Ämnesbetyg och progression

Stress och kursbetyg som sållningsfaktor verkar äntligen få regeringen att fundera på nyttan med ett gymnasium byggt på kurser.

Vet inte om jag själv skulle orkat uppför trappan till Rinmansgymnasiet om man ständigt skulle tänkt på slutbetyg i varje matematikkurs eller för den delen andra ämnen. Det var tuff nog att studera och hantera hormonstormarna. Därför tycker jag det är en välgärning att Aida Hadzialic ger gymnasieutredningen i uppdrag att studera för- och nackdelar med ämnesbetyg. Hon skriver på DN Debatt:

Så gott som varje gång jag besöker en skola kommer frågan om betygen och betygssystemets utformning upp. Många elever berättar för mig att de upplever att det nuvarande betygssystemet bestraffar dem för det de inte kan, snarare än att belöna dem för det de kan.

Nuvarande ordning är rätt orimlig. Hur ska man som 16-åring på höstterminen år 1 förstå att man får ett slutbetyg i t ex matematik som kommer att påverka möjligheten att avlägga gymnasieexamen tre år senare. När jag själv tittar på mina matematikböcker var det många häften kopplade till årskurs och utbildningsinriktning. I mitt fall NT (Natur och Teknik). Hittar jag bar på år 3 fanns det sex häften utgivna av Hermods. De sex häftena behandlade storheter som komplexa tal, differentialekvationer, vektorfunktioner, primitiva funktioner och integraler, talföljder, kombinatrik och sannolikhetslära. Ta bara det här med kombinatorik, "på hur många sätt kan man...". En del av den sköna logikens lagar. Matematik är inte bara beräkning utan snarare logisk tänkande för att hitta alternativa vägar till att lösa ett problem. För att du ska lyckas med detta måste du haft en progression i kunskapen. Det har man inte som normal 16-åring.

Aida Hadzialic säger också:

Kritiken handlar bland annat om att de motverkar ämnesfördjupning, att de orsakar stress och att de gör att fler hoppar av gymnasieskolan i förtid. Vidare är många kritiska till att betygen i för hög utsträckning påverkas av elevens sämsta prestation vilket gör att betygen upplevs som bestraffande.

Ämnesfördjupningen är avgörande för kunskapsutvecklingen. Läser man ett program på gymnasiet som är inriktat på teknik och naturvetenskap är det avgörande att förstå sambandet mellan ökade krav i matematiken och dess tillämpning i tekniska ämnen. Då går det inte att snuttifiera ämnen med kurser.

Säkert finns det olika vägar att lösa undervisningen på gymnasiet. Det vore bra om man ser över kurserna och helst slopar dem och återinför ämnesundervisning. Per Måhl tar upp i sin krönika i Skolvärlden att kursbetygen ska ersättas med ämnesbetyg. Dock håller han kvar vid kurser. Det blir snarare en tekniks beräkningsgrund för slutbetyg med hans förslag till ämnesbetyg. Om det är en lycklig väg framåt kan man fråga sig.

Helén Ängmo får lite till att lägga sin panna i djupa veck för att se hur hon ska lösa uppdraget. Den som lever få se. Men det viktiga är att att inse att progressionen är avgörande för all kunskapsutvecklingen.

Media DN, http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2015/12/21/minister-oppnar-amnesbetygens-aterkomst
Skolvärlden
Blogg Pluraword:
Studentens lyckliga dagar  

Köttberget checkar ut

Missvisande pratas det om köttberget. Per Nuder hamnade lite fel i sin beskrivning av rekordgenerationen.

Fakta borde ha varit på plats när den fd finansministern pratade om köttberget. Nu är det så att alla som är födda under 1940-talet inte tillhör rekordgenerationen. Det är efterkrigsbarnen som föddes mellan 1945 - 1954 som är köttberget.

Personerna på bilden är de 40-talister som föddes efter kriget.  Alla med en bakgrunder som inte betecknades medelklass. Själv tillhör jag den senare delen av rekordgenerationen född 1952. Mitt ursprung på mödernet är småbrukande arrendebönder på Eriksbergs gods i Sörmland och fattiga västerbottniska inlandsförhållande.

