Skolan - vi har ett resultat

Skolan - vi har ett resultat, från förra årets tillsyn och kvalitetsgranskning från Skolinspektionen. Ett möjlighetsresultat att förbättra skolan. Förra året 2016 var fokuset på undervisningen och studiemiljön.

Skolinspektionen kämpade på bra med sitt uppdrag. Här lite data. Totalt gjordes besök på 930 skolor fördelade på 700 grund- och gymnasieskolor och 230 särskolor. 300 huvudmän omfattades av tillsynen. Noterbart är att 6 av 10 huvudmännen hade avvikelser i förhållande till skolförfattningarna. Hela 89 vitesföreläggande lades under 2016. Ungefär lika som 2015.

Skolinspektionen har gjort omfattande enkätundersökningar 2016. Hela 48.237 femteklassare, 40.271 niondeklassare och 35.039 andra års elever gymnasiet svarade på enkäten. Svarsfrekvensen var 80 - 90 procent. 31.250 lärare på grundskolan och 11.225 gymnasielärare svarade på enkäten. Här var svarsfrekvensen 70 procent. Slutligen svarade 162.547 vårdnadshavare på Skolinspektionens enkäter.

   
Möjligheterna är stor att förbättra skolan utifrån Skolinspektionens årsrapport om resultatet 2016. Följande finns de områden som pekas ut som förbättringsområden totalt i skolSverige.

• Elever som vill utvecklas längre kunskapsmässigt får inte alltid tillräckliga utmaningar.

Av elever som vill ha utmaningar är det endast 1 av 3 som får lite utmaningar. Hur är det ställt med individualiseringen? Och hur kan det vara att lärarna inte tycker sig ha förutsättningar att uppmuntra elever på den högra halvan av normalfördelningskurvan?

• Schablonmässiga insatser till elever i behov av stöd.

Lika mycket som man kan fundera över varför lärare inte klarar individualiseringen på normalfördelningskurvan högra sida lika mycket kan man fundera över varför man inte klarar den vänstra halvan. Tydligen är bilden hos skolorna oklara över vad extra anpassning kan vara i förhållande till särskilt stöd.

Är det bara det mörkblå bandet i normalfördelningskurvan lärarna lägger sin undervisning? Om, inte undra på att det kompensatoriska uppdraget förfelas.

• Skolor utreder inte orsaken till elevers frånvaro.

Här får jag lägga lite egen erfarenhet kring frånvaron. Det finns två anledningar att studera frekvens och längd på frånvaron. Är det kränkningar som eleven utsätts för? Eller finns det hederskulturer som eleven drabbas av. Oavsett är det viktigt att man upprättar orosanmälningar till socialen när man misstänker problematiska hemförhållanden. Men framför allt är frånvaro bland elever en signal att den psykosociala miljön inte är vad den borde vara i skolan eller hemma.

• Nya arbetssätt och kunskap behövs för att förebygga nätkränkning.

De anmälningar som kommit in till Skolinspektionen är 4 av 10 fall kräkningar. Med åren har skolans uppdrag inte stannat när skolklockan ringer ut för eftermiddagen. Skolans ansvar för kränkningar är numera dygnet runt. Nätkräkningar gör att ansvaret inte kan begränsas till skoltiden. Detta är tydligt sedan Lundsberg drev rättsprocessen mot Skolinspektionen. HFD fastslog att det inte går att skilja på skoltid och vad som händer på elevhemmen. Detta är även översatt till just nätkränkningar.

• Obalans mellan behov av elevhälsan och tillgång till dess resurser.

Hela 5 av 10 skolor har brister i elevhälsan. Den är inte förebyggande i den grad man kan önska sig. Dessutom får de kritik för arbetet med extraanpassningar och särskilt stöd. Framför allt skymtar det fram hur viktig rektors styrning av elevhälsan har betydelse hur resurser tas till vara i skolans arbete.

• Risk för långsam progression för nyanlända elever.

Det största problemet för progressionen bland nyanlända elever är att den inledande bedömningen av elevens grundläggande kunskaper utnyttjas dåligt i den fortsatta undervisningen.

• Huvudmäns kvalitetsarbete omfattar inte alla delar av utbildningen.

Sådana delar av uppdraget som värdegrundsarbetet, arbetsplatsförlagt arbete och nyanländas integrering i undervisningen saknas hos huvudmannen. Dessutom saknas tydlighet i att skolans undervisning och de nationella målen står i fokus. Därtill bister skolhuvudmännen i sitt kvalitetsarbete när det gäller slutsatser och analyser när det gäller: verksamhetens utformning, undervisningens genomförande, resursfördelning och elevers tillgång till särskilt stöd.

• Resursfördelningen behöver ta sikte på det kompensatorisk uppdraget.

Här brister huvudmännen både i resursfördelningen som hur uppföljningen görs. Resursfördelningen bygger inte på varje enskild skolenhets behov.

Genomgången ovan sätter några tuffa förbättringsutmaningar för skolan. Är huvudmännen beredda att ta dem?

Källa:
Skolinspektionens årsrapport 2016 - Undervisning och studiemiljö i fokus, mars 2017.