Järnblod

Järnblod är den sista boken i spänningssviten om Annika Bengtzon som startade med Sprängaren. Liza Marklund har lyckats hålla spänningen upp i sviten. En bladvändare från början till slut. Även om hon inte är älskad av alla systrar för sitt språk.

Järnblod rör sig på tre plan. På de strukturella planet om mediebranschens problem med pappersprasslet. Försent ska syndaren vakna är sammanfattningen om de konvulsioner mediehusen lever under nu när gatans parlament även nåt journalistiken.  På det andra planet Annika Bengtzons journalistiska gärning att jaga kriminella. Tredje planet det personliga att göra upp med sina spöken och försonas med sitt förflutna.

Läs boken. Ger nya funderingar om livet och döden. Lika väl som den tid vi lever i. Men man vet aldrig, finns det en fortsättning?
 

Ordmoln med floskler

Floskelvarningen är stor i det politiska språket. I Almedalen inträffade just det 2015 när Stefan Löfven använder ordet utvecklingsmoral. PR-nissarna och partifolket verkar tycka att de skapat en modern fyndighet på ordet arbetsmoral. En av S deviser genom tiderna har tidigare varit Gör din plikt - kräv din rätt. Börjar man fundera på ordkombon utveckling och moral blir det svårt. Första som dyker upp är ska man utveckla moralen? För det andra vad betyder orden. Om vi väljer det sista ordet i kombon moral så definierar ordboken det som:

1. uppfattning om rätt och orätt som styr värdering
2. (kollektiv) andlig styrka
3. djupare lärdom som kan erhållas av berättelser

För att citera Oscar Wilde:

Moral är den hållning vi intar gentemot människor vi inte tål.

Dyker vi på den första ordet i kombon utveckling definierar ordboken den som:

1. process varvid något förändras
2. (uppkomst och) spridning

Om man skulle våga sig på att försöka tolka innebörden av ordkombon utvecklingsmoral skulle det bli:

sprid den rätta vägen

Vilken väg kan man fundera på. Ordet moral är egentligen det sätt vi beter oss utifrån de etiska regler som finns. Som bekant skiftar de.

Inte helt enkelt att tyda vad Stefan Löfven och S vill med ordkombon. Den ger allt för många tolkningar i förhållande till vad jag tror han vill sända för signal:

Förbättra världen med rätt beteende

Frågan är var det det Stefan Löfven menade i sitt tal den 29 juni 2015.

Utbildningen bestämms från LO-borgen

LO vill att utbildningen ska bestämmas på andra villkor än de demokratiska i riksdagen. I ett debattinlägg i SvD går LO-ekonomen Torbjörn Hållö in på hur arbetsgivaravgifter kan styra på ett sätt att den påverkar utbildningen. Han skriver:

En annan viktigt faktor är kvaliteten på gymnasieutbildningen där program med god samverkan med den relevanta branschen generellt skapar bra förutsättningar för jobb.

En modell kan vara en sänkt arbetsgivaravgift för arbetsgivare som har ett organiserat samarbete med grundskola, gymnasieskola eller högskola kring till exempel innehållet i utbildningen, praktik och elevernas övergång till arbetslivet.  

Med den synen gör sig inte läroanstalterna, forskningen och regeringen besvär om innehållet i undervisningen. Kursplaner och ämnesplaner måste då anpassas efter vad industrin efterfrågar inte vad som är nödvändigt ur en samhällsutveckling.

Dessutom är Torbjörn Hållö inne på en gammal S-märkt politik med att gynna storföretag och högproduktiva jobb. Han skriver:

Men då Sverige har en internationellt mycket produktiv industrisektor medan delar av tjänstesektorn har en internationellt svag produktivitet så kan Sverige påverkas mer negativt än andra länder av den pågående omvandlingen av näringslivet. I dag används dessutom skattesubventioner - till exempel Rot och Rut – för att flytta arbetskraft från sektorer med högre produktivitet till sektorer med lägre produktivitet.

En elitistisk tanke. Sveriges problem är att vi i hög grad har ett utanförskap för individer som av en eller annan anledning inte kan eller har förmåga att omfattas av de högproduktiva yrkena som kräver mer kunskap än det gamla traditionella industrijobbet.

Dessutom gör Torbjörn Hållö en tankegroda i sitt resonemang. Industrins behov av fysik arbetskraft har stadigt minskat sedan mitten av 1960-talet. Tillväxten i arbetsmarknaden har skapats i tjänstesektorn. Då främst den offentliga. Idag ser vi en helt annat mönster. Både industrin och tjänsterna robotiseras. Internets insteg i tillvaron ändrar kraftigt förutsättningarna för traditionellt tjänstemäns arbete. Större andel standardiserade tjänster kommer att tas över av robotar. Det innebär i princip att vi kommer att se två sektorer som kommer att kräva fysik arbetskraft.

