Som jag tidigare skrivit har skolan sedan 1 januari 2019 en ny befattningshavare i kommuner. De går under namnet skolchef. I dagens (16/5) tidsflöde på min FB-sida skrev Matz Nilsson, ordförande i Skolledarnas förbund:
Ett av skolchefens viktigaste uppdrag är att leda dialogen mellan professionen och huvudmannen och beskriva konsekvenser av eventuella avvikelser från intentionerna i de nationella styrdokumenten.Ett av skolchefens viktigaste uppdrag är att leda dialogen mellan professionen och huvudmannen och beskriva konsekvenser av eventuella avvikelser från intentionerna i de nationella styrdokumenten.Uppenbarligen har huvudmannen i Hässleholm inte förstått den sparkade skolchefens uppdrag.
Frågan inställer sig åter, hur ska skolan finansieras. Uppenbarligen finns det ett stort glapp mellan den nationella nivån och kommunerna. Dagens styrning av skolan från nationell nivå, bygger på ett ramverk där friheten är stor på hur uppdraget ska genomföras för skolenheterna. Om skolan ska styras efter behov, som skollagen har som krav, är det inte en kommunbudget i balans som gäller utan vilka behov varje skola har för att lösa uppdraget inom de nationella ramarna. Det innebär att styrkedjorna måste bygga på de faktiska förhållande på varje skolenhet inom kommunen.
Om nu inte kommunen klarar av finansieringen och bara ägnar sig åt nedskärningar enligt den norska uppfinningen, osthyveln, är det kanske på sin plats att staten tar över finansieringen av skolan. Dock inte genom att återfalla till hur den var innan 1991, där varje liten detalj definieras utan hänsyn till ramen för helheten.
Nästa sak som måste till är ökad kunskap hos kommunalpolitikerna i kommunfullmäktige och barn- och utbildningsnämnderna. Skollagen är både en rättighetslagstiftning för barn och en speciallag som tar över allmänna lagar som kommunallagen. I princip är kommunernas självstyre kraftigt begränsad när det gäller skolan. Här har då lagstiftning också, genom lagändringen om skolchefer, skapat ett starkt styrmedel att överföra och bevaka kraven i den nationella styrdokumenten. Uppenbarligen verkar det svårt för huvudmännen att förstå konsekvenserna av att avvika från intentionerna i skollagen och andra förordningar inom skolans område. Hässleholm verkar vara ett sådan exempel.
Skolkommissionen hade många intressanta förslag på hur styrningen skulle kunna förbättra skolan. Var hamnade förslagen? Verkar i någons byrålåda på utbildningsdepartementet. Kanske Skolkommissionens första ordförande och tillika dagens utbildningsminister skulle leta fram rapporten och börja skapa politik av den.
Media AB
Pluraword: Skolväsendets nya chef
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar