Nu har jag kommit till den där avgörande stunden att det är dags att bryta upp från bloggandet ett tag. Plura tar lite julledigt och följakligen har även bloggtankarna tagit ledigt.
Får önska mina bloggläsare och kommentatorer en God Jul!
Plura
Kunskapens trädgård
onsdag 22 december 2010
söndag 19 december 2010
Jul på 50-talet
Det var en gång en liten pojke som älskade att spela radiogrammofon, så mycket att både stiftet och stenkakan blev utsliten. Speciellt till jul när han lärt sig att hantera grammofonarmen och sätta på skivspelare alldeles själv. Då terroriserad han sin omgivning vid jultid.
På skivtallriken spelade 4 åringen sin älsklingslåt - Tomtarnas vaktparad. Eller Santa Claus Parade.
Åren gick och den lilla pojken blev man. Någon gång 2000 var han i Sollentuna Centrum. Där hittade han en signerad Robert Wells CD - Jingel Wells. Lyckan blev stor när han till sin förvåning hör tonerna åter komma ur högtalaren - Tomtarnas vaktparad.
Sedan dess har han kunnat spela låten varje jul utan risk för att den slits sönder den som för siså där 54 år sedan. Mannen fick också tillbaka den lilla pojkens känsla där han stod i vardagsrummet och fängslades av den glada låten, då var det jul som nu.
På skivtallriken spelade 4 åringen sin älsklingslåt - Tomtarnas vaktparad. Eller Santa Claus Parade.
Åren gick och den lilla pojken blev man. Någon gång 2000 var han i Sollentuna Centrum. Där hittade han en signerad Robert Wells CD - Jingel Wells. Lyckan blev stor när han till sin förvåning hör tonerna åter komma ur högtalaren - Tomtarnas vaktparad.
Sedan dess har han kunnat spela låten varje jul utan risk för att den slits sönder den som för siså där 54 år sedan. Mannen fick också tillbaka den lilla pojkens känsla där han stod i vardagsrummet och fängslades av den glada låten, då var det jul som nu.
Likvärdighet en bluff?
Rallarsvingarna haglar i debatten efter PISA. Hans Bergström i DN, Bluffen om PISA, i ljuset av segregationen. Mycket kan sägas om PISA mätningar, men de beskriver ett nuläge och för att det ska gå att använda detta nuläge måste det sättas i relation till tidigare mätningar. För en fluga gör ingen sommar!
Med detta nuläge kan man börja fundera över begreppet likvärdig.
Gör man en ordboksvandring betyder ordet - värd lika mycket.
Om nu PISA har kommit fram till att likvärdigheten sjunkit fundera man utifrån vilket värde då? Hur definieras detta värde? Går det att ha samman definition inom hela OECD vad lika mycket är? Eller har svenska politiker och pedagoger en egen definition?
Det är många frågor som reser sig när man fundera på begreppet.
Ett är säkert, för att skolan ska kunna leverera likvärdighet måste det finnas givna och kända kriterier på kunskapsinnehållet och kunskapskraven. Och att det används lika från Smygehuk till Karosuando. Här vet vi vad kraven kommer att vara på det central innehållet, men svävar fortfarande i okunskap om kunskapskraven. Skolverket har inte ännu presenterat hur de ska se ut för de olika betygssystemen.
När vi vet det, är det liktydigt med att vi har likvärdighet i svensk skola?
Nej, skulle jag vilja säga. Det avgörande för ett ord som "värde" är att alla, då menar jag alla lärare, bedömmer kända kriterier rätt. Går det undrar man? Tja, eftersom jag gjort bedömningar i andra sammanhang, än för att sätta betyg, vet jag hur svårt detta är. Oavsett hur god förmåga man har att klinsikt bedöma finns det tolkningsutrymme i orden och till detta varje individs subjektiva tolkningar av orden. Här undrar man hur en lärarkår som inte är speciellt tränade att göra bedömningar ska klara av att sätt rättvisa betyg i framtiden?
Är det kanske så att det behövs centralt rättade prov baserat på datorsystem där anonymiteten kan bevars eller ska det införas central rättning av en myndighet för att få ut slutbetygen i grundskolan eller gymnasieskolan nu när studentexamen införs igen nästa höst?
Eller är likvärdighet en våt dröm hos politiker och pedagoger?
Nej, om man har kända kriterier och tränar den betygssättande lärakåren med ständiga krav på kalibreringar en gång per år.
Ja, om man ska förlita sig på att bara för att man inför lagkrav på skrifliga omdömen och flera betygstillfällen. Skapas inte förutsättningar för rättvisa bedömningar kommer likvärdigheten att fortsatta vara en bluff.
