Hyckleriet tar nya poäng i debatten om elitklasser. Har ytterst svårt att förstå varför vi kan ha elitklasser i musik och idrott, men inte i andra ämnen.
När vi börjar prata om oss nördar blir det helt plötsligt inte legitimt att låta oss som gillar matte, fysik, kemi eller för den delen franska, historia, mm, gå i klasser där det finns likasinnade. Då helt plötsligen är det något skumt som om inte det är en lika stor begåvning som de estetiska ämnena. Detta är den kompensatoriska skolans sneögdhet i dess prydo.
Man måste inse att det finns begåvningsreserver inom alla ämnesområden som måste få blomma ut. Det är inte bara konstarter som musik och idrotter som ska få snö in på sin förmåga. Snacket om kamrateffekter hamnar fullständigt fel om man önskar sig en utjämningseffekt. Det hela resulterar bara i medelmåtternas paradis med utslagning både mot de som behöver stöd för att nå målen som för dem som blir understimulerade.
Dags att sluta hyckla om att vi människor har olika förståndsgåvor. För annars är det en grogrund för kränkningar och mobbning. Ungefär som rädslan för det annorlunda, som bara premierar medelmåttors världsbild.
Kunskapens trädgård
måndag 10 september 2012
Palme på tapeten
Höstuniversitet har börjat med en studie om Palme. 2012 års universitet verka gå i politikens tecken. Inte trodde jag att det skulle bli så. Slumpen har sina skördar. Alltnog verkar Olof Palme vara riktigt på tapeten så här 26 år efter mordet.
I denna lilla krönika ska jag inte fokusera så mycket på politikern Palme, som hans bakgrund. Att han kom från en överklassfamilj är känt för mig sedan tidigare. Men att hans anfäder var stora på ett annat sett har nu kommit till min kännedom.
Hans farfar var den beryktade Sven Palme som skapade sig en förmögenhet i försäkringsbranschen på 1800-talet genom att driva upp försäkringsbolaget Thule. Han var samtida i dåtidens finansbransch som Wallenbergarna. Dessa två familjer gjorde sig kända för att skapa två villastäder i Stockholms närhet dit bättre bemedlade statborgare kunde flytta. K A Wallenberg Saltsjöbaden och Palme Djursholm.
Med historiska glasögon undrar jag hur många av dagens Danderyds bor som är medveten om att släkten Palme la grunden för den burgna kommunen.
Samtidigt tycks historien också förtälja att släkterna Wallenberg och Palme inte var såta vänner genom tiderna. Något som gick i arv och påverkade svensk samhällsliv när väl Olof Palme blev politiker och företrädare för S. Med spänning ska jag ta mig ann det stora eposet om Olof Palme och se vad sprickan mellan familjerna berodde på och hur den kunnat fortleva. Fast jag kan ana med erfarenheten från tiden med röda året 68 och framåt.
Källa: Berggren, Henrik (2010) - Underbara dagar framför oss, Norstedts
I denna lilla krönika ska jag inte fokusera så mycket på politikern Palme, som hans bakgrund. Att han kom från en överklassfamilj är känt för mig sedan tidigare. Men att hans anfäder var stora på ett annat sett har nu kommit till min kännedom.
Hans farfar var den beryktade Sven Palme som skapade sig en förmögenhet i försäkringsbranschen på 1800-talet genom att driva upp försäkringsbolaget Thule. Han var samtida i dåtidens finansbransch som Wallenbergarna. Dessa två familjer gjorde sig kända för att skapa två villastäder i Stockholms närhet dit bättre bemedlade statborgare kunde flytta. K A Wallenberg Saltsjöbaden och Palme Djursholm.
Med historiska glasögon undrar jag hur många av dagens Danderyds bor som är medveten om att släkten Palme la grunden för den burgna kommunen.
Samtidigt tycks historien också förtälja att släkterna Wallenberg och Palme inte var såta vänner genom tiderna. Något som gick i arv och påverkade svensk samhällsliv när väl Olof Palme blev politiker och företrädare för S. Med spänning ska jag ta mig ann det stora eposet om Olof Palme och se vad sprickan mellan familjerna berodde på och hur den kunnat fortleva. Fast jag kan ana med erfarenheten från tiden med röda året 68 och framåt.
