Vem har sagt något om kärlek

Första gången jag kom i kontakt med kulturer som är skilda från den starkt svenska individualistiska var när jag började arbeta som rådgivare åt skolor i utanförskapsområden. Det vände upp och ner på den bild jag hade om Sverige. Där majoritetssamhället har svaga kunskaper om vad som är avgörande i minoritetssamhället. Speciellt efter den stora invandringen vi fick 2015.

Med stor behållning och fördjupad kunskap om kulturmönster, där hedern finns som bärande, har det varit spännande att ta del av Elaf Ali resa. En resa bort från hedern till ett fritt liv där varje individ bär sina egna drömmar och eget bestämmande över sitt liv. Resan har kostat henne mycket i förhållande till sina syskon. Det första man ska notera kring heder är att den inte är kopplad till religion, utan är nedärvda familjemönster med patriarkala strukturer och där kvinnas fortare än kvickt ska giftas bort som familjen inte får sin heder förstörd. Där hedersvåld innebär 30 mot 1, till skillnad mot våld i nära relationer som har ett 1:1 förhållande.

Elaf skrev i sin dagbok, som fjortonåring, att hedern tycks sitta mellan bena på flickor. Detta mönster ser jag bland skolelever, så länge flickorna går i lågstadiet och en bit upp i mellanstadiet finns inga problem med mixningen mellan killar och tjejer. Problemet dyker upp när tjejerna blir könsmogna. Då börjar helt plötsligen de manliga syskonen eller kusinerna hålla koll på tjejerna. En slags övervakning. Mönster som måste brytas. Här är det avgörande att alla får kunskapen. Endast den kan gör en människa fri.

Boken varvas med Elaf livsresa och fakta delar. Vi får vet vad hedersnormen står för. Barnkonventionen. Äktenskapsförmedlingen i hederskontexten. Hedersförtrycket i siffror. Skillnad mellan mäns våld mot kvinnor och hedersvåld. Kvinnan religionen. Olika förhållningssätt i hedersstyrda miljöer. Individ- och kollektivsamhällen. Killars dubbla roller. Alla ämnesområden som majoritetssamhället behöver kunskap om för att förstå hederns mekanismer.

Utöver dessa faktadelar finns intervju med mamman och pappan. Mamman radikaliserades medan pappan gått den andra vägen från hedersutövare till en svensk syn. I sista intervjun med sin pappa frågar Elaf vad han skulle ge för råd till andra som invandrat till Sverige:

"Om man valt att komma till Sverige måste man släppa det man tagit med sig från hemlandet och som inte passar i det svenska samhället eller överensstämmer med dess värdegrund. Man måste vara öppen för förändring" (s 224).

På frågan om vad som Sverige som land kan göra svarar han:

"Jag tycker att man måste få en plats i samhället snabbt. Det är ganska enkelt att komma in i landet Sverige, alltså passera gränsen, men väldigt svårt att ta sig in i samhället" (s 225).

Ett uttalande som manar till politiken att sluta med de byråkratiska maskinerier som skapats. Där vi svenska också öppnar upp vår slutenhet.

Om jag ska rekommendera en sommarläsning, med behållning, är det Elaf bok. Läs den och vidga vyerna och tankesätten på hur Sverige ska hantera integrationen.