Det som inte dödar oss

Autismen har fått ett ansikte. Hackandet lika så. I ljuset av Snowden och Assange utspelas skuggvärlden i den fjärde Millennium boken. Denna gång inte med Stieg Larssons penna, men väl David Lagercrantz. En berättelse som börjar trevande och lite träig i språket.

Först när Lisbeth Salander kommer in på scenen blir det fart och en rafflande historia. En berättelse om spioneri och säkerhetstänk i NSA varvat med mänskliga öden både i Sverige och USA. En berättelse som också för första gången i spänningsform berättar den underbara matematikens värld. Om primtal och ellipser som del i krypteringar och säkerhetslösningar i databaser.

Nya vyer öppnar sig för den som tycker matematik är svårt och läsning tråkigt. Här fås kombon som varje kille borde sluka. Kanske en bra ingång i ordens och matematikens värld. Kanske något för läslyft för tonåringar.

Läs boken, även om kultureliten har sina dubier. Se även fram emot kommande böcker i Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist värld. David Lagercrantz är på gång med ytterligare två.

David Lagercrantz och nya böcker i Milleniumserien.
 

Betyg och centralism

Betyg som en centralistisk företeelse verkar locka nationalekonomer. Man undrar om de inte lärt sig någonting av det relativa betygssystemets avigsidor.

Allt från den tid absoluta betyg fanns till dagens mål- och kunskapsrelaterade betygssystem har dess relevans diskuterats. Varje tid med sina frågor och bevekelsegrunder. Noterbart är att centralt rättade prov inte är lika med den kunskap en elev har. Önskan om centralrättning är ett önsketänkande av stort mått. Betyg är en mätare av en individs prestation i olika ämnen. Därtill är skriftliga prov inte lika med en mätning av kunskap. Kunskap är mer än att mäta fakta in - fakta ut.

Kunskap är ett svårgreppbart och icke entydigt begrepp. Det kan uttryckas i olika former som fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Därför är centralt rättade prov inte liktydigt med kunskap. Hur kan man genom ett prov vederlägga färdighet och förtrogenhet?

Dessutom gör herrar nationalekonomer från IFN sig skyldiga till felaktigheter när de säger att statistiken bara beskriver genomsnittliga resultat. Då har man uppenbarligen inte läst Skolverkets rapporter om betygsstatistiken för år 6 och 9. Där redovisas betygsfördelningen ämne för ämne. Däremot är det ett problem när skolor i sig använder betygsstatistik för egen del. Den är för individorienterad. Alltså vad har eleven fått för betyg utan att man sammanställer denna för klass eller annan gruppnivå i skolan. Dessutom är betygsstatistik ingen bra kvalitetsindikator. Den säger inte ett skvatt om hur bra processkvaliteten (undervisningen) är lika lite som strukturkvaliteten (skollagen).

Debattörerna skriver följande:

Krisen i det svenska utbildningssystemet är huvud­sakligen en kunskapskris. Därför måste lösningarna på krisen vara sådana som höjer elevernas resultat på kunskapsbaserade prov.

Vad som sägs, men inte uttalas, är att vi behöver ett betygssystem byggt på relativitet. Dagens betygssystem bygger på två fundament. Fundament ett att progressionsmål i varje ämne som speglar undervisningen. I Lgr11 kapitel 2.2 står följande i elevmål för svenskan:

Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt.

Ett processmål på undervisningen som speglar hur lärarna lyckas med olika pedagogiska metoder förmedla det centrala innehållet i varje ämne. Detta elevmål ska koppas mot de fundamentet två: kunskapskrav, som finns i kursplanen för ämnet år 3, 6 och 9. Kunskapskravet är det som mäter i vad mån en elev tillgodogör sig fakta och har förmåga att utveckla och kombinera fakta i ämnet. Detta kan svårligen fångas av dagens betygssystem genom centralt rättade prov.

Därtill skriver IFN debattörerna:

Men utbildningspolitiken måste nu fokusera på det viktigaste – att vända den svaga kunskaps­utvecklingen.

Med förlov sagt är det inte politikerna som kan vända denna trend. Det är bara väljarna som kan rösta fram kommunalpolitiker som har rätt syn på hur skollagen ska tillämpas. Och kommunpolitiker som därtill kräver att enheterna plockar fram analysresultat per skola för att kunna gör rätt resurstilldelning på faktiska förhållanden.

Mycket kan man önska sig för att få en bättre styrning av skolan. Åter är det inte politikernas uppgift utan rektor och lärare som behöver vända blicken inåt för att skärskåda den egna undervisningen. Att förbättra den utifrån de mål man satt och vilka resultat det ger. Först då skapas kunskapsresultat utifrån de nationella styrdokumenten.

Media SvD
Källa:
Läroplanen Lgr11
Blogginlägg:
Blicka inåt    

Svagt ledarskap

Roos Tensta Gymnasium har ett vitesföreläggande på sig om 2,5 mkr att senast 15 augusti 2016 åtgärda sina problem. Skolinspektionen skriver:

Tillsynen visar att rektorer och lärare saknar strategier och kompetens att möta eleverna på rätt sätt. Trots detta har rektorerna inte gett lärarna tillräckligt handledningsstöd eller kompetensutveckling för att klara uppgiften. Rektorerna menar att det ligger i lärarprofessionen att hantera detta. Skolinspektionen ser allvarligt på att rektorn inte har vidtagit konkreta åtgärder för att lärarna ska ges de förutsättningar rektorerna anser att lärarna saknar.

Misshälligheterna i Roos Tensta Gymnasium är anmärkningsvärda. Där till är ledarskapet under isen. När rektor skyller ifrån sig på lärarprofessionen ringer alarmklockorna hos mig. Alexandra Ivanov, ledarskribent på SvD, skriver följande i sin ledare:

Det blev bland annat tydligt när en av skolans rektorer kontaktade mig under veckan och krävde en förklaring, och ursäkt, för min kritik av det inträffade.

Signalen är tydlig att rektor inte förstått sitt uppdrag och borde omgående skiljas från sitt uppdrag. Rektor är den som ska leda och se till att skolan följer de nationella styrdokumenten och skapa en arbetsmiljö som är systematiskt och framåtriktad. En arbetsmiljö som omedelbart tar i konflikter och ser till att de desarmeras.

Rektor är inte bara en chefstjänsteman utan lika mycket ledare för verksamheten på skolan. En framgångsrik rektor är enligt forskningen följande person:

• Rektor är närvarande.
• Rektor ingår i ett nätverk med andra rektorer.
• Rektor är visionär och kan effektuera visioner.
• Rektor är tydlig, didaktisk och pedagogisk inriktad.
• Rektor samverkar med lärare och har god inblick i lärares vardag.
• Rektor har hög personlig profil.
• Rektor arbetar efter down-up principen med hög förankring hos lärarna.
• Rektor har positiv förväntan på och stöttar lärarna i deras arbete med eleverna.

Man undrar hur mycket av ovan rektorerna på Roos Tensta Gymnasium tillämpar i vardagen. Om man ska tolka följande uttalande är det svagt om inte snudd på tjänstefel hos rektorerna:

”Vår enda uppgift var att ingen skulle bli underkänd, de övriga fick sköta kunskapsinhämtningen på egen hand.” 

Men framförallt undrar man över var huvudmannen är någonstans? Var finns den politisk ledningen och Stockholms politiker i kommunfullmäktige? Var är skolborgarrådet Olle Burell (S)? Uppenbart visar även huvudmannen bristande styrningen och uppföljning av hur verkligheten ser ut i Roos Tensta Gymnasium. Åter ser vi bristande politisk ledning i skolan för att skapa fungerande skolenheter. Huvudman verkar inte analyserar och utvärderar utbildningen så att den fungerar som tänkt i de nationella styrdokumenten.

Media SvD
Källor:
Skolinspektionens beslut Dnr 43-2015:7269, Dnr 43-2015:7270
Roos Institute
 

Blicka inåt

Blicka inåt eller skilj på yttre och inre faktorer som påverkar skolans resultat. Oftast konstateras att yttre faktorer påverkar skolan men glömmer att det i lika stor grad, om inte större, är de inre faktorerna som avgör skolans framgång.