Sektorer som fortfarande är svåra att mekanisera är de som kräver högt specialiserat kunskapsinnehåll och de där förutsättningarna fortfarande kräver handpåläggning. Vad vi pratar om är specialister och hantverkare. Om det har jag skrivit i ett blogginlägg (länk nedan) för snart fem år sedan.

Dessutom kan man fundera över sättet att organisera den offentliga verksamheten. Både inom vården och skolan. Inom vården är det lättare att robotisera utförande på specialistsjukhusen likaväl som inom primärvården. Ta bara det här med läkare på distans som tillämpas i glesbygden. Inom skolan kommer kravet på att organisera läraryrket att påverkas. Med ett behov av 75 000 lärare inom fem år säger det sig själv att det är en orimlighet att uppfylla även om man lyckas höja lärarlönerna.  Det kräver nya sätt att skapa undervisning på.

Så svenskt samhälle står inför stora omdaningar från det vi är vana att se. Samhälle styrt mer av den moderna tekniken som fordrar mindre fysisk handpåläggning. Då är LOs tankar en aningen kontraproduktiva likaväl som S mål om Europas lägsta arbetslöshet.

Media SvD
Blogginlägg Pluraword     

Ständigt denna motivation

Motivation är en viktig drivkraft i alla sammanhang. Den bör helst komma inifrån. Men den hjälps på traven av omgivningen som understöder den. Skolan är inget undantag från det. Lärarnas Riksförbund, LR, och Sveriges elevkårer har pejlat in gymnasieelevers motivation till studier. I undersökningen de gjort noteras att 53 % av eleverna känner låg studiemotivation. Mest är det bland elever från yrkesprogrammen. Emil Gustavsson ordförande i Sveriges elevråd säger:

Vi har sett i andra studier att motivationen dalat från årskurs fem till åtta och misstänkt att det följt med ända upp på gymnasiet. Det är bittra siffror, men man måste våga ställa krav på eleverna. Gymnasieelever har i princip inga andra incitament för att gå i skolan än att lära sig och känna sig motiverade.

Är detta ett momentum för att den sittande regeringen att vill göra gymnasieskolan obligatorisk när skolan inte lyckas hålla elever motiverade?

Emil Gustavsson tror att det finns risk för att skolan blir ett politiskt slagträ. Bo Jansson, LR, däremot slår näven i bordet:

Alla är ju överens om att lärarna måste ha högre löner, att vi måste ha utbildade lärare i skolan och det är politikerna som har makten. Sluta snacka, gör det!

Så enkelt kanske det inte är. Enligt en gymnasielärare som tycker det är befogat att ifrågasätta lärarnas förmåga anger tre skäl till varför det ser ut som det gör:

1. Förberedelsetiden knapras på till annat icke värdeskapande
2. För låg kompetens hos lärarstudenter
3. Dålig kompetensuteveckling

Säkert ligger det mycket i detta. Den bild som gymnasielever ger är tappat förtroende för lärarna.  Eleven Erica Green säger till SvD:

Jag är säker på att det finns jättemånga bra lärare där ute. Men de har inte tillräckligt med tid. De har så mycket administrativa uppgifter att de inte hinner planera undervisningen. Skulle de ta sig tid tvingas de göra det obetalt, utanför arbetstid.

Undersökningen visar att hela 87 % av eleverna vill ha mer engagerade och ämneskunniga lärare. Om vi för en stund funderar på vad forskningen säger om bra och kunniga lärare kännetecknas dessa av följande. Lärare i klassrummet ska vara effektiva att arbeta och se vad som är värdefulla faktorer för eleven. Ha flera olika inlärningsmetoder. Lärarna och eleverna har god dialog där läraren ser varje enskild elev och fokuserar på arbetet i klassrummet. Därutöver ska lärarna ha en strukturerad undervisning med frihet inom ramarna för eleverna. Undervisningen är till viss del differentierad. Men det kanske viktigaste att lärarna har positiv förväntan på elevers resultat med vidhängande beröm.

Går vi över till lärarens betydelse så finns det flera avgörande faktorer. Några är lärarens utbildning. Lärarens sociala koder genom de ledarstilar hen tillämpar. Att lärarna är medvetna om om sin egna och andras begreppsutveckling och kunskapsutveckling. Sist men inte minst, har lärarna tillgång till forskning och andras synsätt men också olika metoder för lärandet.

Som synes är det både en medveten utbildning på lärarutbildningen utöver ämneskunskap som avgör kvaliteten på lärarstudenterna. Och en ständigt kompetensutveckling under yrkeslivet som måste till. Till detta även lärarens förmåga att leda. Lärarna borde fråga sig själv: Vem är jag att leda.

