Varning på stan

Varning på stan, nu har jag uggla färdigt. En intressant bok han med det krulliga håret har skrivit. Det har givit några läsvärda stunder. Med en språkdräkt är det som jag för min inre röst hör Magnus sitta i huvud och berättat. En berättelse om pojken med myror i byxan.

Själv har jag fått ett ansikte på en ADHD-person. Magnus Uggla har gett ett ansikte till de här peronerna. Hur de tänker och hur de fungerar. Personer som avviker från vi normalstörda kan ha svårt för, men som mejslar ut begåvningar som är utöver det normala.

Därtill är boken en nedräkning baklänges från sidan 319 till 1. En berättelse om uppväxten i adelsfamiljen på Östermalm till en av vår tids stora rockmusiker. Hur den dysfunktionella familjen levde sitt liv. Resan ut till förorten och tillbaka till stan.

Om tonårens vedermödor med moppe, tjejer och musik. Till resan att bli en känd doldis. Det är först genom denna bok vi fått kommit familjen in på livet, men ändå inte. Berättelse är inte en vanlig memoarbok som tenderar att överdriva en persons insatser. Boken är en beskrivning av vad som både är bra och dåligt i det som är livet, alla dessa dagar staplade på varandra.

Boken är både en studie i svensk musikhistoria som en berättelse om en man och hans driv att komma fram. Hur rastlöshet drivit honom dit han är. Utan denna rastlöshet hade Magnus Uggla inte nått dit han nått och är den han är.