Mona Liljedahl ställer frågan i inledningen till sin nya bok om särskilt begåvade barn i förskolan. Är förskolan bredd att klar följande utmaning:
Särskilt begåvade barn har "spring i huvudet". Det innebär de leker intellektuellt. Ingenting roar dem mer än att få använda hjärnan.Lyckas förskolan suga upp dessa barn och låta dem blomma? Jag kan ibland skrämmas över att allt ska vara relaterat till någon form av åldersrelaterad utveckling som bestämts på förhand. Nu är ju inte individens förutsättningar rättvisa på det sättet att alla har en given utvecklingskurva. Alla barn har sina egna förutsättningar.
Min fundering är, tar förskolan hand om att vissa barn är tidiga på att skriva och läsa. Eller tidiga med att fundera på teknik och naturvetenskap. Lyckas förskolan tänja gränser för dessa barn så de får utlopp för sina tankar? Hur klarar förskolan att stimulera framtida författare och ingenjörer i Nobleprisklass?
Källa:
Liljedahl, Mona (2018) - Särskilt begåvade barn, Gothia Fortbildning
Pluraword
Framtidens ingenjörer och tekniker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar