfter skolan: Om du inte vet vart du är på väg hur ska du veta när du är framme?
Enda sättet att svara på den frågan är att eleverna har sin egen IUP och att lärarna utvärdera sin undervisningen med skriftliga omdömen byggda på The Big Five för elevens resultat. The Big Five är de stora förmågorna som sammanfattar alla förmågor elever ska kunna utifrån kursplanen i Lgr 11. Alltså det som finns i dess syfte för ämnet, centralt innehåll och kunskapkraven.
Förmågorna som eleven ska besitta är: analysförmåga, kommunikativ förmåga, begreppsförmåga, procedurförmåga och metakognitiv förmåga. Det kan vara så att en elev har problem med en förmåga i ett ämne. Problem kan även ses i andra ämnen. Ta bara den kommunikativa förmågan. Det räcker inte i dagens skola att bara "rapa" fakta utan har förmåga att kunna relatera fakta mot verkligheten och delge omgivningen detta på ett enkelt och förklarande sätt.
Så det är att förenkla tillvaron om man ropar på att betygen speglar verkligheten och därmed kan skrota skriftliga omdömen. Problemet i skolan är snarare den långa frånvaron av bedömningskompetens bland lärarna. Under drygt 30 år har inte lärarkåren på grundskolan behövt ägna sig åt detta. Speciellt inte under det relativa betygssystemets tillvaro och att betyg bara sattes i år åtta och nio.
För övrigt är även dagens betygskrav ruskigt otydliga. Man har lyckats att blanda in ord som är värdeladdade och obedömbara. Vad är: ganska bra, bra och mycket bra? Dessa är kriterier för betyget E, C och A.
Är det något som är fullständigt ointressant så är det betyg och mertiskalor som bedömning av om elever har kunskap och förmåga att utnyttja kunskapen. Dessutom som underlag att bedöma en skolas framgång eller inte. Dags att se skolan av idag, inte den som var igår. Då gäller det att se att skolan måste ha en pedagogik som ger effekt på studieprestationen. Något som inte debattörer och skolpolitiker kan påverka utan bara duktiga lärare.
Media SvD
Uppdaterat 130130 kl:07.20
Det ledaren i DN tar upp är snarare inte att lärarna ska sluta med bedömning. Problemet är att de inte lyckats med sitt uppdrag att informera. Skollagen har laget ett krav på rektorer att se till att elever och föräldrar är informerad om kunskapkraven. Hur man gör det är upp till varje skola. Bjärehovsskolan i Lomma har löst det med att man utbildar föräldrarna i vad läroplanen Lgr 11 är för något och vad kraven innebär. Det efter att föräldrarna signalerat att ska vi vet hur skolan fungerar måste vi kunna.
Kursplanerna är inte ett under av förståligt språk. Man kan tycka att en akademiskt utbilda kår som rektorer och lärare skulle ha förmåga att omsätta det akademiska språket till begriplig svenska. Men tydligen inte. Därför borde man införskaffa en tidning som heter Heja. Den har på begriplig svenska förklarat kunskapskraven. Finns i närmsta Pressbyrå.
Media DN
Den ser inte ut som förr. Om jag tar Hatties metaanalyser tillhjälp på vad som påverkar studieprestationen är det formativ bedömning (d=0,90) som enskilt vikta faktorn. Om jag tar en fråga tillhjälp från Vara lyfter skolan: Om du inte vet vart du är på väg hur ska du veta när du är framme?
Enda sättet att svara på den frågan är att eleverna har sin egen IUP och att lärarna utvärdera sin undervisningen med skriftliga omdömen byggda på The Big Five för elevens resultat. The Big Five är de stora förmågorna som sammanfattar alla förmågor elever ska kunna utifrån kursplanen i Lgr 11. Alltså det som finns i dess syfte för ämnet, centralt innehåll och kunskapkraven.
Förmågorna som eleven ska besitta är: analysförmåga, kommunikativ förmåga, begreppsförmåga, procedurförmåga och metakognitiv förmåga. Det kan vara så att en elev har problem med en förmåga i ett ämne. Problem kan även ses i andra ämnen. Ta bara den kommunikativa förmågan. Det räcker inte i dagens skola att bara "rapa" fakta utan har förmåga att kunna relatera fakta mot verkligheten och delge omgivningen detta på ett enkelt och förklarande sätt.
