Likvärdighet är en ett kungsord i skolväsendet. Den finns i skollagen och i retoriken kring pedagogiken. Men det finns en gradskillnad. I den nya skollagen som ska tillämpas om fyra dagar är den inskriven som begrepp i 1 kapitlet. Men då inte i den skepnad som retoriken i skolan använder.
I skollagen är likvärdighetens betydelse att alla ska ha likvärdiga krav och förutsättningarna i form av nationella styrdokument. Den frihet som funnits sedan tidigare begränsas legalt. Tidigare hade t ex fristående skolor en teoretisk möjlighet att avvika från de nationella läroplanerna. De facto är det väl bara Waldorffskolorna som haft egen läroplan och Tyska skolan.
Tanken bakom ordet likvärdighet i övrigt härstammar från tankarna om den kompensatoriska skolan. Tanken är god men är svår att genomföra i verkligheten. Betygsystemen är ju trots allt uppbyggda på ordet konkurrens. Det gamla relativa genom inbördes konkurrens om ett givet antal betygsteg. Det nuvarande genom konkurrensen om antal meritpoäng, fast betygsystemet i grunden är målrelaterat. Vilket ska spegla elevens kunskap i olika färdigheter och inte kunskaper in kunskaper ut.
Nu har det blivit så att betygssystemet, även det som kommer att gälla från den 1 juli 2011, innebär ett konkurrensförhållande. Och därmed kommer avunden att vara en del i betygsjakten och de knep elever kommer att ta till för att skaffa sig betyg de önskar. Därmed är likvärdigheten satt ur spel.
Min fundering är det möjligt att skapa ett betygsystem som är frikopplat från avund och mätning på det traditionella sättet?
Inte så länge vi tar hänsyn till och väger in formativa aspekter i betygssättningen. Känslan hos eleverna av att lärarens personliga åsikter om eleverna nog återspeglats i såväl bedömning som undervisning, oavsett om den stämmer med verkligheten eller inte, kommer alltid att bidra till att någon känner sig förförelad och upplever att oavsett hur denne kämpar kommer det där toppbetyget alltid att ligga utom räckhåll. Och ibland kommer det att vara så.
SvaraRaderaKanske får vi se till Helena von Schantz förslag om studentexamen för att i någon mån komma förbi denna känsla? Om slutbetyget består av en sammanvägning av den undervisande lärarens bedömning (väl förankrad i dokumentationen av elevens resultat och utveckling under kursens gång) och examinerande lärares bedömning av vad som visats upp vid examinationstillfället närmar vi oss törhända en bedömningsform där eleverna upplever att vem de är inte påverkar hur de bedöms?
En huvudanledning till skolans nuvarande problem är en decennielång missuppfattning av begreppet likvärdighet. Denna missuppfattning harlett skolutvecklingen in i ett moras av kompensatoriska befängdheter. Se min hemsida där likvärdighetsbegreppet diskuteras ingående och relateras till etablerade fakta.
SvaraRadera