Vinst eller predikan

Ord är viktiga, speciellt i retoriken kring skolpolitiken. Åter ser jag att vår skolminister har svårt för sakdiskussioner och hamnar snett när hon använder orden. I ärlighetens namn är det fler än hon som har svårt med faktabegreppen. 

För det första, finns det inget samband mellan vinst och predikan. För det andra, borde det vara klart för skolministern att skollagen definierat vad orden utbildning och undervisningen är för något. Sammanblandningen av orden kan argumentmässigt vara bekvämt, men leder fel eller lägger dimridå vad frågan ytterst handlar om.

Enligt skollagens definition, som är rättesnöret rättsväsendet och myndigheter har att förhålla sig till, är att ordet utbildning är den organisatoriska verksamhet som skolan bedriver, där undervisningen är den huvudsakliga delen. Undervisningen är den målstyrda delen som styrs av läroplaner och timplan i grundskolan. Skollagens 1 kap 11 § behandlar begreppet läroplan och att den ska vara icke-konfessionell. 

Vad innebär det rent juridiskt när vi kommer till konfessionella skolor. Utbildningen är större än undervisningen. Den del som inte innehåller undervisning där finns möjligheter till aktiviteter utanför timplanen. Här finns oftast fritis, utflykter eller andra aktiviteter. Här finns det olika grad av friutrymme för konfessionella förskolor och skolor. I förskolan är friutrymmet ytterst litet eftersom verksamheten näst intill omfattas av läroplanen. I grundskolan uppskattas friutrymmet till omkring 15 procent. 

Detta friutrymme är det vi pratar om där barn frivilligt ska kunna var med i konfessionella inslag som t ex bön, oavsett vilken religion det är frågan om. Observera ordet frivilligt, ett ord som kan vara naturligt i en kristen svensk kontext, men i minoritetssamhällets kontext, där religionen är mer närvarande i vardagen än den sekulariserade majoritetssamhället, skapar problem med hur man ska tillämpa frivilligheten. Det är i dessa sammanhang problemen dykt upp i debatten. Därtill de konfessionella skolor där radikalisering av elever förekommit eller förekommer.

Så frågan är varför S-regeringen så hård driver frågan när den genom utredningar och remisser fått tummen ner för förslagen att förbjuda konfessionella skolor, eftersom förslagen både går på tvärs med reglerna om mänskliga rättigheter, Europakonventionen och barnkonventionen som är svensk lag dessutom. Uppenbart vill socialdemokraterna återinföra den statliga detaljstyrning som dess partiordförande Göran Persson skrotade för 31 år sedan när han kommunaliserade skolan.

Samtidigt är Lina Axelsson Kihlblom uttalande i repliken (24/7 22) på ärkebiskopens debattinlägg i SvD signifikativt:

Det är min och andra politikers roll att ansvara för hur skatte­pengar används och i mitt uppdrag ingår även hur vi kan ha en skola för alla, oavsett ursprung, socio­ekonomisk bakgrund eller religion.

Uttalandet är tydligt, all styrning över skolan ska utgå från politikerna på Utbildningsdepartementet enligt gammal beprövad socialdemokratisk hantering, där rättsordningen inte var det viktig utan den politiska inblandningen i den dagliga verksamheten som ska styra, det som förr i värden kallades politrukernas bestämmande. För vad skolminister säger är att politikerna ska bestämma hur skolpengen används, med andra ord så struntar vi i vad skollagen definierar hur denna skolpeng ska se ut och täcka för kostnader. Frågan är: kommer kommunen med detta uttalande ha kvar sitt självbestämmande kring just finansiering av skolan.

Det andra slående är mantrat en skola för alla. Social ingenjörskonst ska återinföras med socialdemokratiskt snitt. Kanske framgångsrik under den tiden svenska samhället var homogent med tydliga samhällsklasser i befolkning. Inte lika lätt i det svenska samhället med hela 2 miljoner människor med än annan bakgrund än den etniskt svenska.

Om skolan ska var den plats där unga bibringas kunskaper och demokratiska värderingar fodras fokus på detta och inte perifera systemfrågor som i praktiken aldrig avgör skolans resultat.

Media SvD