Långvarigt låga kunskapsresultat och behöriga lärare

Rapporten från Skolinspektionen har fått debatten att gå igång på sociala medier. Inte bara bland skoldebattörer utan även från forskningen. Det här med långvarigt låga kunskapsresultat är uppenbarligen ett känsligt ämne, där många har en förklaringsmodell byggda på egna åsikter eller delning av data från rapporten på ett sätt som bekräftar egna slutsatser rent statistiskt. Givetvis är det avgörande hur randvillkoren ser ut och hur man delar upp datamängden. 

I rapporten beskrivs de fall som redovisas i en bilaga och resultatkvaliteten per skola både med behörighet till yrkesprogram som nationella program under tioårsperioden 2010 - 2019. Därtill redovisas för varje skola hur stor andelen lärare med lärarlegitimation och behörighet i minst ett ämne ser ut under tioårsperioden. Därtill värdet för läsåret 2019/2020.

Nedan visar jag det som hittats i Skolinspektionens rapportdata i min analys.

 

Diagrammet ovan visar hur fördelningen ser ut för läsåret 2019/2020 mellan kommunala och fristående skolor med långvarigt låga kunskapsresultat. För de 26 kommunala skolorna är gapet mellan lägst och högst andel behöriga lärare 43,5 procentenheter och för de två fristående 13,7 procentenheter. Noteras kan att de två fristående skolorna är i mindretal och gapet inte ska tas som statistiskt säkerställt.

 

För de kommunala skolorna med en större spännvidd är intresset att se hur djupa de dyka. Hur ser det ut mellan skolor på bruksorter (jag bedömde att åtta hörde till den gruppen) och skolor i storstädernas utanförskapsområden (här finns de resterande aderton av tjugosex skolor).

Skillnaderna mellan bruksorter och storstäder är liten när vi studerar den högsta behörigheten under tioårsperioden. Däremot är gapet något större bland lägsta behöriga mellan orterna. Gapet mellan högst och lägst i bruksorterna är 38,8 procentenheter och för storstäderna 47,4 procentenheter.

 

Man funderar på hur skolorna organisatoriskt skiljer sig åt i de med lägre andel behöriga lärare. Hur ofta byts rektor ut i dessa skolor? Vad gör att inte fler behöriga lärare söker sig till skolor med hög andel medborgare med utländsk bakgrund?  Vissa skolor har så höga andelar kring drygt 90 procent elever med icke svensk bakgrund. En annan fråga är i vilken omfattning huvudmännen i storstäderna låter rektorer ha långa mandattider för att bygga den inre organisationen i skolorna utan att ständigt lägga sig i den löpande driften på skolenheten. En sanning i allt förbättringsarbete, utifrån skollagens krav i 4 kap 3, 4§§, är långsiktighet och ett systematiskt planerande, uppföljning och utvärdering på huvudmännens nivån, likväl att data måste bygga på faktiska resultat på gruppnivå i varje enskild skolenhet.

 

Mycket kan sägas kring rapporten från Skolinspektionen. Ett är säkert att det krävs mer systematik hos huvudmän oavsett de är kommunala eller fristående. Korta budgetsaneringar under mandatperioderna i kommunerna får inte vara vägledande för att skapa hållbara kunskapsresultat för elever oavsett var de bor. En stilla nåd att bedja är att skolan får en långsiktig möjlighet att organisatoriskt och kompetensmässigt utvecklas i fred för att uppfylla det nationella uppdraget. Generella lösningar är inte det som behövs för att förbättra skolan, utan specifika för varje skolas utveckling.   
  

Källa:

Långvarigt låga kunskapsresultat, Diarienummer: 40- 2020:2189, Skolinspektionen