   Bilden är tagen av farfar och farmor 1926 med min blott 2-åriga far i farfars knä. En lycklig familjebild som skulle gå i kras 1936 i den stora flottningsolyckan i Ormsjö där min farfar drunknade. Familjen splittrades och far tog sig ned till Sörmland.

De som var föräldrar under 1940- och 50-talet tillhörde landets begåvningsreserv som aldrig haft en levande chans att skaffa sig utbildning. Företrädesvis fanns de inom industrin som skapade välståndet vi har idag. Vi som hade "turen" att födas in i rekordgenerationen med föräldrar som tillhörde begåvningsreserven och skapandet av en skolan som finansierades med allmänna medel fick den gyllene möjligheten att göra klassresan.

Klassresan var inte lika tjusig som dagens klassresor som prins Daniel eller prinsessan Sofia gjort. Men många av oss arbetarungar fick möjligheten att förverkliga en bildningsresa. Från läroverk eller gymnasium till akademiska studier. En resa som jag är tacksam att få gjort. Där kunskapen var i fokus på ett annat sätt än i dagens skola. Där matematik var ett språk i sig. Där framgång och teknik spelade en stor roll. Kanske främst för att jag växte upp i en industristad som Eskilstuna. Där tedde det sig naturligt att vi grabbar skulle bli ingenjörer. Många av mina ungdomsvänner blev just det och befolkade ortens industrier. Andra, som jag, flyttade på oss. I mitt fall till huvudstaden och KTH.

I den här resan finns det några lärare som betydde mycket för mitt studieintresse. Min mellanstadielärare Ulla Sydegård på Slottskolan som yttrade de bivingade orden: han kan bara han vill.

Via mina lärare på Rinmansgymnasiet. Professorer och universitetslektorer på KTH som matematikläraren Leo Ullemar och professor Arne Elmroth. Utan dessa hade jag säkert inte haft drivet att skaffat mig akademiska examen och betyg i teknik, ekonomi och juridik.

I Nobeltider är det speciellt roligt att naturvetenskapen höjs till skyarna. Men jag håller definitivt med Alice Teodorescu:

På Nobeldagen spelar det ingen roll vem du är, varifrån du kommer eller vilken Gud du tillber. Det enda som spelar roll är vad du har gjort. Meritokrati i sin renaste form.

Så min vision är att oavsett vilka förutsättningar du har ska skolan ge de verktyg som varit viktigast för mitt livslånga lärande. Logisk tänkande via matematiken kombinerat med kritiskt tänkande. Med dessa två studietekniker är det möjligt att skapa ny kunskap byggd på fakta.

Media Gp

Rekordgenerationen

Pedagogisk promenad - se med egna ögon

Grundläggande ledarskapstänk inom Toyota är "genchi genbutsu" - se med egna ögon. Ingen kommer upp till högsta ledningen utan att ha kunskap om vardagen på golvet. "Skit under naglarna" är viktigare än akademisk examen.

I min och Hans-Olof Hanselids bok Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat beskriver vi metaforen för skolan som en verksamhet med Kvalitetshuset - SER-huset. Där är ständiga förbättringar ett kungsord för utbildningen. Problemlösning ska alltid ske där problemet uppstår (s 108).

Till min stora glädje notera jag att Anne-Marie Körling pratar om lära sig att se (s 26-27) i sin senaste bok Undervisningen mellan oss. Hon berättar om sin utbildning i Nya Zeeland till lärare om rumslig medvetenhet och lärande. Detta finns så mycket att läsa av i skolan, klassrummet, gympasalen, aulan och matsalen. Eller varför inte skolbiblioteket.

Både rektorer och lärare borde ha pedagogisk ledning genom att se med egna ögon hur saker fungerar. Det kan vara allt från observationer till auskulteringsprogram. Anne-Marie Körling utvecklade den pedagogiska promenaden i syfte att:

• se skolan hur den faktiskt gestaltar sig
• möta den som arbetar där
• möta eleverna

Flera punkter finns att hämta i boken. Jag skulle också vilja lägga till att varje plats och skola jag kommer till tar jag just detta grepp, att gå och se med egna ögon. Man får snabbt en bild om verksamheten. Är det en organisation som med ordning och reda eller en stökig dito. Hur synlig är informationen. Hur blir jag bemött när jag träffar personer i verksamheten.  Oftast stämmer detta intryck sedan när nulägesanalysen är gjord.

