I en dom från Högsta förvaltningsdomstolen (Mål nr 3918-19) slår den fast i punkt 3 följande:
Storleken på grundbeloppen varierar mellan olika kommuner utifrån den resursfördelningsmodell som kommunen har valt. En del kommuner låter ett grundbelopp omfatta i princip alla medel som ska tilldelas enskilda huvudmän, medan andra ger ett grundbelopp och därutöver en extra ersättning baserad på socioekonomiska faktorer, dvs. utifrån elevsammansättningen på skolan. Ytterligare faktorer som kan leda till skillnader mellan olika kommuner är hur mycket av de totala resurserna som fördelas på annat sätt än genom beloppet per elev, exempelvis genom fri tillgång till vissa nyttigheter.
Med andra ord är det kommuner utifrån sina enskilda modeller som beslutar om elevpengen där grundbeloppen ska bestämmas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till motsvarande kommunala verksamheter, den s.k. likabehandlingsprincipen. I regel bestäms grundbeloppen till ett visst belopp per elev för olika årskurser eller ålderskategorier. Vad som ingår i varje kostnadsslag (undervisning, lärverktyg, lokaler osv.) redovisas översiktligt. Exempelvis anges att i posten undervisning ingår kostnader för bl.a. vissa personalkategorier, elevförsäkring och viss angiven verksamhet.
Fyra forskare har i ett DN Debatt inlägg (20/12 20) gått in på fyra förslag till att tämja marknadskrafterna i skolan. Dessa fyra är:
- Familjer ges samma förutsättningar att välja skola.
- Den olikvärdiga betygssättningen åtgärdas.
- Skolval, uppföljning och utvärdering baseras på aktuell och relevant information.
- Skolor och huvudmän bör resurssättas efter faktiska behov och uppdrag.
Alla dessa fyra förslag är inte kontroversiella, frågan är vad man lägger i de olika storheterna. Om vi bara betraktar varje skolenhets skyldigheter i skollagen, oavsett driftsform, är den att de ska tillhandahålla nationellt fastställda uppdrag i skollagen, förordningar som läroplan, skolförordning och gymnasieförordningen. För detta ska varje skolenhet erhålla en elevpeng baserad på det som fastslagits i HFD domen. Vad som blandas bort i diskussionen är det kommunala uppdraget.
Varje elev är mantalsskriven i en hemkommun. Denna hemkommun har uppdraget att skolplacera elever efter skolval eller efter närhetsprincipen för grundskolan. I gymnasiet väljer elever oftast något av de tolv programmen för vidare studier baserat på val och behörighet till varje program. För grundskolan är skolplikten knuten till varje hemkommun för eleverna. Det är alltså inte skolenheten vare sig kommunal eller fristående som bevakar skoplikten, utan har rapportskyldighet till hemkommunen om elevers frånvaro, giltig eller ogiltig, för avgörande. När man diskuterar kommuners skyldighet att bevaka elevers rättigheter är det alltså inte skolenheten som har skilda kostnader utan förvaltningen som sådan som får extra kostnader som ligger i dess budget. Där kan jag tycka att utredningen som "En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning” (SOU 2020:28) hamnat lite fel. Möjligen kan det var så att vi kanske ska ta bort den sista kommunala självbestämmande rätten över skolans finansiering och föra över den till staten. Lite som det var innan Persson kommunaliserade den 1991.
Av godo är dok att skolvalet ska finnas kvar. Den bör då reduceras till att val bara får ske till varje läsår. Som det är idag är det olyckligt att vårdnadshavare kan flytta sina barn när som helst under terminerna. Det skapar både ryckighet för skolan som problem med den sociala grupptillhörigheten för eleven.
Slaget om skolan kommer var hård fram till valet 2022. Även innan i den politiska process som ägs av Utbildningsutskottet och det borgerliga övertaget, som senast manifesterades i den infekterade frågan om offentlighetsprincipen i fristående skolor. Hur krutröken kommer att skingras får vi se efter valet 2022.
Media DN Debatt
Källa: Dom mål nr 3918-19, Högsta Förvaltningsdomstolen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar