Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

söndag 19 december 2010

Likvärdighet en bluff?

Rallarsvingarna haglar i debatten efter PISA. Hans Bergström i DN, Bluffen om PISA, i ljuset av segregationen. Mycket kan sägas om PISA mätningar, men de beskriver ett nuläge och för att det ska gå att använda detta nuläge måste det sättas i relation till tidigare mätningar. För en fluga gör ingen sommar!

Med detta nuläge kan man börja fundera över begreppet likvärdig.

Gör man en ordboksvandring betyder ordet - värd lika mycket.

Om nu PISA har kommit fram till att likvärdigheten sjunkit fundera man utifrån vilket värde då? Hur definieras detta värde? Går det att ha samman definition inom hela OECD vad lika mycket är? Eller har svenska politiker och pedagoger en egen definition?

Det är många frågor som reser sig när man fundera på begreppet.

Ett är säkert, för att skolan ska kunna leverera likvärdighet måste det finnas givna och kända kriterier på kunskapsinnehållet och kunskapskraven. Och att det används lika från Smygehuk till Karosuando. Här vet vi vad kraven kommer att vara på det central innehållet, men svävar fortfarande i okunskap om kunskapskraven. Skolverket har inte ännu presenterat hur de ska se ut för de olika betygssystemen.

När vi vet det, är det liktydigt med att vi har likvärdighet i svensk skola?

Nej, skulle jag vilja säga. Det avgörande för ett ord som "värde" är att alla, då menar jag alla lärare, bedömmer kända kriterier rätt. Går det undrar man? Tja, eftersom jag gjort bedömningar i andra sammanhang, än för att sätta betyg, vet jag hur svårt detta är. Oavsett hur god förmåga man har att klinsikt bedöma finns det tolkningsutrymme i orden och till detta varje individs subjektiva tolkningar av orden. Här undrar man hur en lärarkår som inte är speciellt tränade att göra bedömningar ska klara av att sätt rättvisa betyg i framtiden?

Är det kanske så att det behövs centralt rättade prov baserat på datorsystem där anonymiteten kan bevars eller ska det införas central rättning av en myndighet för att få ut slutbetygen i grundskolan eller gymnasieskolan nu när studentexamen införs igen nästa höst?

Eller är likvärdighet en våt dröm hos politiker och pedagoger?

Nej, om man har kända kriterier och tränar den betygssättande lärakåren med ständiga krav på kalibreringar en gång per år.

Ja, om man ska förlita sig på att bara för att man inför lagkrav på skrifliga omdömen och flera betygstillfällen. Skapas inte förutsättningar för rättvisa bedömningar kommer likvärdigheten att fortsatta vara en bluff.

Media DN

Uppdatering 101220
Skolverket gör på sin hemsida en replik på Hans Bergström ledare. De har inte fått möjlighet att bemöta hans kritik på DN. Läs och begrunda.

8 kommentarer:

  1. Kalibrering av bedömningar, bra Plura, en av de saker jag hela tiden har kämpat för. Betyg kontra omdömen det är en liten fråga för mig men oavsett val så är jag stark förespråkare för kalibrering av dessa. Jag har hört de katastrofala omdömena som inlindat i glada och ledsna gubbar dömer ut en individs förmåga på ett underlag som bara avspeglar lärarens inkompetens. Att lärarutbildningarna nonchalerat detta område är något som kan vara en förklaring till inkompetensen inget som minskar mitt raseri.

    Centralrättade prov, diagnoser vid byte av stadium, individer som bedöms av flera lärare, nationella prov, .... alltihop dokumenterat så att det går att leta reda på det som gjorts fel. Kalibrering av alla omdömen ända ner till ettan.

    SvaraRadera
  2. Sen ska vi inte blanda ihop PISA resultat kring kunskapstapp och kring segregation. Båda sakerna känns som något vi vill göra något åt men det känns inte som att de är speciellt starkt korrelerade,

    SvaraRadera
  3. Likvärdigheten i PISA handlar inte om att försäkra sig om att lärare sätter rättvisa betyg efter givna kriterier, utan snarare om vilka förutsättningar vi ger eleverna och hur vi lyckas kompensera för elevernas olika förutsättningar.

    "En likvärdig skola innebär bland annat att alla elever oavsett social bakgrund och ekonomiska förutsättningar ska ges samma möjligheter att uppnå målen. PISA 2000 visade att Sverige hade en stark position när det gäller likvärdighet. En analys av resultaten i PISA 2009 visar att Sverige har tappat sin topposition till att numera inte vara mer än ett genomsnittsland när det gäller likvärdighet. Dels har skillnaderna mellan hög- och lågpresterande elever ökat och dels har skillnaderna mellan hög- och lågpresterande skolor ökat. Dessutom har betydelsen av en elevs socioekonomiska bakgrund förstärkts och är nu till och med större än OECD-genomsnittet."

    Även när det gäller pojkarnas resultat ligger vi dåligt till i likvärdighetsskalan:

    "Skillnaden mellan flickor och pojkar i Sverige är signifikant större än OECD-genomsnittet."

    http://www.skolverket.se/sb/d/3341/a/23170;jsessionid=F36A44E3444D4D7CBEB13232D6CF24A3

    SvaraRadera
  4. @Jan, tack för den passningen. Vi är på samma våglängd.

    @Christer, det var ju just det som Hans Bergström tog upp i sin kolumn i DN. Den definitionen på likvärdighet kommer aldrig att fungera, ut är som jag skriver en våt dröm.

    Om vi ska ha en likvärdig skola måste du utgå från samma kriterier för alla och att lärare har bedömningskompetens. Och jag vågar säga att det är skralt med den överlag. Speciellt som inte lärosätena utbildat i denna konst.

    SvaraRadera
  5. Jag håller med om att vi måste öka bedömningskompetensen och att kriterierna måste vara lättare att tolka (för de är ju samma för alla), men du menar väl inte att brister i detta är anledningen till att skillnaderna mellan de som presterar sämst och de som presterar bäst på proven i PISA ökar? Och att skillnaderna mellan hur pojkar och flickor presterar ökar?

    SvaraRadera
  6. Christer, nej det menar jag inte. Där är avsaknad av pedagogiskt arbete som ska korrspondera mot kraven som är problemet.

    Eller som jag tjatat länge om, att skolan inte vet vad resultatet av det pedagogiska arbetet är och hur man ska inrikta det för att minska skillnanden mellan pojkar och flickor samt hur man skapar en individualisering värd namnet för att minska gapet mellan låg och högpresterande elever.

    SvaraRadera
  7. Det är förödande att blanda samman förutsättningar och resultat - samtidigt görs det hela tiden och vi är alla mer eller mindre fångade av retoriken om skolans kompensatoriska uppgift.

    När du Plura skriver att "skolan inte vet" tror jag att du förenklar. Däremot kanske man inte orkar leva i det moraliskt utsatta läget som innebär att varje IG är ett misslyckande.

    SvaraRadera
  8. Alla duktiga lärare gör mängder av bra formativa bedömningar varje dag så när vi ska diskutera brister i lärares bedömningsförmåga bör vi vara mer specifika. I högre årskurser har många lärare sjyssta kalibreringsmetoder då det finns nationella prov som kan kombineras med diskussioner med kollegor.

    Varje "IG är ett misslyckande" är absolut något som påverkar objektiviteten. Från en annan bransch har jag det cyniska konstaterandet "alla gör optimistiska tidsuppskattningar i början, en del blir mer realistiska, andra kan inte det". Mina två huvudtankar är:

    1. Avgränsa det lärare det lärare ska bedöma så det avdramatiseras och att det är lämpligt att fokusera elevens ansträngningar mot det.

    2. Separera utvärdering av lärare från deras bedömning av eleverna. Utvärdera dem och skolan genom stickprov så att vi inte riskerar att hamna i plugga till provet fällan.

    SvaraRadera