Glömmer aldrig första gången jag började arbete med att utveckla skolor. Året var 2001. När jag besökte Ältaskolan i Nacka fick jag snabbt revidera den bild jag hade om skolelever. De var ouppfostrade ungar som slog i dörrar mm. Den bild jag tycker förmedlas även idag. Döm om min förvåning. Här öppnad grabbar i 12 års ålder dörren när jag kom. Berättade också hur jag skulle ta mig till lokalen samlingen skulle vara i. Ältaskolan hade erhållit Utmärkelsen Svensk Kvalitet 2001.

Inger Wahlström som var rektor för Ältaskolan på den tiden var en av pionjärerna i Sverige på kvalitetsarbete i skolan. Hon var en rektorn som inte håll sig bakom skrivbordet utan hade pedagogiska promenader. Samtidigt var hon tidig med att plocka hem portfolie-metoden från Nya Zeeland till Sverige.
  
Pedagogiskt ledarskap är avgörande för skolan som klassrummet. Både rektorer och lärare måste praktisera att se med egna ögon hur verksamheten fungerar. Låt oss få ett lärande av att se. Börja med pedagogisk promenader NU!

Källor:
Danielsson, Roger J & Hanselid, Hans-Olof (2013) - Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat, Skoldialogen
Körling, Anne-Marie (2015) - Undervisningen mellan oss - pedagogiska utmaningar, Lärarförlaget

Flykt från utsatta skolor

Flykten av lärare från utsatta områden verkar var senaste trenden. I en artikel i Lärarnas tidning konstateras:

utbildade lärare söker sig i allt högre grad till skolor där eleverna har välutbildade föräldrar.

När jag twittrade och lite tillspetsat skrev att lärarna bidrar till segregationen blev det en twitterstorm. Några kommentarer är:

• Det fria skolvalet gäller alltså bara föräldrar. Lärare ska inte få välja efter samma princip?
• Många lärare kämpar år ut och in i utsatta områden innan de ger upp. Vems är ansvaret?
• Så lärare bör söka sig dit arbetet är som mest krävande? Annars osolidariska?

Tydligen ett känsligt ämne. Givetvis tillhör jag dem som definitivt anser att lärare lika väl som andra yrkesutövare har rätt att välja det jobb man själv vill. Bekymret uppstår i politiskt styrda verksamheter dit skolan hör. Huvudmännen är de som har totalansvaret för verksamheten. Olle Burell (S) skolborgarråd i Stockholm säger:

Så länge vi är fixerade vid avgångsbetygen kommer fler lärare att söka sig till skolor med höga betyg. Vi måste bli bättre på att i stället uppmärksamma skolornas framsteg.

Noterar att det finns skillnader mellan vad politiken uppfattar som problemet och lärarkåren. Från fackligt håll skjuter man in sig på legitimationen. Johan Törnroth, Lf Stockholm:

befarar att det i första hand blir legitimerade lärare som lämnar skolor med alltför hög arbetsbelastning.

Anledning sägs vara deras ökade ansvar för betygssättningen. Säker en anledning. En annan är bristande kommunal ledning och organisation. I Göteborg saknas en kommunövergripande styrning som ställer till problem med ledning och uppföljning. Det är i Göteborg som den största flykten från utsatta skolor sker.

Ska bli intressant att följa hur Skolverkets arbete med de utsatta skolorna med dåliga resultat. Hur kommer det att minska segregationen och få upp kunskapsresultaten? Om det inte hjälper kan man fråga sig vad som behövs för att förbättra resultaten. Ska man gå mot modellen i Malmö som la ned Rosengårdskolan och bussar elever till attraktiva skolor? Eller som Rinkebyskolan en gång stod för genom sin förre rektor som lyckades dra till sig lärare som gjorde att eleverna gick från värstingar till att idag blivit väletablerade samhällsmedborgare. En del av dem dessutom med doktorsgrad. Den som lever får se. Skolan behöver definitivt skapa intressanta pedagogiska miljöer för att få utveckling på arbetsmiljön som kunskapsresultatet.

