Begåvning och klass

I alla tider har vi försökt få fram unika kunskaper och meriter. Under senare tid diskuteras frågan om meritokratin och samhällstillhörigheten. Det sägas att skolan av idag inte ger möjligheter för grupper med marginella chanser att klättra. Under min uppväxt pratade man mycket om begåvningsreserven i arbetarklassen. Dessa gavs möjligheter att utveckla sin begåvning i skolan under efterkrigstiden. Åter är vi där hur vi ska se på möjligheterna för marginaliserade gruppers möjlighet att skapa sig en framtid.

Paulina Neuding intervjuar The Economist redaktör Adrian Wooldridge om meritokratin och eliterna. Han säger:

I att människor som tillhör marginaliserade grupper får en chans att – som Philippa Fawcett – delta i provet och bedömas enligt samma måttstock som alla andra.

Men tidsandan går i rakt motsatt riktning. Han pekar på en skola i San Francisco som har gett generationer fattiga elever möjligheten att gå vidare till toppuniversitet genom att använda tester för att hitta talanger. Nu hindras man från att göra det.

– Den här skolan använder prov för att sålla fram begåvade elever, även i marginaliserade grupper, som har de bästa mentala förutsättningarna att hantera en rigorös utbildning. Men nu har staden förbjudit att man gör den här typen av tester och tvingar skolan att basera antagningen på lottning.

– I ett slag har man förstört en fantastisk institution! Och de som lider mest av detta är fattiga invandrare och minoriteter.

När vi i Sverige diskuterar orden jämlikhet och likvärdighet är det alla ska med och ingen ska sticka ut. Möjligen ska vi se till att de på den vänstra delen av normalfördelningskurvan ska hjälpas. En tanke som vänster förfäktat länge och därmed minskat chanserna till kunskapsresor. Vågar vi vara så radikala i svenskt skolväsendet, för att klara framtiden som välfärdsnation, att börja med tidiga urval som Adrian Wooldridge säger:

– Vi behöver mycket mer av tidigt urval. Och en medveten och massiv satsning för att söka efter talang, var den än finns. Bland etniska minoriteter, bland invandrare, i hela befolkningen. Därför att talang är en oerhört värdefull resurs, som hela samhället tjänar på att vi vaskar fram.

Det går att vara kreativ. Han nämner ett israeliskt militärt elitförband som hittar högbegåvade ungdomar genom att följa dataspel i arkader. På så vis finner man talang som skolorna inte snappar upp.

– Jag tycker att vi ska behandla rekrytering av intellektuell kapacitet med samma seriositet som när fotbollslag rekryterar stjärnor. Vi gjorde det förr. I början av 1900-talet betraktades det till och med som en väldigt radikal sak att göra. Nu ses det som elitistiskt.

Borde inte diskussionen om svensk skola fokusera på hur vi ser till att alla begåvningar ges möjlighet att blomma ut. Det är trots allt så att de inre faktorerna på skolan som avgör om barn lyckas, inte strukturerna.

Källa: SvD