Vingar som bär

 

Nyfikenhet har alltid präglat mig. Därtill att säga ja till det oväntade, ett sätt att lära sig något nytt, inte bara i teorin utan i verkligheten. Därför var det spännande att läsa min 70-års present från mina kusiner, en berättelse skriven av Lars-Erik Wallhagen. Om hans liv i missionen i Asien och Mellanöstern.

Under min uppväxt inom pingstkyrkan var det alltid spännande när missionärerna kom hem till Sverige och berättade om livet i olika länder i central Afrika. Speciellt exotiskt var det om missionärer kom hem från länder som Korea eller Sri Lanka.

Med glädje upptäcker jag nya dimensioner i Lars-Erik Wallhagens memoarer om flyget som en bärande länk i länder som Pakistan, Bangladesh och Afghanistan. Både för att kunna nå avlägsna byar i det bergiga landskapet, som är svårt och tidskrävande att nå landvägen. Om hur man kan hjälpa nödställda i olika situationer.

Därtill en av de stora begränsningar dessa länder har genom analfabetismen. Att kunna läsa och skriva är helt avgörande för att nå friheten från de som har makten. Speciellt i de länder som styrs av klaner och patriarkatet. Det är först när kvinnor kan läsa och skriva som det blir farligt för de härskande imamerna. Vi kan bara i närtid skåda vad som händer i Iran och det bakslag som talibanerna skapat i Afghanistan efter maktövertagandet. När hedern får styra blir det fel.

Boken innehåller även intressanta berättelser om missionsflyget genom MAF Sverige. Hur man med små medel köper plan för att kunna bistå vid operationer som cyklonen i Östpakistan, dagens Bangladesh. Otal andra hjärtknipande berättelser om uppoffringar för att hjälpa nödställda människor.

Boken är ett intressant dokument att skaffa sig en inblick i det som olika hjälporganisationer gör, oavsett om det är frivilliga insatser via kyrkor eller med hjälpa av biståndspengar.