Hundra år efter demokratins genombrott i Sverige är det lärorik att läsa om historikern Nils Edén, som var statsminister 1917 - 1920. Han som liberal ledde en koalition mellan liberalerna och socialdemokraterna. En lysande statsminister och tämligen misslyckad partiledare.
Edén efterträdde Carl Swartz som statsminister 19 oktober 1917. Första världskriget var ännu inte slut. Revolutionen i Ryssland hängde tungt över Sverige, som hungersnöden. I den tiden tillträdde historikern den politiska scenen. En man med akademiska meriter och ett samlat verk om svenskt statsskick under 500 år meritlistan.
Reformregeringen han ledde skapade och medverkade till den allmänna rösträtten. Kvinnor och män fick lika rösträtt 1921, genom en grundlagsändring. Beslutet togs hösten 1918, men först genom den urtima riksdagen 1919 kunde reformen börja komma på plats. En av frågorna var röstningen till förstakammaren som byggde på kommunernas rösträtt. Här lades mycket arbete ned kring att omvandla kommunernas styre så demokratin fullt ut kunde skapas.
Revolutionshösten 1918 var också en del i det nya. Här kom alliansen mellan liberalerna och socialdemokraterna att skapa förutsättningarna för att de revolutionära krafterna desarmerades. Det var genom partisprängningen i socialdemokratin som nuvarande vänsterpartiets bildades. De hade marxistisk revolution på agendan. Socialdemokratin övergav den revolutionära delen till förmån för en demokratisk samhällsutveckling byggd på parlamentarism. Här spelade Hjalmar Branting en stor roll.
Den tredje stora saken Nils Edén var involverad i var kommunalskatten och dess reformerande.
Man ska vara klar över att utan Nils Edén hade vi inte haft den demokrati vi känner. Han var den avgörande kraften för att etablera parlamentarismens spelregler. Värt att känna till i dessa dagar då det politiska landskapet famlar efter nya uttryck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar