Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

onsdag 18 januari 2012

Skoldebatt och politik på villovägar

Jag studerar ESO-rapporten 2011:8 om översikten övre den aktuella skolforskningen internationellt och ett program från UR med rubriken Forskningens bild av skolledarrollen med Jan Håkansson från Linnéuniversitet som föredragshållare. Intressanta är att det inte finns några belägg i forskningen att alla förändringar i skolsystem är avgörande för elevernas kunskapsresultat utan lärarnas förmåga i klassrummet som avgör.

I rapporten från ESO trycker man på att det här med klasstorleken har betydelse i de yngre åren, men inte i högre åldrar. Vad som möjligen kan stöka till det för lärarna, med för många elever, är de nya skollags kraven på dokumenterade omdömen och betyg. Samt dokumentation hur undervisningen förbättras i förhållande till de nationella målen. Ett problem som måste lösas internt på skolorna nu när enheterna har makten över den inre organisationen.

Samtidigt konstaterar Lorties och Lipskys i en analys, som tas upp i ESO rapporten, att läraryrket präglat av stor frihet och starkt beroende. Mer konkret beskriver de rollen som präglad av följande fem aspekter:

1. Verksamhetens övergripande mål har utopiska drag.
2. Det finns inte ett utan flera, delvis konkurrerande mål.
3. Effekterna av lärarens egna insatser är svåra att bedöma.
4. Arbetet i klassrummet utförs i isolering från kolleger och skolledning.
5. Uppgiften är så komplex att läraren måste ges stor frihet att själv bedöma det som sker i klassrummet för att undervisningen ska kunna hålla hög kvalitet.

De borde leda till eftertanke. Är det rätt medicin politiker och genomförare tilldelar skolan. Är kunskapen om läroplanerna tillräckliga förstådda? Troligen inte. För Finland och Sverige genomförde samtidigt en decentralisering av skolan. Skillnaden var att det genomfördes över en natt i Sverige medan Finland sakta överförde kunskapen till lärarna hur man skulle tänka i det nya systemet.

Samma sak, tycker jag, håller på att hända nu igen när den nya styrdokumenten har införts. Allt för många är inte hemma. Valfrihet och mål- och resultatstyrning kräver kunskap om hur man tillämpar de nationella målen. Här upplever jag kunskapen lika bristfällig som förut. Om man inte kunde sin Lpo 94 är läget lika suddigt med Lgr 11. Där det också finns tendenser till att det är "bara" kursplanendelen lärana fokuserar på och inte sitt sätt att lära ut.

Samtidigt verkar det vara en evig debatt om de olika "frälsningsläror" på metodsidan som dyker upp. Tyvärr är det inte metoden som är viktig i klassrummet utan lärarnas kommunikations kvalitet mellan lärare - elever eller elever - elever. Det har visat sig att hög språklig nivå gynnar inlärningen än mer tillrättalagd undervisning.

Jan Håkansson poängterar också, i sin och Sundbergs CARL-projekt, att den viktigaste faktorn i undervisningen är att arbeta både med summativ och formativ bedömning som en integrerad del av undervisningen (till och från elever OCH LÄRARE).

Att lärarna själva lär genom att planera, genomföra och följa upp undervisningens förutsättningar, processer och utfall i professionellt lärande gemenskap. Mumma i öronen på en som som sysslat med processtänkande i tjänsteverksamheter. Dags att skolan slutar att fundera på lärarisolering i klassrummen.

Jan Håkansson sammanfattar också Hattis 138 effektfaktorer. De determinatvärden som är intressanta är de som är över 0,40 och högre. Determinatvärdet (Cohens determinat) varierar mellan 1 och 0. Effekterna på undervisningsstrategierna enligt Hattie skulle kunna visas på följande sätt:

Stor effekt:
ömsesidig undervisning (d=0,74), återkoppling (d=0,73), strukturerad undervisning (d=0,59)

Måttlig effekt:
återkommande prov (d=0,34), läxor (d=0,29)

Små effekter:
problembaserat lärande (d=0,15), elevkontroll över lärandet (d=0,04)

Om man ska analyser och dra slutsatser av Hatties studie är det strukturerad undervisning med återkoppling som ger störst effekt.

Detta är i linje med vad de nya styrdokument kräver av skolan. Kanske dags att börja ägna debatten  om hur vi får detta på plats.

För övrigt anser jag att lärarna är skolans viktigaste resurs. De behöver dock skolledare som förstår att utveckla dem kompetensmässigt och att offentliga och enskilda huvudmän håller sig borta från undervisningen.

Källa: Åman, Johannes (2011:8) Att lära av de bästa – en ESO-rapport om svensk skola i ett internationellt forskningsperspektiv
Media UR Play

14 kommentarer:

  1. Bra sammanfattning av en rapport i vilken jag instämmer till mycket stor del även om jag behöver lusläsa fler avsnitt innan jag ger slutomdömet.

    Verkligen intressant rapport som ger oss verktyg för att använda regeringens förslag för något positivt. Det är sorgligt vad många som bestämt sig för att motarbeta allt som kommer från våra högsta ansvariga för utbildning. Det lär inte bli någon framgångsväg för skolan, hoppas att vi andra är starkare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jan, vi får hoppas att ni är starka i snålblåsten.

      Läste just vitesföreläggandet för Älvdalen i samband med att man inte åtgärdat bristerna de fick sig påtalade. Beslutet är taget utifrån nya skollagen. Åläggandet till kommunen ligger helt linje med forskningen och kraven i nya skollagen.