Så det är att förenkla tillvaron om man ropar på att betygen speglar verkligheten och därmed kan skrota skriftliga omdömen. Problemet i skolan är snarare den långa frånvaron av bedömningskompetens bland lärarna. Under drygt 30 år har inte lärarkåren på grundskolan behövt ägna sig åt detta. Speciellt inte under det relativa betygssystemets tillvaro och att betyg bara sattes i år åtta och nio.
För övrigt är även dagens betygskrav ruskigt otydliga. Man har lyckats att blanda in ord som är värdeladdade och obedömbara. Vad är: ganska bra, bra och mycket bra? Dessa är kriterier för betyget E, C och A.
Är det något som är fullständigt ointressant så är det betyg och mertiskalor som bedömning av om elever har kunskap och förmåga att utnyttja kunskapen. Dessutom som underlag att bedöma en skolas framgång eller inte. Dags att se skolan av idag, inte den som var igår. Då gäller det att se att skolan måste ha en pedagogik som ger effekt på studieprestationen. Något som inte debattörer och skolpolitiker kan påverka utan bara duktiga lärare.
Media SvD
Uppdaterat 130130 kl:07.20
Det ledaren i DN tar upp är snarare inte att lärarna ska sluta med bedömning. Problemet är att de inte lyckats med sitt uppdrag att informera. Skollagen har laget ett krav på rektorer att se till att elever och föräldrar är informerad om kunskapkraven. Hur man gör det är upp till varje skola. Bjärehovsskolan i Lomma har löst det med att man utbildar föräldrarna i vad läroplanen Lgr 11 är för något och vad kraven innebär. Det efter att föräldrarna signalerat att ska vi vet hur skolan fungerar måste vi kunna.
Kursplanerna är inte ett under av förståligt språk. Man kan tycka att en akademiskt utbilda kår som rektorer och lärare skulle ha förmåga att omsätta det akademiska språket till begriplig svenska. Men tydligen inte. Därför borde man införskaffa en tidning som heter Heja. Den har på begriplig svenska förklarat kunskapskraven. Finns i närmsta Pressbyrå.
Media DN
Skolvalet ska vara rätt inte lätt
Önskan om att få jämförelse data verkar finnas hos några aktörer i skolvärlden. Dessa var kritiska i sina remissvar på Skolagsberedningens betänkande inför skollagens tillblivelse. Då som nu önskar man sig ett system för att kunna jämföra skolor med varandra.
När den dåvarande regeringen Reinfeldt behandlade remisserna gjorde man tummen ned för att på nationell basis skapa denna typ av system. Helt i linje med att öppna upp valfriheten efter att skrotat kvalitetsredovisningsförordningen.
En förordning som visat sig inte fungera som det var tänkt. Det blev ett pliktdokument som man fyllde i utan substans till verkligheten i skolan. Evidens på dessa redogörelser var lika med noll.
Regeringen fokuserade sin styrprincip mot att det är verksamheterna själva som ska utforma sitt dokumenterande bara det bygger på ett systematiskt kvalitetsarbete. Och de nationella målen.
Då känns det konstigt att man åter ska använda betygsstatistik som mätning av skolans kvalitet. Speciellt om man använder statistik från nationella prov. Dessa säger noll om slutbetyget. Eftersom dagens skola har en helt annan uppbyggnad än den gamla. Där man bedömer elevers förmågor. Om vi ser på medeleffekten och provens påverkan på studieprestationen så är den inte stor enligt Hatties metaanalyser. Den har bara en effekt på 0,34. Detta sak sättas i relation till att medelvärdet på Cohens determinat är 0,40.
Om det ska finnas något värde med jämförelsedatabaser måste den bygga på vetenskaplighet och vara evidensbaserad. Här finns det metoder att tillgå för att göra denna ranking. Några man kan nämna är Kvalitetsutmärkelsen Bättre Skola (SIQ) och Indicator (Skoldialogen).
Dessutom är skolvalet klart övervärderat som ett sätt att påverka på studieprestationen. Enligt Hattie har den en effekt lika med -0,34 vid byte av skola.
Media SvD
När den dåvarande regeringen Reinfeldt behandlade remisserna gjorde man tummen ned för att på nationell basis skapa denna typ av system. Helt i linje med att öppna upp valfriheten efter att skrotat kvalitetsredovisningsförordningen.
En förordning som visat sig inte fungera som det var tänkt. Det blev ett pliktdokument som man fyllde i utan substans till verkligheten i skolan. Evidens på dessa redogörelser var lika med noll.