Källa: Berggren, Henrik (2010) - Underbara dagar framför oss, Norstedts
Kommuner bortprioriterar lärandet
Kommunerna, i den tillsyn och kvalitetsgranskning Skolinspektionen gjorde 2011, bortprioriterar lärande uppdraget i förskolan. I fritidshemmen är inte verksamheten kopplade till läroplanens mål. Det är skrämmande, nu när båda dessa grenar i skolväsendet har ett tydligt lärande uppdrag. Till och med att förskolan numera är en av tre skolformer i landet.
Man ställer sig frågan: Vad sysslar kommunerna med? Finns det inte kompetenta politiker och förvaltningspersonal ute i kommunerna som driver verksamheten?
Man notera att den personal som finns på fritidshemmen och förskolan inte har rätt utbildnings bakgrund för sina jobb. Båda lider också av att inte jobba med kränkande behandling i lagens mening. Det saknas en målinriktat arbete på många ställen kring kräkningar.
Men den stora vita fläcken är avsaknaden av uppföljning och utvärdering av verksamheterna. I förskolans fall så att man i efterhand anpassar målen efter hur det blev. Man har inte heller tillräcklig utvärdering av barnens utveckling för att kunna utvärdera verksamheten. Att förskolan inte ska redovisa enskilda barns utveckling är en sak, men den måste finnas som underlag för att veta om man når de mål som finns på utveckling och lärande i förskolan.
Utöver att det brister på enhetsnivån i förskolan och fritidshemmen är det lika illa ställt på kommunnivån när det gäller utvärdering. Den görs bara mot antal platser och nyttjandegrad. Oerhört skrämmande. Möjligen kan man tro att kommunerna fortfarande betraktar förskolan som dagis med omsorg eller förvaring under dagarna. Men så enkelt är det inte.
För övrigt anser jag att förskolan är viktig för att barn ska få de första stapplade stegen i kunskapsutvecklingen och att fritidshemmet inte är en förvaring utan en del av grundskolans pedagogiska verksamhet. Här skulle skolan kunna satsa på läxhjälp av pedagoger så vi slipper amatörpedagoger i form av föräldrar eller köpt läxhjälp.
Källa: En skolas med tilltro lyfter alla elever, Skolinspektionens rapport 2011 om tillsyn och kvalitetsgranskning, Diarienummer 40-2012:2991
Man ställer sig frågan: Vad sysslar kommunerna med? Finns det inte kompetenta politiker och förvaltningspersonal ute i kommunerna som driver verksamheten?
Man notera att den personal som finns på fritidshemmen och förskolan inte har rätt utbildnings bakgrund för sina jobb. Båda lider också av att inte jobba med kränkande behandling i lagens mening. Det saknas en målinriktat arbete på många ställen kring kräkningar.
Men den stora vita fläcken är avsaknaden av uppföljning och utvärdering av verksamheterna. I förskolans fall så att man i efterhand anpassar målen efter hur det blev. Man har inte heller tillräcklig utvärdering av barnens utveckling för att kunna utvärdera verksamheten. Att förskolan inte ska redovisa enskilda barns utveckling är en sak, men den måste finnas som underlag för att veta om man når de mål som finns på utveckling och lärande i förskolan.
Utöver att det brister på enhetsnivån i förskolan och fritidshemmen är det lika illa ställt på kommunnivån när det gäller utvärdering. Den görs bara mot antal platser och nyttjandegrad. Oerhört skrämmande. Möjligen kan man tro att kommunerna fortfarande betraktar förskolan som dagis med omsorg eller förvaring under dagarna. Men så enkelt är det inte.
För övrigt anser jag att förskolan är viktig för att barn ska få de första stapplade stegen i kunskapsutvecklingen och att fritidshemmet inte är en förvaring utan en del av grundskolans pedagogiska verksamhet. Här skulle skolan kunna satsa på läxhjälp av pedagoger så vi slipper amatörpedagoger i form av föräldrar eller köpt läxhjälp.
Källa: En skolas med tilltro lyfter alla elever, Skolinspektionens rapport 2011 om tillsyn och kvalitetsgranskning, Diarienummer 40-2012:2991
onsdag 5 september 2012
Som man ropar får man svar
Undersökningen som Lärarnas Nyheter har gjort är tendentiös i den meningen att frågorna är en fruktkompot som inte har med slutsatserna i artikeln att göra. Av de uppräknade reformerna i artikeln är det väl så att det varit politisk diskussion kring, lärarlegitimationen och nya gymnasieskolor.
När det gäller betygssystem och nya läroplanerna har det varit en politisk samsyn över blockgränserna, frånsätt V. Det är inget som utbildningsministern själv drivit utan bygger på en statlig utredning gjord av Leif Davidsson. Betygssystemet är riksdagen som beslutat om, lika väl som nya skollagen.
När det sedan gäller arbetstider mm är det en icke fråga rent politiskt. Vi har inte en arbetsmarkandspolitik som styrs från Rosenbad. Det är något som avtalas mellan lärarfacken och arbetsgivarna förhandlingspart SKL.
Om nu lärarna bibringats att de lagts på mer uppgifter är det en fråga för huvudmannen som inte har med utbildningsministern att göra. Nya skollagen ger faktiskt rektorer och lärare makten över hur den inre organisationen ska se ut på förskolor och skolor. Likvärdigheten styrs utifrån fastställda mål i styrdokumenten. Men hur det ska genomföras är faktiskt upp till varje förskola och skola att bestämma, bara man uppfyller de nationalla målen.
Så undersökningen har ett ringa värde i att förklar varför lärare inte sympatiserar med utbildningsministern.
Media Lärarnas Nyheter
När det gäller betygssystem och nya läroplanerna har det varit en politisk samsyn över blockgränserna, frånsätt V. Det är inget som utbildningsministern själv drivit utan bygger på en statlig utredning gjord av Leif Davidsson. Betygssystemet är riksdagen som beslutat om, lika väl som nya skollagen.
När det sedan gäller arbetstider mm är det en icke fråga rent politiskt. Vi har inte en arbetsmarkandspolitik som styrs från Rosenbad. Det är något som avtalas mellan lärarfacken och arbetsgivarna förhandlingspart SKL.
Om nu lärarna bibringats att de lagts på mer uppgifter är det en fråga för huvudmannen som inte har med utbildningsministern att göra. Nya skollagen ger faktiskt rektorer och lärare makten över hur den inre organisationen ska se ut på förskolor och skolor. Likvärdigheten styrs utifrån fastställda mål i styrdokumenten. Men hur det ska genomföras är faktiskt upp till varje förskola och skola att bestämma, bara man uppfyller de nationalla målen.
Så undersökningen har ett ringa värde i att förklar varför lärare inte sympatiserar med utbildningsministern.
Media Lärarnas Nyheter
tisdag 4 september 2012
Sagor om utredningen av kommunaliseringen
Debatten efter att Björklund presenterade utredaren Leif Lewin och hans effektstudie av skolans problem, baserad på kommunaliseringen, är klart konspiratoriska. Efter att läst utredningsdirektiven finns inte en stavelse om att utredningen ska mynna ut i ett förstatligande av skolväsendet.
Dessutom undrar man hur historiebeskrivningen är i lärarkår och annorstädes. Skolan har alltid varit kommunal. Lärare har varit anställda i kommunen. Det var lönerna och avtalen på arbetsmarknaden som var statliga, likaväl som fortbildnings insatserna. För övrigt var den centrala styrningen från staten byggd på penninga tilldelning (Länsskolnämnder) och pedagogisk regelstyrning (Skolöverstyrelsen) medan utförandet var kommunernas.
Om jag föregripa Lewins resultat, om drygt ett och ett halvt år, är det framför allt två saker jag kan se att de kommunala skolhuvudmännen brustit.
För det första, har inte huvudmännen tagit sin uppgift på allvar. Man har inte tilldelat ekonomiska resurser utifrån klara resursbehov byggd på uppföljning och utvärdering av faktiska förhållande ut på skolorna. Kommunerna har bara i sort sätt använt volymbaserad budget. Fullständigt huvudlöst.
För det andra, huvudmännen har inte fullföljt sitt genomförande uppdrag. Under hela tiden har staten ställt tydliga krav på den pedagogiska verksamheten. Här har helt plötsligt kommunala huvudmän börjat uppföra sig som att de själva ska styra den delen av skolan. Skolplanen fick en felaktig tillämpning när kommunerna började hitta på egna mål och aktiviteter i strid med de nationella målen fastlagda av regering och riksdag.
Detta otyg fortsätter än idag, fast vi fått en skollag som avklätt kommunerna och även fristående skolors ägare makten över den pedagogiska organisationen.
Skollagen har förskjutit makten till rektorer och lärare. Det är till och med så att staten har kopplat sig förbi huvudmännen när det gäller undervisningens genomförande. Här har staten en direktstyrning. Det är bara de fastställda nationella målen som gäller för likvärdigheten. Mål- och resultatstyrningen innebär att undervisningen går till på det vis rektorer och lärare väljer att göra det, bara de uppfyller de av staten fastställda målen. Inte vad klåfingriga hobbypolitiker i kommunfullmäktige eller barn- och utbildningsnämnder tycker.