Avslutningsvis vill jag citera en "gammal" gymnasielärare:

Att vara pedagog kräver mer än kunskaper i ämnet som det undervisas i.

Media SvD1, SvD2

   

Böndernas makt över skolan

Barndomsskolorna är ursprunget till dagens skola och hur den organiserades. Den skapades i ett samhälle som inte finns idag. Bondesamhället krävde aktivt deltagande av barnen hemma på gården. På det sättet skapades en skola efter jordbrukets rytm. Potatislov på hösten för att få upp potatisen innan tjälen kom. Sommarlovet för att hjälpa till med skörden. Först höskörden vid midsommartid. Senare på sommaren skörden av grödor för olika sädesslag och valla korna på grönbetet.

Skolor fanns då nästan vid varje mindre bysammanslutning. Det fanns gått om skolor som på bilden i det svenska bondesamhället.

Skolan vara också bara sexårig. Men framförallt organiserades skolan i två terminer anpassade till bondesamhällets krav. Något som har överlevt bondesamhället. Frågan idag är om det är optimalt att behålla ett skolsystem som bygger på en icke existerande samhällsordning?

Dagens kunskapssamhälle ser helt annorlunda ut. Inte bara tillgången till information utan lika mycket hur familjebildningar ser ut och hur arbetet är gestaltat. Vi har idag i princip en 18 årig skolgång. Barnen börjar redan i förskolan med lärandet. En skolform fri från skollov under året. När grundskolan börjar vallas barnen in i det gamla bondesamhällets rytm.

Om vi tittar oss omkring i världen har länder som Storbritannien, Frankrike, Portugal och Japan tre terminers system. Om man skulle omsätta det till dagens svenska samhällskultur är det väl jul, midsommar och sportlov som är de bärande delarna. Kanske skulle man tänka sig att ett svenskt tre terminssystem kunde vara byggt på fyra veckors sommarlov runt midsommar. En vecka på hösten och sportlovet. Då skulle man få en termin mellan augusti-oktober, november- februari och mars-juni.

Dristar man sig sedan till att fundera på hur skolan organiseras. Skolan kommer att behöva reformeras totalt under terminerna. Dels sättet att undervisa. Dels hur klaras bemanningen på skolorna. Med en resursbrist i skolorna i form av lärare tvingas man fundera på hur undervisningen ska gå till. Är det så att läraryrket måste stöpas om från att vara den som är klassrumsledaren till att vara den som lotsar eleverna i lärandet. Är det så att flippa klassrum är framtiden med portionslärande på individbasis. På det sättet kan undervisningstiden och sättet att organisera lärandet markant stuvas om. Med Internet och sociala medier har plattformen markant förändrats för att uppnå individuellt lärande.

Några tankar kring hur det är hög tid att i grunden organisera om skolan och bryta böndernas makt. Det är ett vågat steg M har givit sig in på när de nu föreslår ett tre terminssystem. Värt att fundera på för Skolkommissionen i deras kommande förslag till skolsystem.

Media SvD

Glad Midsommar

"Hör du, Järker", sa Gustav, då de träffades på

morgonen av midsommaraftonen, "ska vi klä någon maj-

stång i år?"

"Å nej, det är för besvärligt" sade Järker.

"Ja, det kan nog vara sant", tyckte Gustav.

Samma tycker Pluraword så här 103 år senare.

Ha en bra midsommar med eller utan majstång.

Källa: Läseböcker för Sveriges Barndomsskolor, Hem och Hembyd II i Önnemo, 1912

Oförmögen att handla

Regeringen verkar ha fått dille på att utreda så fort någon fråga blir besvärande. Senast i raden är Fridolin på styva linan med sin läsa-räkna-skriva-garanti. Han och regeringen är inte karl för sin hatt och genomför den. Vad jag vet finns det inget politisk motstånd till att sätta in insatser i tidig ålder för elever med svårigheter att läsa-räkna-skriva.

Man undrar om regeringen inte har hört talas om LUS, Kiwimetoden och andra för att se utvecklingen av barns språk. Både förmågan att knäcka koden och förstå vad som läses eller räknas har alltid funnits. Det är inget man bör utreda. Vet själv att det hjälpte att man fick gå till specialläraren någon timme för att lära sig att knäcka koden både uttalsmässigt och orduppbyggnad. Inte var det stigmatiserande utan hjälpte. Samtidigt fick man en grund att gå vidare på i vuxenlivet när orden svär ihop sig.

Så snälla regering ingen utredningar behövs utan handling. Sätt igång NU!

Media Skolvärlden