Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

onsdag 14 november 2012

Glidande skala

Ordväxlingen om välfärden fortsätter. Fast i en glidande skala. När Tobias Baudin ger svarar till Urban Bäckström är plötsligen det inte frågan om övervinster utan:
eventuella överskott i välfärdsverksamhet går tillbaka till den skola, vård och omsorg av hög kvalitet de har rätt till och gärna betalar för.
En märklig glidning när nu inte retoriken håller. Vad är överskott? Vem definierar det? Samtidigt säger han:
Socialdemokratin har gett klart besked om att de, liksom LO, vill bringa ordning och reda i välfärden. Vi ställer oss på medborgarnas sida, för valfrihet och kvalitet.
Man undra vad ordning och reda i välfärden är för något? Hela argumentation från Baudins sida bygger på en tro att politiker är bäst satta att välja för oss omyndiga medborgare. Det verkar inte gått upp för Baudin, LO och Socialdemokraterna att medelklassen i storstäderna oftast är välutbildade som inte köper den retoriken. Samtidigt har samhället i stort kommit längre där medborgarna inte behöver en ställföreträdare. Med ökad kunskapsnivå hos medborgarna minskar behovet av någon förtroendeval som bestämmer åt en.

Dessutom detta förfärliga slängande med ord. Vad är hög kvalitet? Vem bestämmer innehållet i värdeordet hög? Jo, i den värld där jag, i ett långt yrkesliv, jobbat med kvalitetsfrågor är det alltid utifrån betraktarens ögon. Alltså den förkättrade kunden eller som Baudin skriver konsumenten. Men jag gissar att det inte är det Baudin menar utan något helt annat. Riktigt vad har han, LO och Socialdemokratin inte svarat på.

För övrigt anser jag att välfärden ska bygga på tillväxt, frihet och trygghet.

Media DN

2 kommentarer:

  1. Jag trot att den förkättrade debatten om fria skolvalet, friskolor eller inte skulle kunna ta ett steg in i en mer konstruktiv anda.

    Det handlar väl rätt och slätt om uppföljning och rätt uppföljning av skolornas prestationer. Det handlar väl om att hitta sätt att införa sanktioner mot de som fattar dåliga beslut kring skolan. Här känner jag hur både kommunala pampar som sparkas snett uppåt och friskoleägare vars misskötsel upptäcks efter att de sålt sina andelar, alla skolansvariga som smiter från sitt ansvar är det problem som ska addresseras.

    Caremas ägare ställer sig positiv till tuffare regler och friskolorna borde möta kritiken genom att arbeta med hur de ansvariga kommer att få sota ifall de missköter sitt uppdrag. De som tänker sköta sitt jobb har ju mängder att vinna på detta.

    Jag tycker att friskolorna borde arbeta hårdare med forskningsverksamheten och hur forskning ska granskas. Jag tycker att friskolorna skulle arbeta med hur vi skapar en gemensam bank av beprövad erfarenhet. Självklart gäller det samma de kommunala skolorna men friskolorna har allra mest att vinna på ett sådant byte av fokus. Att vi nu går in i en period där de ifrågasätts mycket mer är naturligt. Då gäller det att de förflyttar sin positionering.

    Jag har skrivit ett inlägg kring forskningsaspekter och beprövad erfarenhet och tror att det blir nästa stora område att omstöpas rejält. http://jansyrligheter.wordpress.com/2012/11/14/forskning-ska-inte-vara-motstridig/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jan, mycket har du rätt i ditt skrivande. Men eftersom jag undervisar hela spektrat från statliga skolor till fristående skolor är styrningskillnaden liten mellan dem.

      Det som behövs är en medvetenhet om att både undervisningen och utvärderingen av den måste bygga på vetenskaplighet. Det gör den inte idag oavsett vem som är skolhuvudman.

      Och jag lovar att de som är mest på allerten att se om sina verksamheter är just de fristående skolorna.

      Radera