Media Lärarnas tidning

Styrkraften i skolan

Skolverket har gjort en undersökning över hur det ser ut med tillämpningen av de nya styrdokumenten i skolan.

Det intressanta är att kursplanernas centrala innehåll verkar fått ökad styrkraft i undervisningen. Utredningen kommer fram till följande:

En del i den ökade styrkraften verkar hänföra sig till att kursplanerna nu föreskriver ett obligatoriskt centralt innehåll som undervisningen måste behandla. Det handlar då inte om en målstyrning av verksamheten, utan en styrning av processen. Till målstyrningens bärande idéer hör en frihet i medlen att uppnå målen. Begreppet likvärdighet vilar på samma idé om att olika vägar kan leda till samma mål.

Samtidigt verkar lärarna var missnöjda över att friutrymmet har minskat. En insikt de borde haft redan 1994 när Lpo 94 kom. Läroplanerna innehåller riktlinjer för undervisningen (processen) som lärarna bort haft kunskap om. Tyvärr fick man då för 21 år sedan ingen sådan kunskap.

Noterar också att det verkar skralt med kunskapen om skolans styrning i de politiska leden. I Göteborg verkar det mest oroande med kommunalrådet förskolan som tror att det enda styrdokumentet är den kommunala budgeten. Budget är viktigt men resurstilldelningssystem ska bygga på skolenheternas behov och inte en budget i balans.

Den fundamental kunskap man kan vänta sig av det politiska systemet i kommunerna är kunnandet om hur lagar fungerar och griper in verksamheten. Skolans yttersta styrdokument är skollagen. Den gäller före lagar som kommunallagen. Speciallagar tar alltid över allmänna lagar. Därmed är det kommunala självstyret begränsat när det gäller skolväsendet. Skollagen skiljer på begreppet utbildning (verksamhet) och undervisning. Den senare är ett förhållande med de statliga styrdokumenten kommunpolitiker inte har någon makt över. Däremot har kommunen på strategisk nivå det övergripande ansvaret för verksamheten och det är där styrkraften ska sättas in.

Källa:
Skollagen (2010:800)
Skolreformer i praktiken, Skolverket

Rektor att leda kunskaporganisationer

Kunskapssamhället kräver annan typ av ledarskap. I det samhället vi lever i är kunskap viktigare än resurser. Den som har kunskap får makten i offentlig verksamhet och organisationer. Trots att de är politiskt styrda. Rektorer måste då ha förmågan att förena utbildningen med förmågan att utveckla medarbetarnas professionella kompetens.

Rektorsrollen blir viktigare. Då kan den inte förknippas med hur den var förr i världen med tjusiga attribut som på bilden ovan. Kanske ska de vara mer som allas vår Linda, rektorn som lyckades lyfta Ronnaskolan i Södertälje.

Ett antal repliker har kommit på Näringslivets forskningsberednings debattinlägg. Ett inlägg från Lärarförbundet som pratar om att rektorer snarare flyr från administration. Från några organisationsforskare som säger så här:

Professionell verksamhet karaktäriseras i hög grad av autonomi, det vill säga på att vi litar på att de professionella arbetarna – i detta fall lärarna – kan och vill genomföra sitt arbete med hög kvalitet. 

Vilket i sig bygger på mycket hur privata kunskapsverksamheter fungerar som tidningsredaktioner, konsultföretag och mäklare. Men där ordet autonomi inte innebär att medarbetarna har fritt valt arbete. Skolan är som en teater. Teaterföreställningen är hårt uppstramad med struktur och dokumentation. Ta bara sådana begrepp som manus, dekor, musik och kostymer. Allt viktigt för att föreställningen ska gestalta  pjäsen. Men trots detta är varje föreställning unik.

Två ytterligare repliker har kommit. En från Camilla Waltersson Grönvall (M) som tar upp att det behövs ytterligare en utredning som styrningen. Man undra om M inte läst professor Olof Johanssons utredning Rektor och styrkedjan. Däremot poängterar hon detta med lärarledarskap:

Ledarskapet i skolan och i klassrummet är en avgörande faktor för att eleverna ska nå kunskapsmålen.

