Oduktiga flickan

Våra beteenden är motsatser till varandra. Någon är duktig och andra är oduktiga. Den första brukar betecknas som prestationsprinsessor och den andra för slarvmaja.

Birgitta Ohlsson har rört upp känslorna med sin debattbok om duktiga flickor. Speciellt blev argumenten förutsägbara från kollektivfeminismen, eller vad man ska kalla den inriktning som står på vänsterkanten. De har i varje fall ett epitet på sina medsystrar på den andra kanten egofeminism.

Ann Charlott Altstadt går i Aftonbladet till  storms mot liberalismen och Birgitta Ohlsson med följande påstående:

Som liberal tycks hon tro att man kan välja att vara duktig. Så grattis till rätt gener, föräldrar och uppväxtmiljö! 

Om jag för en stund skulle fokusera detta något aparta påstående om duktighet att det beror på rätt gener, rätt föräldrar och rätt uppväxtmiljö skulle jag varit förlorad som klassresenär. Duktig vet jag inte om jag kan sätta på mig som individ. Har försvårande omständigheter som förr hette läs- och skrivsvårigheter. Uppvuxen på bakgården i arbetarkvarteren i industristaden Eskilstuna. Möjligen hade jag rätt gener när det gäller den logiska världen där matematik, naturvetenskap och teknik befinner sig. Svårt att verbaliserar mig muntligt har jag inte haft. Det var bara orden som svor när jag satte ner pennan på pappret eller när jag tvingades läsa högt inför publik.

Rätt föräldrar, vad ska man säga om det. I min värld var de rätt med begåvningar som inte fick komma till sin rätt genom att skolsystemet efter 6 års folkskola inte var öppet för alla. Det fanns inga ekonomiska möjligheter till vidare studier för de som hade läshuvud. Rätt föräldrar gav mig den uppväxtmiljön att tro på mig själv, att jag kunde om jag ville. Även om inte föräldrarna hade möjlighet att hjälpa till i kunskapsinhämtningen stöttade de alltid mina val. Fick tidigt lära mig att det var jag själv som skulle välja för att det skulle lyckas. Det var inte föräldrarnas val som skulle spegla valen.

Trots dessa tre försvårande omständigheterna gjorde jag min klassresa från grabben på bakgården till en helt annan verklighet. Med akademisk examen har jag fått utlopp för det som varit mitt intresse hela livet, att utveckla, rådgiva och författa (trots handikappet) för att förbättra tillvaron lite varje dag.

Lite patetiskt blir det också när Ann Charlott Altstadt skriver om oduktiga flickor i form av slarvmaja:

Jag fattade aldrig hur man pluggade, mitt skåp var kaos, jag gick omkring med fel läroböcker i en plastkasse och visste aldrig vad jag hade i läxa. Jag hade typ två tröjor och så mycket frånvarotimmar att det blev klasslärarsamtal. För att överleva lyckades jag orättvist snacka upp mina betyg. 

Visst finns det slarvpellar också, men är det mer riktigt att var dessa typer och dess oförmåga för att passa in. Har de någon slags fördel i samhället? Ja, om man funderar en stund över skolans kompensatoriska uppdrag.

Fokus i normalfördelningskurvans båda svansar ligger oftast på den vänstra. På de som av ett eller annat sätt har svårt med kunskapsinhämtning. Viktigt i sig att alla ska ges möjlighet att nå sin förmåga. Problemet blir med den högra svansen där de särbegåvade finns. Här bromsar skolan och andra duktiga elever. De ges inte möjligheter att springa före sina kamrater av något underligt solidarisk anledning. Varje individ ska utifrån sin egna förutsättningar utvecklas till sin fulla potential utan att kollektivet ska lägga begränsningar.

Av klassfotot från 1960-talet noterar jag att minst sex av oss har en akademisk examen i bagaget. Bara en av dem hade de rätta förutsättningarna med föräldrar med akademisk bakgrund. Inte ens direktörsdottern till en av stadens största industri lyckades med bedriften. Men det intressanta med bilden är vår lärare Ulla Sydegårdh. Hon var en lärare som gjorde skillnad och såg varje individ för vad hen var. Hur viktigt är inte lärarkårens förmåga att se de elever de har för att utveckla dem efter sin förmåga oavsett det är en slarvmaja eller slarvpelle. Eller för den del stimulera nördar till att utveckla det de är bra på att springa lite fortare än vad normalt är.

Media AB