Regeringen fokuserade sin styrprincip mot att det är verksamheterna själva som ska utforma sitt dokumenterande bara det bygger på ett systematiskt kvalitetsarbete. Och de nationella målen.
Då känns det konstigt att man åter ska använda betygsstatistik som mätning av skolans kvalitet. Speciellt om man använder statistik från nationella prov. Dessa säger noll om slutbetyget. Eftersom dagens skola har en helt annan uppbyggnad än den gamla. Där man bedömer elevers förmågor. Om vi ser på medeleffekten och provens påverkan på studieprestationen så är den inte stor enligt Hatties metaanalyser. Den har bara en effekt på 0,34. Detta sak sättas i relation till att medelvärdet på Cohens determinat är 0,40.
Om det ska finnas något värde med jämförelsedatabaser måste den bygga på vetenskaplighet och vara evidensbaserad. Här finns det metoder att tillgå för att göra denna ranking. Några man kan nämna är Kvalitetsutmärkelsen Bättre Skola (SIQ) och Indicator (Skoldialogen).
Dessutom är skolvalet klart övervärderat som ett sätt att påverka på studieprestationen. Enligt Hattie har den en effekt lika med -0,34 vid byte av skola.
Media SvD
tisdag 22 januari 2013
På villovägar
Med stor förundran läser jag att kvalitetssystem är felaktiga och stör verkligheten. Så här skriver Gunnar Rundgren på Brännpunkt i SvD:
För det första är det alltid verksamheten man utgår från när man bygger ledningsystem för kvalitet. Standarder är en slags checklista för att få med vissa kritiska saker för att man ska klara minimikraven. Standarden och dess struktur är inte avgörande för att man har ett fullgott ledningssystem för kvalitet.
Om man gjort det så har man fullständigt missförstått syftet. Systemen ska inte byggas för att det ska underlätta för tredjeparts revisorer. De ska vara kapabla att dels ha en branschkunskap dels kunna översätta organisationens system till sina revisonsupplägg.
Är det som debattförfattare påstår om vården undrar man vem som givit råden. Inte kan det vara någon med kunskap om hur man bygger ledningssystem.
Det kan ju hända att en halt leder en blind. Då får man dessa avarter. Diskussionen känns igen sedan sent 80-tal när de första kvalitetssystem började byggas. Då gjorde de flesta misstagen att tränga in organisationen i standardstrukturen utan hänsyn till affärslogiken. Därför blev det då mycket negativa rykten och bakslag. Sedan 2000 med revidering 2008 har vi fått en ledningsstandard för kvalitet som mer fokuserar ständiga förbättrande.
Så har man inför systematiskt kvalitetsarbete på fel sätt i vården är det bara att beklaga. Dags att i så fall revidera de existerande system i vården.
Media SvD
Kvalitetssystemen bygger på åsikten att folk presterar bättre om de blir tillsagda vad och hur de skall göra något i stället för att ha frihet och motivation att förstå varför.Något mer korkat påstående har jag inte hört på länge. Även om jag tillhör kvalitetsmaffian och jobbat ett långt yrkesverksamt liv med kvalitetsfrågor är detta lika med goda yxskaft.
För det första är det alltid verksamheten man utgår från när man bygger ledningsystem för kvalitet. Standarder är en slags checklista för att få med vissa kritiska saker för att man ska klara minimikraven. Standarden och dess struktur är inte avgörande för att man har ett fullgott ledningssystem för kvalitet.
Om man gjort det så har man fullständigt missförstått syftet. Systemen ska inte byggas för att det ska underlätta för tredjeparts revisorer. De ska vara kapabla att dels ha en branschkunskap dels kunna översätta organisationens system till sina revisonsupplägg.
Är det som debattförfattare påstår om vården undrar man vem som givit råden. Inte kan det vara någon med kunskap om hur man bygger ledningssystem.
Det kan ju hända att en halt leder en blind. Då får man dessa avarter. Diskussionen känns igen sedan sent 80-tal när de första kvalitetssystem började byggas. Då gjorde de flesta misstagen att tränga in organisationen i standardstrukturen utan hänsyn till affärslogiken. Därför blev det då mycket negativa rykten och bakslag. Sedan 2000 med revidering 2008 har vi fått en ledningsstandard för kvalitet som mer fokuserar ständiga förbättrande.
Så har man inför systematiskt kvalitetsarbete på fel sätt i vården är det bara att beklaga. Dags att i så fall revidera de existerande system i vården.
Media SvD
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)