För övrigt anser jag det är av nytta att en professor emeiritus gör utredningen. Han kan stå fri både mot uppdragsgivaren och akademin i sin effektanalys.
Källa: Utvärdering av effekterna av kommunaliseringen av skolväsendet, Dir 2012:84.
Dessutom undrar man hur historiebeskrivningen är i lärarkår och annorstädes. Skolan har alltid varit kommunal. Lärare har varit anställda i kommunen. Det var lönerna och avtalen på arbetsmarknaden som var statliga, likaväl som fortbildnings insatserna. För övrigt var den centrala styrningen från staten byggd på penninga tilldelning (Länsskolnämnder) och pedagogisk regelstyrning (Skolöverstyrelsen) medan utförandet var kommunernas.
Om jag föregripa Lewins resultat, om drygt ett och ett halvt år, är det framför allt två saker jag kan se att de kommunala skolhuvudmännen brustit.
För det första, har inte huvudmännen tagit sin uppgift på allvar. Man har inte tilldelat ekonomiska resurser utifrån klara resursbehov byggd på uppföljning och utvärdering av faktiska förhållande ut på skolorna. Kommunerna har bara i sort sätt använt volymbaserad budget. Fullständigt huvudlöst.
För det andra, huvudmännen har inte fullföljt sitt genomförande uppdrag. Under hela tiden har staten ställt tydliga krav på den pedagogiska verksamheten. Här har helt plötsligt kommunala huvudmän börjat uppföra sig som att de själva ska styra den delen av skolan. Skolplanen fick en felaktig tillämpning när kommunerna började hitta på egna mål och aktiviteter i strid med de nationella målen fastlagda av regering och riksdag.
Detta otyg fortsätter än idag, fast vi fått en skollag som avklätt kommunerna och även fristående skolors ägare makten över den pedagogiska organisationen.
Skollagen har förskjutit makten till rektorer och lärare. Det är till och med så att staten har kopplat sig förbi huvudmännen när det gäller undervisningens genomförande. Här har staten en direktstyrning. Det är bara de fastställda nationella målen som gäller för likvärdigheten. Mål- och resultatstyrningen innebär att undervisningen går till på det vis rektorer och lärare väljer att göra det, bara de uppfyller de av staten fastställda målen. Inte vad klåfingriga hobbypolitiker i kommunfullmäktige eller barn- och utbildningsnämnder tycker.
För övrigt anser jag det är av nytta att en professor emeiritus gör utredningen. Han kan stå fri både mot uppdragsgivaren och akademin i sin effektanalys.
Källa: Utvärdering av effekterna av kommunaliseringen av skolväsendet, Dir 2012:84.
lördag 1 september 2012
Likvärdighetens altare
Resultat kan aldrig vara likvärdiga. Resultat bygger på en dos fakta (objektiva data) och en dos subjektivitet (vad betraktaren tolkar). Därför blir det otroligt konstigt när man hör att utbildningsdepartementet fortstätter i sitt framhärdande över att vissa ämnen ska ha nationella prov.
Språk, eller snarare den skriftliga förmågan, är en konstart i sig som är svårfångad. Det är bara att se på hur en dagstidning ser ut. Undra hur många journalister som får betyget A i skrivförmåga.
Dessutom är det rätt befängt att ha nationella prov när vi har ett målbaserat betygssystem. Betygssystemet mäter fakta och förmågor. För att få de högre betygen i betygssystem måste du ha förmågor av olika grad. Sådant kan näppeligen bedömas i ett nationellt prov.
Likvärdigheten enligt skollagen är att skolan har processer och rutiner som bygger på de fastställda målen och riktlinjer i läroplanen, kursplanen och ämnesplanen. I detta fall att ha arbetssätt som är likformiga men inte se lika ut i landet. Det är det som är vitsen med en mål- och resultatstyrd skola. Ha bedömningsgrunder som gör att alla lärare bedömer utifrån gemensamma bedömningsgrunder. Att träna lärarna i bedömning. Det senare kanske är den största bristvara eftersom skolan varit betygsfri i många år.
För övrigt anser jag att likvärdighet bara kan göras utifrån givna förutsättningar inte resultat.
