Levande läroplaner

De skolformsvisa läroplanerna har en uppbyggnad och innehåll av både elevmål för lärandet och kunskapsmål. Det senare saknad i förskolan. Man kan se olika på de nationella målen. Man kan använda dem som en kravlista utan att fundera på VAD och HUR de ska realiseras. Många gånger pratar kollegiet om innehållet. Tyvärr stannar det bara vid prat.


I sin bok Läraren inom mig skriver Anne-Marie Körling följande:

Vi får en läroplan. Läroplanen är en bok. Men det blir ingenting av den utan vår förmåga att omsätta de. Ge den liv.

Helt rätt. Bara prat eller diskussion är inte förmåga. Det gäller att gå från ord till handling. Anne-Marie förslår att omvandla meningarna till frågor istället. Förtjänstfullt gör hon det. Frågorna hon exemplifierar är VAD man gör för något. Bra i sig men är ändå inte tillräckligt.


Det finns fyra generella frågor som skulle kunna ställas:

1. HUR gör ni för att...
2. I vilken omfattning gör ni det?
3. Vilket resultat ger det ni gör?
4. Hur utvärderar och förbättrar ni det som görs? 

Läroplanens mål innehåller kravet på en målstyrd undervisning. Till det finns det ett antal riktlinjer: Alla ska..., Lärare ska...Dessa är underlaget för att diskuterar HUR ni ska göra saker. I sociala medier förs en diskussion om förstelärarnas uppdrag. Förstelärare är de som på ett eller annat sätt varit duktiga i undervisningen. Kanske deras uppdrag mer skulle fokusera på att vara de där pedagogiska ledaren i arbetslaget eller ämneslaget.


Uppdraget är viktigt. Allt för ofta saknas en röd tråd i undervisningen. Är det så att samma undervisningsinnehåll i förskoleklassen som sedan upprepas när eleven går i år 2? Sådant händer och är ett tecken på att bristande kommunikation mellan lärare. En annan följdeeffekt blir att eleverna tröttnar för detta har man redan gjort. Här spelar försteläraren som den samlande pedagogiska kraften att skapa röda trådar i kollegiet.


Med kravet på systematiskt kvalitetsarbete kan detta vara ett bra sätt att även involvera elever och föräldrar i arbetet. Exempelvis skulle man kunna få med bedömning av olika skolsituationer baserat på läroplanen. På det sättet får skolan möjlighet att göra en självvärdering hur det fungerar enligt kravet på allas delaktigtehet (skollagen 4 kap 4§).


Det är avgörande om förskolan och skolan ska förbättras att ständigt göra det utifrån styrdokumenten. Skolans uppdrag vilar på skollagen och läroplanerna. Lösa diskussioner gagnar till inget. Eller för att citera Anne-Marie:

Varför hukar jag med mitt innehåll? Denna ryggrad!

Källa:
Körling, Anne-Marie (2014) - Läraren inom mig. Lärarförlaget
SIQ-modellen, Institutet för kvalitetsutveckling.