JA är DÖ

Återblickar är alltid intressanta. Bilden ovan är de fyra som förhandlade fram JA - Januariavtalet 2019. En kvartett om sprängts. Jan Björklund har ersatts av Nyamko Sabuni som L partiledare. Hon går i SvD (13/1 20) in på JA. Är det så att JA kommer att gå samma väga som DÖ - Decemberöverenskommelsen, att dö.

Noterade att jag själv hade följande funderingar på min Facebooksida för ett år sedan:

Jubel, svek, död, orden har varit många för att beskriva det historiska ögonblick som fru Lööf åstadkom igår. Vi får se. Men kanske vi ser att Centerns DNA innehåller mycket från gamla Bondförbund tiden. Kohandeln på 30-talet mellan S och Bondeförbundet bäddade för S långa maktinnehav. Är det en repris på det vi ser nu. Eller har vi ett annat samhälle med andra väljargrupper som snabbt flyttar om det inte passar. Så, vad säger ni så här dagen efter? Jag är fortfarande kluven i frågan om hur V kommer att rösta nästa vecka. V är inte länge ett parti som S kan vifta bort som förr i tiden. Jaja ha en bra lördag där ute.

Därtill gjorde jag följande reflexion: Intressant att läsa tankar man hade kring regeringsbildningen och JA. En hel del har ju infriats, speciellt det här med V handlande. Därtill kan man med facit fundera om JA är DÖ.

Onekligen skaver det politisk tackvare JA. Under hösten har vi fått sett oheliga allianser, genom V hot om misstroendevotum mot arbetsmarknadsminister, för det här med Arbetsförmedlingen. Han lyckades trumma ihop M och KD samt medfölje av SD. Hade inte JA-partierna backat hade det troligen blivit regeringskris.

Därtill kan man notera att Nyamko Sabuni är inne i en annan inriktning på L syn om JA. Ytterligare intressant är att notera att höga partiföreträdare, som tillhörde lägret Ullenhag i partiledarstriden, en efter en försvinner från sina poster. En sväng bort från vad Jan Björklund stod för.

Samtidigt noter jag att utbildningsminister Anna Ekström börjar låta som en bokstavstrogen S-politiker. Ta bara det här med konfessionella fristående skolor. Lars Arrhenius har lagt utredningen om just detta på regeringens bord. Helt i linjen med 73-punktsprogrammet. Vad jag noterar har han och utredningen pekat på de juridiska svårigheterna att genomföra just detta med att stänga konfessionella fristående skolor. Grundlagen kommer att trampas på när det gäller näringsfrihet, Europakonventionen är hårdare bindande mot Sverige och vi har nyligen antagit FNs Barnkonvention som svensk lag, där några artiklar blir på kollisionskurs med planerna på att inte tillåta nyetablering av konfessionella skolor. Samtidigt noteras att Ivar Arp är inne på detta spår på ledarsidan (13/1 20) med att regeringen vill få integrationen att fungera och då egentligen vill förbjuda islamska fristående skolor.

Problemet med denna syn är större än att förbjud nyetablering av konfessionella skolor. I utanförskapsområden med stor andel muslimer finns både inriktningar åt det radikala hållet, som inte vill se att muslimer sekulariseras. Samtidigt är många tillhörande olika klaner, där kollektivet går före individen. Där har Sverige ett arbete att göra för att verkligen integrera invandrare. Det hjälper föga att ge sig på islamska skolor.

Det politiska livet är ovanligt spännande sedan de två gamla blocken brutits opp och SD här kunnat växa tackvara JA-partiernas bannbullor. 2020 kommer att bjuda på mycket sprängstoff och vi får se om regeringen sitter kvar innan året är över.

Media SvD1, SvD2