Fotoöga

Fotoöga är det öga som fotografen har när hen skjuter en miljö eller sammanhang. Under mitt projekt att skanna in min fars bilder började jag fundera över motiven. Vad var det han försökte fånga? Vad var det han såg som inte vi andra såg. Bilden brukar säga mer än tusen ord. Här kommer det subtila in, jag som betraktare av bilden gör andra tolkningar än vad den som tog bilden hade. När jag försöker tolka vad det var far ville tolka till eftervärlden går jag ibland bet, speciellt på naturbilder. Hittills har jag, av den tioårs period jag skannat, noterat natur och sociala sammankomster som de två dominerande motiven.

Tar vi naturbilder är det olika typer av miljöer han fångade. Här några exempel:

                                          Från samebyn Fatmomak.

                                           Fjällsjö i Norge och omgivande fjäll.

                                           Röda näckrosor i Tiveden.
Många är funderingarna kring vad såg han. Somliga är lättolkade. Dessa tre är bilder, med gestaltningar av olika naturmiljöer som intresserade far. Uppväxt i södra Norrland, i en kargt skogslandskap i kombo med fjällmark, förstår jag möjligen pappas fotoöga. Mellanbilden fångar han det han ser som skönt. Det karga vindpinade trädet i förgrunden. Magra jorden som är typiskt för fjällmarken och den spegelblanka fjällsjön mitt i bilden flankerad av bergmassiven i fonden. Det karga landskapet ger en bild av hans förmåga att fånga det jag inte, som inte växte upp i den typen av natur, skulle se skönheten i. Samtidigt fascineras pappa av blommor. Det illustreras bäst av de röda näckrosorna han fångade på en semesterresa i Tiveden. När han senare i livet fick sin egen trädgård var det hans stora hobby att odla olika typer av blommor. Här hans älsklingsblomma:

                                           Liljor i trädgården.

När det gäller den andra perspektivet, de sociala sammankomsterna, är det ofta vid högtider i familjen och släkten som dokumenteras. Personligen fascineras jag av hur klädkoden ser ut vid de olika tillställningarna över tid. Från strikt uppklädd till en mer ledig stil. Här några exempel vid två tillfällen med drygt fem års skillnad:

                                           Jul för 50 år sedan, 1967.

                                           Jul för 42 år sedan, 1973.
Ungefär samma typ av julmat men skilda klädkoder och skilda miljöer. Här kan man fundera över vad ser vi på bilderna. En uppenbar sak är samma kärnfamilj över tiden. Säkert kan man tolka in mycket annat. Det är fritt upp för var och en. Men bilderna är det pappa såg när han ställde in kameran för fotografering.

Med denna lilla fundering kring bilder och speciellt ur det fotoöga som skapar bilden tänker jag vidare. Hur skapar vi förståelse för bilder och dess betydelse som kommunikatör. Fastnar för tre saker som Anne-Marie Körling tar upp i sin senaste bok (s 218):

• Kommunicera med bilder för att uttrycka budskap.
• Undersöka och presentera olika ämnesområden med bilder.
• Analysera historiska och samtida bilders uttryck, innehåll och funktioner.

Hur viktigt är inte detta att träna ögat och göra bildpromenader. Det tränade jag som ung tidigt genom mitt problem att orden svor. Idag är jag glad att jag har ett bildseende som gör mig möjlighet att tolka bilden i kombon till den text jag läser. Hur viktigt är det inte att skolan av idag inte bara fokuserar på den teoretiska texten utan i lika hög grad tränar barn att tolka bilder. Detta redan i förskolan.

Mitt bidrag av de tre punkterna ovan är den tredje. Ett försök att analysera bilderna utifrån pappas fotoöga. Vad vara det han ville uttrycka? Vad innehåller bilden? Och, vilka funktioner ville han ha med i bilden?

Källa:
Familjefoton av Verner Danielsson från 1966 - 1973.
Körling, Anne-Marie (2017) - Textsamtal & Bildpromenader, Läraförlaget