Däremot säger den fjärde repliken från Daniel Suhonen m fl med bestämd uppfattning att:

det som avgör en skolas resultat är inte rektorn utan skolans elevsammansättning. En rektor på en skola med de sämsta resultaten kan mycket väl ha gjort ett bättre jobb än en rektor på en skola med toppresultat.

En negation som heter duga. Om du har en duktig rektor på en skola som ger sämre resultat är inte en duktig rektor. En duktig rektor har alltid förmågan att få skolan att fungera. Se bara på Rinkebyskolan i Rinkeby, Stockholm, och dess förre rektor. Han hade förmåga att knyta till sig duktiga lärare. Ta bara berättelsen om Stavros Luca. Elever som han hade, trots elevsammansättningen, gick från värstingar till att idag ha höga akademiska examina. Detta i ett område som är starkt behäftat av utanförskap.

Det måste vara andra saker som gör att ledarskapet lyckas. Låt oss se vad forskningen säger om effektiva skolor. Om rektor är fysiskt och själsligt närvarande med god insyn i lärarnas vardag skapas något. Ledarna och lärarna samverkar där runt de pedagogiska utvecklingsfrågorna och ledarna förankrar sina ställningstaganden hos personalen innan ett beslut fattas.

Sammanfattar vi forskningen säger den följande:

• Rektorn är närvarande i lokalerna och har en "High personal profile" i skolans aktiviteter.
• Rektorn har ett gott kollegialt samarbete med andra mer erfarna rektorer.
• Rektor är tydlig i sitt visionära ledarskap och har förmåga att konkretisera visioner och mål som lärarna också accepterar och arbetar efter.
• Rektorskapet är tydligt, didaktiskt och pedagogiskt inriktat.
• Rektor har en nära samverkan med lärarna och har god insyn i lärarnas vardag.
• Rektor förankrar sina ställningstaganden hos personalen i högre utsträckning innan ett beslut fattas.
• Rektor har positiv förväntan på lärarna i deras utvecklingspotential.
• Rektor stöttar lärarna i sitt arbete med elever, föräldrar och i sitt pedagogiska utvecklingsarbete.

Sammanfattningen ovan korresponderar väl med det jag inledde inlägget med. Det fordras att rektorer både kan driva utbildningen (=verksamheten) och samtidigt ha förmåga att utveckla skolans medarbetare.

Media DN1, DN2, DN3, DN4
Lärartidningen
Tidigare blogginlägg Pluraword:
Rektor, att vara - att inte vara
Makten och härligheten över skolan
Källor forskning:
Hultman Spindlar i känsliga nätverk (1998)
Mortimore m.fl. School matters (1995)
Persson Skolkulturer (2008)   

 

Makten och härligheten över skolan

Makten och härligheten över skolan är inte i första hand förvaltningens. Skollagen definiera bara två delar i skolan:

• Huvudman = kommunfullmäktige och utbildningsnämnd
• Förskolechefer och rektorer = chefer för en förskoleenhet eller skolenhet

Det är det centrala att känna till. Förvaltningen är bara en springpojke åt politiken. Samma gäller i fristående skolor. Där är styrelsen lika med huvudman och bolagets VD bara verksamhetsgenomförare. Rektorer är den pedagogiska verksamhetens genomförare. Så både skolchefen och VD har oklara roller ur skollagens synvinkel. Saken krånglas ytterligare till av att skollagen är en speciallag som står över alla allmänna lagar som kommunallagen och aktiebolagslagen.

Med detta sagt vill jag spinna vidare på det intressanta inlägget om rektorers ledarskap som Näringslivets forskningsberedning tagit fram och behandlas i ett debattinlägg på DN Debatt 151202.

