Examensdag

 

Solen sken den 11 juni 1971 med värme och hopp om en ljus framtid. Tonerna från Pomp and Circumstance fyllde aulan i Rinmangymnasiet när vi på examensdagen tågade in. Vi intog våra platser och ceremonin startade. Rektor Arne Marmér håll i trådarna och vi fick efter upprop tåga fram och upp på podiet för att hämta vårt betyg och ingenjörsringen.

Pilkuggeringen är Eskilstunaingenjörernas kännetecken. Nu var den även min. Efter ceremonin var det utspring till väntande föräldrar som grattade och besmyckade en med blommor runt halsen, som bilden överst visar. Den togs för 50 år sedan idag på balkongen på Årby i Eskilstuna. Nu hade jag rätten att titulera mig Fackskoleingenjör. 

Uppväxt i industristaden var det status att vilja bli ingenjör. Speciellt inom maskinteknik, eftersom Rinmansgymnasiet försett stadens stora industriföretag med tekniskt kunniga ingenjörer. Företag som Volvo BM, ASSA Stenman och alla små och medelstora företag sög glatt upp de examinerade. Ovanligare var det med att var ingenjör inom en annan disciplin. Skolan utbildade också inom elektronik och byggnadsteknik. Jag hade valt husbyggnad som min inriktning och stod klar för framtida utmaningar.

För min del var det inte arbete som stod högst på listan. Mina drömmar fanns på annat håll. Ville så gärna vidare i utbildningen och lyckats kila in mig på gymnasieutbildningen för att få behörighet att söka till teknisk högskola. När andra började jobba sommaren 1971 pluggade jag tyska för att komma ikapp de som läst det i årskurs 1. Jag hoppade direkt in i årskurs 2 eftersom mina tre år på fackskolan värderades som första året i gymnasiet.

Femtio år senare är jag tacksam och stolt över att jag krånglade mig vidare via studenten 1973 och mina studier på KTH till civilingenjör inom väg- och vatten, som det hette då, med inriktning på husbyggnad. En resa som gav mig grunden för ett varierat yrkesliv i utvecklingens tecken.