      De som inte fattar att det juridiska kommer att tvinga dem att ta i detta är ute på en farlig väg. Det kommer att bli mycket gråt och tandagnisslan ute i kommunerna när Skolinspektionen sätt makt bakom orden.

      Ju fortrare skolan slänger ut "frälsningslärorna" och ägnar sig åt strukturerad undervisning med systematiskt kvalitetsarbete som ledstjärna destå fortare får vi se ökade kunskapsresultat.

      Radera
    2. Jan,
      Jag tittade på Jan Håkanssons föredrag. Han framhäver ju att återkoppling ger hög effekt. Men sedan har han en slide på slutet där han skriver att "ungefär hälften av all återkoppling i klassrummen är på individnivån og enligt Hattie (2011) säkert trivsam och stödjande, välkommen och förväntad. MEN det är den minst effektiva om man är ute efter förbättrade prestationer eler lärande!! (Håkanssons versaler och utropstecken).
      Han kommenterar sedan inte detta mer, än att han tycker detta är "intressant". Ja, det är väl det minsta man kan säga, tänker jag. Men vad innebär detta, i praktiken? Ska vi sluta med individuell återkoppling?
      Var detta någonting som du - eller någon annan -funderade på?

      Radera
  2. Förlåt,
    jag menade att rikta frågan till bloggens huvudman, Plura! Men sedan är alla övriga läsare (inkl. Jan) mer än välkomna att yttra sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. När jag menar återkoppling är det på individbasis och klassbasis.

      Skulle till och med säga att återkoppling borde göras på skol och huvudmannanivån för att rätt slutsatser ska dras för åtgärder och resurser för att alla ska nå målen i alla ämnen.

      Var det svar på din fråga Henrik?

      Radera
  3. Plura, jag blir skeptisk när formativ bedömning lyfts som en mirakelkur. Jag fick inget sådant när jag gick i skolan, bara betyg. Jag och mina klasskamrater var motiverade, trivdes i skolan och presterade bra i alla fall.

    I engelska är det lättast att motivera eleverna genom att koppla till deras fritidsintressen och lust. Får jag dem att inse att det är kul att titta på filmer med engelska text och läsa böcker på engelska vaknar de ofta upp i nian och säger i stort sätt hoppsan? Har jag blivit så bra på engelska?

    Det är heller inte samma sak som fungerar med varje elev. Vissa är resultatmotiverade, andra är lustmotiverade, vissa behöver styrning, andra behöver frihet. En bra lärare är uppmärksam, flexibel och har fokus på resultatet. En elev kan stimuleras av formativ bedömning, en annan kan bli direkt avmotiverad av samma sak. Läraren behöver ta reda på vem eleverna är och vad som driver dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helena, jo jag vet din syn på formativ bedömning. När jag just läste vad du skrev är det just formativ bedömning jag läser in att du använder för att styra eleverna till det kunskapsresultat som förväntas utifrån målen;)

      Radera
  4. Plura,
    Jag vet inte... Tillsammans med ett par kollegor var jag på en kurs strax före jul. Vi fick då bl.a. lära oss att forskningen ger stöd åt uppfattningen att det generellt är lärande bedömning/formativ bedömning som genererar utveckling (inte betyg, inte ens betyg + bedömning). Jag blir därför förbluffad när jag får höra att återkoppling på individnivå inte är speciellt effektivt för lärande. Hade varit givande med någon utläggning av texten här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju det som är lite konstigt. En forskare sig si den andra så.

      Men om jag ska utgå från min erfarenhet så måste du se mönstret i resultatet innan du kan göra en formativ bedömning. Annars blir det som att tolka från ingenstans. Utvärdering i pedagogiska sammanhang handlar om de två beståndsdelarna analys och värdering. Utan att kliniskt se samband och mönster kan ingen värdering göras för att bestämma åt vilket håll du ska gå.

      Radera
  5. Henrik och Plura, återkoppling på individnivå är något jag uppfattar som ett riktigt framgångsrecept. Ibland är den bästa återkopplingen två, tre frågor, ibland består den av råd, ibland av ren feedback. Vilket som fungerar beror på vad det är för elev man har att göra med. En bra lärare lär känna sina elever.

    SvaraRadera
  6. Helena,
    Jo,jag har nu roat mig med att läsa ESO-rapporten som Plura hänvisade till och där tagit del av skribentens tolkning av Hatties (med fleras) rön. Åter igen lyfts återkoppling fram som en avgörande framgångsfaktor (återkoppling åt båda hållen), och detta rimmar också med min egen erfarenhet. Min undran inför Håkanssons slutkläm kvarstår därför. Je ne comprend rien, om man säger så.

    SvaraRadera
  7. Henrik, ESO-rapporten gör mig så irriterad att jag bara kan läsa den i små doser. I det här landet är man ständigt på jakt efter den rätta metoden, det rätta receptet. Det finns inget sådant. Återkoppling är viktigt, men den lärare som uträttar storverk med ett minimum av den varan ska få jobba i fred. Det viktiga är resultatet - inte metoden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helena, var i ESO rapporten hittar du att man förordar rätt metod och recept?

      Radera
  8. ESO-rapporten gör dig irriterad? :D

    Innebär det för dig att forskning i pedagogik och didaktik är spill med pengar och tid? De borde i stället gå och klippa sig och skaffa ett ordentligt jobb? :D

    SvaraRadera