Debattörerna lägger fram tre punkter för att ge makt och ansvar till rektorerna. Under punkt ett pratar man om de hierarkiska nivåerna från kommunfullmäktige ned till rektorn. Det intressanta är att antalet beslutsnivåer behöver minskas. Dock verkar kunskapen hos Näringslivets forskningsberedning om Skollagen (2010:800) vara bristfällig. Skollagens 2 kapitel 10 § slår fast att: Rektorn och förskolechefen beslutar om sin enhets inre organisation och fattar i övrigt de beslut och har det ansvar som framgår i denna lag eller andra författningar. Det som brister är inte att rektorer har lagen på sin sida. Lagen ger redan idag den makt och ansvar som efterfrågas. Problemet ligger som vanligt i politikernas oförmåga att tillämpa gällande lagstiftning.

Under punkt två tar man upp det här med inriktning. I politiska organisationer är det ytterst vi medborgare som väljer våra ombud i riksdag och kommuner. Demokrati har sina fel och brister. Dit hör styrningen av den verksamhet man är satt att förvalta på kommunal nivå. Lutar vi oss åter mot skollagen säger den i 2 kap 9 §: Det pedagogiska arbetet vid en skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor. Det pedagogiska arbetet vid en förskoleenhet av en förskolechef. Dessa ska särskilt verka för att utbildningen utvecklas...En ställföreträdare får utses för en rektor eller förskolechef. Åter är det inte brist på legala rättigheter utan en obefintlig tillämpning av regelverket. Delegationsrätten finns redan men tillämpas knappt.

Sista punkten i förslaget nummer tre upp utvärderingen. Utvärdering är en vit fläck på karta i skolväsendet. På Skolverkets och Skolinspektionens konferens i mitten på november förmedlades deras kunskap om bristerna i uppföljningen. Nulägesbeskrivningen av en förskola och skola ska föras på individnivå, processnivå och strukturnivå. De fallgropar som myndigheterna kunnat se är:

• samlar data från vissa skolformer och verksamheter - dock inte alla
• svag koppling till nationell statistik
• begränsad data för att bedöma utveckling
• svagt statistiskt stöd till rektorer och lärare

Faktabaserade beslut är ofullständiga. Dessutom är det beklagligt att Näringslivets forskningsberedning fokusera på den svagaste kvalitetsindikatorn, betyg. Det säger föga om en skola är bra eller inte i sin undervisning. På konferensen betonade man från myndigheterna att det behövs fler kvalitetsindikatorer. Speciellt på process- och strukturnivå. Det förvånar mig mycket att näringslivsrepresentanterna som undertecknat debattartikel inte med ett ord nämner det de själva ägnat sig åt i sina företag.

Ta Leif Östling, fd VD på Scania, har hela sitt yrkesverksam liv städat Scania. Han har gjort det utifrån tankar från Toyota. Deras tillverkningen bygger på enstycks produktion, göra rätt från mig, rätt till dig, en stabil processgrund som bygger på stabilt normalläge med prioriteten: säkerhet/miljö, kvalitet, hålla tid och ekonomi/kostnad. Om detta har jag och mina kollegor byggt ett Kvalitetshus - SER-huset i vår handbok "Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat". Det beskrivs bl a i blogginlägget "Tuffa tider".

Vad som behövs är ett nytt ledarskap hos rektorer. Då ska rektoresutbildningen göras om och helst ligga på våra Handelshögskolor. Dessutom behöver skolor fundera på ledarrekryteringen. Med dagens ordning att gå från att vara lärare till att bli rektor är ingen garanti för att man är en duktig ledare. Därför behöver en systematisk inskolning ske på lägre nivå innan klivet tas till ett rektorsjobb.

Många är tankarna om rektorer och skolledningar. Merparten är trots allt brist i kunskap hos den politiska organisationen på kommunal nivå över hur tillämpningen på skolområdet ska gå till. Huvudmannen har ett totalansvar för utbildningen, men det är bara verksamheten (1 kap 3 §). Undervisningen (1 kap 3 §) är en affär mellan staten och lärarna via läroplanerna. När den insikt sjunkit ned kanske vi kan se förbättringar och får en ledarskap som ständigt utvärderar skolan.

Media DN
Tidigare blogginlägg i ämnet:
Tuffa tider 
Kedjan har hoppat av
Slimma överrocken
Källor:
Skollagen (2010:800)
Danielsson, Roger J och Hanselid, Hans-Olof (2013) - Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat, Skoldialogen