1989 - befrielsens år

Omvälvningens år då Europa gjorde upp definitivt från andra världskriget var 1989. Sommaren var varm och många började fundera över det nya 90-talet som stod för dörren. Föga anade vi då att det skulle hända det som hände - Europa var fritt från kommunism och planekonomi. Det som hade hållet befolkningar under proletariatets diktatur och förtryck tog slut. Nu har det gått 30 år sedan och man börjar se trender till att önska sig tillbaka till en svunnen tid.

I dagens SvD (23/5) skriver Erik Zsiga om det politiska vägvalet i ljuset av EU-valet 2019. Han skriver:

Den kanske tydligaste slutsatsen av 1989 var att ett tätare Europasamarbete hade blivit realistiskt och att det erbjöd så mycket större möjligheter.

Den process som lede fram till det vi dag tar för givet och då var en vattendelar i Sverige. Händelserna fick svenskarna att finna vår nya roll i Europa och världen. Där bl a vår neutralitetspolitik omprövades. Samtidigt blev den fyra friheterna i EU en grund för det svenska omvandlingen under 1990-talet. Men hur startade det hela.

Går man till kalendern började det med flyktingar från Östtyskland, som tagit sig till Ungern. Den 10 september 1989 beslutade Ungerska regeringen att de personer som flytt skulle få resa vidare till väst. Det var startpunkten för Sovjetunionens sönderfall och därmed Östeuropas slutliga uppgörelse med andra världskriget. Den 9 november föll Berlinmuren genom att regeringen i Östtyskland beslutade att öppna den. Europa gled sakta in i en befrielse från planekonomi och diktatur.

Här hemma i Sverige hade vi andra saker att fundera över. Den fällande domen mot Christer Pettersson för mordet på Olof Palme upphävdes av Svea hovrätt den 12 oktober. I skolans värld var det hett om öronen sedan skolminister Göran Persson börjat nedmonteringen av den regel- och ekonomistyrda skolan. Den 13 november är en dag då 10 000 lärare strejkade mot kravet på närvaroplikt i skolan utanför undervisningen och obligatorisk fortbildning under sommarlovet.

Nästa 30 år senare är lärarna åter ute på gator och torg och marscherar. Under helgen 19 och 20 maj 2019 har "Lärarmarschen" ägt rum i protest mot bl a nedskärningar i kommunerna på skolan. Även denna gång hörs ekot från förr. Kraven ställs åter på tarifflöner, usk och andra storheter från den tid då skolans ramar detaljstyrdes hårt av regler från Vallhallavägen 100. Dagens vida ramar tycks vara ett stressmoment för lärarkåren. Möjligen också påhejad av den omognad som finns hos kommunerna över hur det nationella styrningen ska tillämpas.

Vi ska alltid lära oss av historien. Då är 1989 en avgörande historia. En historia mellan ett ofritt kollektiv och individen, där individens frihet starkt var beskuren av den politiska makten. Både i Östeuropa och Sverige. Vad är det för samhälle vi vill ha som skapar frihet och utveckling både för självvalda kollektiv och individen. Hur fördjupas det som vunnits hittills.

Media SvD