Media DN
Uppdatering 101220
Skolverket gör på sin hemsida en replik på Hans Bergström ledare. De har inte fått möjlighet att bemöta hans kritik på DN. Läs och begrunda.
Med detta nuläge kan man börja fundera över begreppet likvärdig.
Gör man en ordboksvandring betyder ordet - värd lika mycket.
Om nu PISA har kommit fram till att likvärdigheten sjunkit fundera man utifrån vilket värde då? Hur definieras detta värde? Går det att ha samman definition inom hela OECD vad lika mycket är? Eller har svenska politiker och pedagoger en egen definition?
Det är många frågor som reser sig när man fundera på begreppet.
Ett är säkert, för att skolan ska kunna leverera likvärdighet måste det finnas givna och kända kriterier på kunskapsinnehållet och kunskapskraven. Och att det används lika från Smygehuk till Karosuando. Här vet vi vad kraven kommer att vara på det central innehållet, men svävar fortfarande i okunskap om kunskapskraven. Skolverket har inte ännu presenterat hur de ska se ut för de olika betygssystemen.
När vi vet det, är det liktydigt med att vi har likvärdighet i svensk skola?
Nej, skulle jag vilja säga. Det avgörande för ett ord som "värde" är att alla, då menar jag alla lärare, bedömmer kända kriterier rätt. Går det undrar man? Tja, eftersom jag gjort bedömningar i andra sammanhang, än för att sätta betyg, vet jag hur svårt detta är. Oavsett hur god förmåga man har att klinsikt bedöma finns det tolkningsutrymme i orden och till detta varje individs subjektiva tolkningar av orden. Här undrar man hur en lärarkår som inte är speciellt tränade att göra bedömningar ska klara av att sätt rättvisa betyg i framtiden?
Är det kanske så att det behövs centralt rättade prov baserat på datorsystem där anonymiteten kan bevars eller ska det införas central rättning av en myndighet för att få ut slutbetygen i grundskolan eller gymnasieskolan nu när studentexamen införs igen nästa höst?
Eller är likvärdighet en våt dröm hos politiker och pedagoger?
Nej, om man har kända kriterier och tränar den betygssättande lärakåren med ständiga krav på kalibreringar en gång per år.
Ja, om man ska förlita sig på att bara för att man inför lagkrav på skrifliga omdömen och flera betygstillfällen. Skapas inte förutsättningar för rättvisa bedömningar kommer likvärdigheten att fortsatta vara en bluff.
Media DN
Uppdatering 101220
Skolverket gör på sin hemsida en replik på Hans Bergström ledare. De har inte fått möjlighet att bemöta hans kritik på DN. Läs och begrunda.
fredag 17 december 2010
Myternas julafton
Åter igen ägnar sig LR och dess förbundsledning genom Metta Fjelkner tillsammans med media åt myter. Skolans problem är inte valfriheten utan kommunpolitiker, skolledare och lärare som inte ägnar sig åt sitt uppdrag enligt de nationella styrdokumenten.
Speciellt kommunpolitiker som har ytterst begränsad kunskap vad de är satta att styra. Och som lever kvar i budgetsaneringens tänkande sedan 1990-talet, eftersom skolan står för 41 % av den kommunala budgeten. Problemet är inte valfriheten, för det är varken politiker eller facket som ska bestämma var eleverna ska gå i sin skola, utan okunskap.
Skolan är numera en marknad. På en marknad är det bara de som levererar kvalitet som överlever. Och det är rätt beteckande att utlandsfödda som bor i Sverige bussar sina barn till innerstads skolor från förorten för att de ska bli "riktiga" svenskar.
Ytterligare en synd som begåtts sedan tjugo år är avsaknaden av statlig uppföljning av hur skolorna sköter sitt uppdrag. Det dröjde änd till slutet av 90-talet inna vi fick någon form av utbildningsinspektion. Problemet med den var att samma myndighet talad om vad som gälle och i samma andetag granskade det de sagt. Samtidigt var de kursplaner, som gäller ett halvår till, för fria på det sättet att lärarna kunde välja innehåll efter eget huvud. Allt detta är det slut på från 1 juli 2011. Då får vi en valfrihet med central styrning.
Då gäller en ny skollag, tydligare läroplaner och kursplaner/ämnesplaner. Det är bara att hoppas att kommunpolitikerna, i ljuset av PISA och de nya lagkraven, sätter igång att en renovering av skolan. Hur stor renoveringen av "huset" blir beror på hur förfallet huset är. Är det bara fönster, kök och dörrar som behöver bytas i renoveringsobjektet. Eller är det en hel uppgraderad planlösning inom befintliga ramar. Möjligen i värsta fallet riva och bygga helt nytt. Det är bara för kommunpolitikerna att välja. Bara ett halvår kvar. Då måste de ha kravlat sig upp på golvet som är nya skollagen.
Den som tror att allt kan vara som det har varit har grovt missat vad som är på gång och lever kvar i myternas värld som LR.
Media SvD, Skolindciatorn, Pluraword.
Speciellt kommunpolitiker som har ytterst begränsad kunskap vad de är satta att styra. Och som lever kvar i budgetsaneringens tänkande sedan 1990-talet, eftersom skolan står för 41 % av den kommunala budgeten. Problemet är inte valfriheten, för det är varken politiker eller facket som ska bestämma var eleverna ska gå i sin skola, utan okunskap.
Skolan är numera en marknad. På en marknad är det bara de som levererar kvalitet som överlever. Och det är rätt beteckande att utlandsfödda som bor i Sverige bussar sina barn till innerstads skolor från förorten för att de ska bli "riktiga" svenskar.
Ytterligare en synd som begåtts sedan tjugo år är avsaknaden av statlig uppföljning av hur skolorna sköter sitt uppdrag. Det dröjde änd till slutet av 90-talet inna vi fick någon form av utbildningsinspektion. Problemet med den var att samma myndighet talad om vad som gälle och i samma andetag granskade det de sagt. Samtidigt var de kursplaner, som gäller ett halvår till, för fria på det sättet att lärarna kunde välja innehåll efter eget huvud. Allt detta är det slut på från 1 juli 2011. Då får vi en valfrihet med central styrning.
Då gäller en ny skollag, tydligare läroplaner och kursplaner/ämnesplaner. Det är bara att hoppas att kommunpolitikerna, i ljuset av PISA och de nya lagkraven, sätter igång att en renovering av skolan. Hur stor renoveringen av "huset" blir beror på hur förfallet huset är. Är det bara fönster, kök och dörrar som behöver bytas i renoveringsobjektet. Eller är det en hel uppgraderad planlösning inom befintliga ramar. Möjligen i värsta fallet riva och bygga helt nytt. Det är bara för kommunpolitikerna att välja. Bara ett halvår kvar. Då måste de ha kravlat sig upp på golvet som är nya skollagen.
Den som tror att allt kan vara som det har varit har grovt missat vad som är på gång och lever kvar i myternas värld som LR.
Media SvD, Skolindciatorn, Pluraword.
torsdag 16 december 2010
Värstingar - LR
När jag var yngre stod mitt norrländska del av blodet i svallning när någon uttryckte något infamt. Med åren har min sömländska del av blodet varit mer analyserande och resonerande. Men i kväll blev jag urförbannade när jag såg på Skolfornt och LRs representant som diskuterade med BEO om mobbning och kräkning på nätet.
Hur kan en dinosarie från urtiden definera lärarnas uppdrag från fornstora dagar? Man bleknar och undrar om det inte är dags för facket och gå hem och fundera på sitt uppdrag. Försvara det som hänt i Landskrona? Inte tycka att nätkräkningar är något som berör lärarna?
Man är stum av förvåning.
LR har definitivt ingen kunskap om det strikta ansvaret enligt Skollagen från 1985 och dess kapitel 14a eller den kommande lagen 2010:800 och kapitel 6. Det är totalt ointressant vad LR säger om sina lärares uppdrag.
Nolltoleransen gäller och lärare är skyldiga att rapportera kräkningar till skolledningen som är skyldiga att direkt rapportera till huvudmännen. Och då är det tämligen ointressant om denna kräkning skett på skoltid eller inte. e-kräkningen sätter inte stopp innaför skolgrindarna.
Dags för strategisk kompetensutveckling av lärare, skolledningar och huvudmän. I varje fall har några uttryckt det när jag och min kollega kört detta i ljuset av läroplanernas huvudmoment "Normer och värden".
Eller hemska tanken. Är lärarna så binära att de bara kan göra en sak i taget. Nu är det bara fokus på kunskapsuppdraget i läroplanerna!!
En ilsken Plura som inte gillar inkompetenta fackrepresentanter av snittet 45+ och hoppas att lärarna är tillräckligt kloka för att strunta i fackets syn.
Hur kan en dinosarie från urtiden definera lärarnas uppdrag från fornstora dagar? Man bleknar och undrar om det inte är dags för facket och gå hem och fundera på sitt uppdrag. Försvara det som hänt i Landskrona? Inte tycka att nätkräkningar är något som berör lärarna?
Man är stum av förvåning.
LR har definitivt ingen kunskap om det strikta ansvaret enligt Skollagen från 1985 och dess kapitel 14a eller den kommande lagen 2010:800 och kapitel 6. Det är totalt ointressant vad LR säger om sina lärares uppdrag.
Nolltoleransen gäller och lärare är skyldiga att rapportera kräkningar till skolledningen som är skyldiga att direkt rapportera till huvudmännen. Och då är det tämligen ointressant om denna kräkning skett på skoltid eller inte. e-kräkningen sätter inte stopp innaför skolgrindarna.
Dags för strategisk kompetensutveckling av lärare, skolledningar och huvudmän. I varje fall har några uttryckt det när jag och min kollega kört detta i ljuset av läroplanernas huvudmoment "Normer och värden".
Eller hemska tanken. Är lärarna så binära att de bara kan göra en sak i taget. Nu är det bara fokus på kunskapsuppdraget i läroplanerna!!
En ilsken Plura som inte gillar inkompetenta fackrepresentanter av snittet 45+ och hoppas att lärarna är tillräckligt kloka för att strunta i fackets syn.
söndag 12 december 2010
Hjärnkraft
Är det så att den nya välfärden 3.0 ska komma ur hjärnkraft?
Idagens SvD har ledarsidorna en diskussion kring välfärdens innehåll på bl a kommunal nivå. Där driver Thomas Idergard tesen att kommunpolitikerna ska sluta flirta med medelklassen bekvämlighet, subventionerade äventyrsbad att bubbla i på helgerna.
Det kan tyckas patetsikt att ställa detta emot kommunens två stora budget poster skolan 41 % och omsorgen 36 % av budgeten. För diskussionen handlar "bara" om de futtiga 5 % av kostnaderna i en kommun. Frågan är mera i riktning mot vad kommunpolitiker bör lägga sin tid och kraft på i sitt uppdrag.
I ljuset av PISA mätningen borde kommunpolitikerna fokusera sitt uppdrag till det som ger landet välstånd och möjligen kommunen en dragnigskraft för att locka till sig skattekraft till kommunen - högavlönade medelklass familjer - skolan.
För hundra år sedan hade arbetarrörelsen kraften att moblisera den fackliga delen till att inte endast prata plånboksfrågor utan också bildningsfrågor. Insikten av att människan inte drivs av bröd allenast gjorde att medborganas bildning ökade genom olika folkrörelser och bildningsförbund. Samma insikt borde finnas i dagens samhälle.
Frågan är bara hur vi får insikten att det viktigaste är inte bara en god bildningsnivå utan att ta denna bildning i bruk för att skapa nya arbetstillfällen. För ett är klart, kunskap är inte något som man en gång för alla erövra i skolan den måste förmeras dagligen. Men det är viktigt att skolan ger eleverna förmågan att knäcka koderna i olika ämnen. PISA undersökningen visar just att det är denna kodning som brister hos dagens 15 åringar. Och det är tyvärr inte något nytt i sig, detta har förigått sedan nya betygssystemet infördes 1998.
Här har kommunerna och dess politiker en skyldighet att börja fundera på hur väl man använder sina resurser i form av intäkter från skatter (68 %), generella statsbidrag (12 %) och specialdestinerade stadsbidrag (4 %). Intäktera är alltså till 84 % beroende på hur vi medborgare betalar för välfärden.
Ett är säkert, bästa avkastningen på dessa skattepengar är en satsning på skolan så välfärden 3.0 kan innehålla den hjärnkraft som behövs för att skapa framtida tillväxt.
Media SvD1, SvD2 .
Idagens SvD har ledarsidorna en diskussion kring välfärdens innehåll på bl a kommunal nivå. Där driver Thomas Idergard tesen att kommunpolitikerna ska sluta flirta med medelklassen bekvämlighet, subventionerade äventyrsbad att bubbla i på helgerna.
Det kan tyckas patetsikt att ställa detta emot kommunens två stora budget poster skolan 41 % och omsorgen 36 % av budgeten. För diskussionen handlar "bara" om de futtiga 5 % av kostnaderna i en kommun. Frågan är mera i riktning mot vad kommunpolitiker bör lägga sin tid och kraft på i sitt uppdrag.
I ljuset av PISA mätningen borde kommunpolitikerna fokusera sitt uppdrag till det som ger landet välstånd och möjligen kommunen en dragnigskraft för att locka till sig skattekraft till kommunen - högavlönade medelklass familjer - skolan.
För hundra år sedan hade arbetarrörelsen kraften att moblisera den fackliga delen till att inte endast prata plånboksfrågor utan också bildningsfrågor. Insikten av att människan inte drivs av bröd allenast gjorde att medborganas bildning ökade genom olika folkrörelser och bildningsförbund. Samma insikt borde finnas i dagens samhälle.
Frågan är bara hur vi får insikten att det viktigaste är inte bara en god bildningsnivå utan att ta denna bildning i bruk för att skapa nya arbetstillfällen. För ett är klart, kunskap är inte något som man en gång för alla erövra i skolan den måste förmeras dagligen. Men det är viktigt att skolan ger eleverna förmågan att knäcka koderna i olika ämnen. PISA undersökningen visar just att det är denna kodning som brister hos dagens 15 åringar. Och det är tyvärr inte något nytt i sig, detta har förigått sedan nya betygssystemet infördes 1998.
Här har kommunerna och dess politiker en skyldighet att börja fundera på hur väl man använder sina resurser i form av intäkter från skatter (68 %), generella statsbidrag (12 %) och specialdestinerade stadsbidrag (4 %). Intäktera är alltså till 84 % beroende på hur vi medborgare betalar för välfärden.
Ett är säkert, bästa avkastningen på dessa skattepengar är en satsning på skolan så välfärden 3.0 kan innehålla den hjärnkraft som behövs för att skapa framtida tillväxt.
Media SvD1, SvD2 .
lördag 11 december 2010
Lekfullhet
Efter att lyssnat till föredragen inför utdelningen av Nobelpriserna i Konserthallen igår kan man åter konstatera en sak. Det är inte troget och träget empiriskt arbetet som skapar de banbrytande upptäckterna. Två vikta ord förknippas med det: slumpen och lekfullheten.
Slumpen för att det fordras massor av misstag för att komma fram till det som till synes inte är någoting. Lekfullheten att våga göra annorlunda och gå på tvärs mot rådande paradigm. Ta bara provrörsbefrukning och grafen som exempel.
Därför tänker jag att det är jätteviktigt att inte släcka barns oförställda nyfikenhet att upptäcka saker och deras sätt att pröva för att lära sig. Det är när vi vuxna lägger oss i som kreativiteten dödas. Är det det som ligger bakom de problem vi ser med kunskapsnivån enligt PISA.
Är tillräckligt gammal för att vuxit upp på bakgården där det var ont om vuxna som såg till oss ungar. Där fick vi själva fantisera och testa gränser för att lära oss. Vi blev på kuppen duktiga på att läsa det sociala spelet för att överleva. Samtidigt var det ingen som satte gränser för vår fantasi och upptäckar glädje. Den nyfikenheten tog jag med mig in i skolan.
Kanske inte alltid följde jag vad som sades i katedern för att man vred och vände på saker. Även som liten var man ifrågasättande till förtret för omgivningen. Går det att göra på ett annat sätt. Skulle man gå idagens skola skulle man säkert ha problem, eftersom det oftast är medelmåttorna som är normen.
Frågan är, kan vi tillåta och uppmuntra ifrågasättandet? Om inte tror jag vi ohjälpligt kommer att halka efter som kunskapsnation.
Slumpen för att det fordras massor av misstag för att komma fram till det som till synes inte är någoting. Lekfullheten att våga göra annorlunda och gå på tvärs mot rådande paradigm. Ta bara provrörsbefrukning och grafen som exempel.
Därför tänker jag att det är jätteviktigt att inte släcka barns oförställda nyfikenhet att upptäcka saker och deras sätt att pröva för att lära sig. Det är när vi vuxna lägger oss i som kreativiteten dödas. Är det det som ligger bakom de problem vi ser med kunskapsnivån enligt PISA.
Är tillräckligt gammal för att vuxit upp på bakgården där det var ont om vuxna som såg till oss ungar. Där fick vi själva fantisera och testa gränser för att lära oss. Vi blev på kuppen duktiga på att läsa det sociala spelet för att överleva. Samtidigt var det ingen som satte gränser för vår fantasi och upptäckar glädje. Den nyfikenheten tog jag med mig in i skolan.
Kanske inte alltid följde jag vad som sades i katedern för att man vred och vände på saker. Även som liten var man ifrågasättande till förtret för omgivningen. Går det att göra på ett annat sätt. Skulle man gå idagens skola skulle man säkert ha problem, eftersom det oftast är medelmåttorna som är normen.
Frågan är, kan vi tillåta och uppmuntra ifrågasättandet? Om inte tror jag vi ohjälpligt kommer att halka efter som kunskapsnation.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)