Media DN
Språk, eller snarare den skriftliga förmågan, är en konstart i sig som är svårfångad. Det är bara att se på hur en dagstidning ser ut. Undra hur många journalister som får betyget A i skrivförmåga.
Dessutom är det rätt befängt att ha nationella prov när vi har ett målbaserat betygssystem. Betygssystemet mäter fakta och förmågor. För att få de högre betygen i betygssystem måste du ha förmågor av olika grad. Sådant kan näppeligen bedömas i ett nationellt prov.
Likvärdigheten enligt skollagen är att skolan har processer och rutiner som bygger på de fastställda målen och riktlinjer i läroplanen, kursplanen och ämnesplanen. I detta fall att ha arbetssätt som är likformiga men inte se lika ut i landet. Det är det som är vitsen med en mål- och resultatstyrd skola. Ha bedömningsgrunder som gör att alla lärare bedömer utifrån gemensamma bedömningsgrunder. Att träna lärarna i bedömning. Det senare kanske är den största bristvara eftersom skolan varit betygsfri i många år.
För övrigt anser jag att likvärdighet bara kan göras utifrån givna förutsättningar inte resultat.
Media DN
torsdag 30 augusti 2012
Rorkulten dåligt bestyckad
Styrning av verksamhet från ledningen är A och O för att nå framgång. I svenskt skolväsende kunde Skolinspektionen i sin senaste granskningsrapport till regeringen konstatera att huvudmännen har helt fel mätinstrument. Styrningen görs helt frikopplat från det uppdrag staten lagt på huvudmännen.
Kommunerna hanterar sitt huvudmannaskap med bristande ansvarstagande. Det gäller framför allt att man inte prioriterar och följer upp skolverksamheten efter de nationella målen i styrdokumenten. Man har helt andra mål och mätetal. Speciellt när man har budgetmål som styrning eller egna hemmasnickrade lokal mål. Skolpolitiker i kommunen har inte mandatet att hitta på egna styrprinciper för skolväsendet.
I nästan alla granskade kommuner under 2011 kunde konstateras att man hade brister i att förbättra och utveckla skolverksamheten. Med andra ord, utvärdering och uppföljning av skolans resultat lyser med sin frånvaro. Det är alarmerande mot bakgrund mot att skolans uppdrag som kunskapsförmedlare till framtida generationer.
Därför är det av yttersta vikt att en tillnyktring sker hos de kommunala huvudmännen. Deras primära uppgift är att själv bedriva ett systematiskt kvalitetsarbete i nämnd och förvaltning. Att skaffa sig en mer strukturerad och anpassad verksamhet för styrning av utbildningen i kommunen. För undervisningen är numera rektors och lärares mandat ute på skolorna. Men för att undervisningen ska fungera i praktiken måst huvudmännen veta vilket resultat som presteras och hur därmed resurserna ska fördelas.
Källa: En skola med tilltro lyfter alla elever, Skolinspektionens tillsyn och kvalitetsgranskning 2011,
Diarienummer 40-2012:2991
Kommunerna hanterar sitt huvudmannaskap med bristande ansvarstagande. Det gäller framför allt att man inte prioriterar och följer upp skolverksamheten efter de nationella målen i styrdokumenten. Man har helt andra mål och mätetal. Speciellt när man har budgetmål som styrning eller egna hemmasnickrade lokal mål. Skolpolitiker i kommunen har inte mandatet att hitta på egna styrprinciper för skolväsendet.
I nästan alla granskade kommuner under 2011 kunde konstateras att man hade brister i att förbättra och utveckla skolverksamheten. Med andra ord, utvärdering och uppföljning av skolans resultat lyser med sin frånvaro. Det är alarmerande mot bakgrund mot att skolans uppdrag som kunskapsförmedlare till framtida generationer.
Därför är det av yttersta vikt att en tillnyktring sker hos de kommunala huvudmännen. Deras primära uppgift är att själv bedriva ett systematiskt kvalitetsarbete i nämnd och förvaltning. Att skaffa sig en mer strukturerad och anpassad verksamhet för styrning av utbildningen i kommunen. För undervisningen är numera rektors och lärares mandat ute på skolorna. Men för att undervisningen ska fungera i praktiken måst huvudmännen veta vilket resultat som presteras och hur därmed resurserna ska fördelas.
Källa: En skola med tilltro lyfter alla elever, Skolinspektionens tillsyn och kvalitetsgranskning 2011,
Diarienummer 40-2012:2991
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)