Om vi försöker förklara orsakerna till att eleverna inte klar skolan är det två faktorer som avgör. Den yttre om individens förhållande och sociala förhållanden. Om detta har skolan små möjligheter att påverka. Däremot de inre förhållanden är just skolans möjlighet att på verka.

De inre faktorerna som påverkar elevresultatet är hur skolan, dess rektor och lärare, har förmåga att analysera den pedagogiska strukturen och undervisningen med dess pedagogiska metoder. Den pedagogiska strukturen är lika med strukturkvaliteten och undervisningen är processkvaliteten.

Hur ofta fokuseras återkoppling och utvärdering som grunden för framgång. Skolan är idag för mycket fokuserad på planering av undervisningen utan att veta vad som fungera eller inte för att nå kunskapsresultat. Frågan, Varför blev det så här när vi gjorde så där?, bör ständigt ställas. Därför måste lärare och rektorer våga start med att fundera över vad i undervisningen skapar förutsättningar för elevens lärande. Att våga ifrågasätt det sätt och de metoder som används för att nå kunskapsresultat. Det duger inte med att bara se de enskilda individernas resultat utan våga titta i vilken grad lyckas vi undervisa "rätt från mig" till "rätt för eleven".

Har skolan sådan strukturer som understöder undervisningen. Att varje förbättring sker utifrån de förutsättningar som varje enskild skola har. Här är det kollegiala lärandet avgörande. Har vi gemensamma bedömningsmetoder vi betygsbedömning? Har vi gemensamma arbetssätt och tillvägagångssätt i utvecklingssamtalen? Korresponderar dessa med läroplanens riktlinjer?

Samtidigt finns det mål för undervisningen som bygger på de nationell målen? Det har visat sig att det finns dåligt korrelation mellan skolans resultat och de nationella målen. Det är här vi får problem med likvärdigheten. Om vi inte har en skola som arbetar utifrån fastställda nationella mål har vi ingen likvärdighet. Det är inte likformighet som skolan behöver som det var under den regelstyrda eran. HUR du når resultaten beror på vad undervisningen vilar på. Vill skolan bli likvärdig behöver den upprätta och utveckla kvaliteten i verksamheten i syfte att förbättra elevernas resultat. Då måste lärarna vända blicken mot sitt sätt att arbete. Kanske pedagogiska promenader är en metod att gör det på. Andra att använda temperaturtagningar av verksamhet genom självvärdering genom t ex Indicator-metoden.

Vänd blicken inåt mot undervisningens arbetssätt och pedagogiska struktur för att skapa en framgångsrik skola som höjer kunskapsresultaten.

Källa:
Danielsson, Roger J & Hanselid, Hans-Olof (2013) - Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat, Skoldialogen
Danielsson, Roger J & Söderlund, Jan (2012) - Från skollag till vardagsarbete - grundskolan, Skoldialogen
Körling, Anne-Marie (2014) - Undervisningen mellan oss, Lärarförlaget
Läroplanen Lgr11
Skollagen (2010:800)
Österberg, Jonas (2014) - Resultatanalys i skolan, Studentlitteratur
    

Utmärkta skolor i Sverige 2015

Utmärkta skolor i Sverige utses varje av SIQ, Institutet för kvalitetsutveckling. År 2015 fick tre Kvalitetsutmärkelsen Bättre Skola. Två fick erkännande för framgångsrik verksamhetsutveckling.

De som erhållit Kvalitetsutmärkelsen Bättre Skola 2015 är alla fristående skolor och är följande:

• Framtidskompassen i Vellinge
• Heldagsskolan Rullen i Solna
• Vittra Vallentuna

Det intressant är att en skola som arbetar med funktionshindrade har fått denna utmärkelse. En skola som bygger på specialpedagogik för att få med alla elever varje dag på en resa till framtiden.

Det som kännetecknar utmärkelsemodeller som skolorna utvärderats efter är de fyra frågorna:

1. Hur gör vi för att...
2. I vilken omfattning gör vi det?
3. Vilket resultat leder det till (i förhållande till målvärden)?
4. Hur gör vi för att utvärdera och förbättra det vi gör?

Modellen är en kvalitativ mätmetod som sätter fingret på HUR bra en verksamhet är på att tillämpa sina arbetssätt. Notera att metoden efterfrågar just målvärden. En intressant sak eftersom skolan är just mål- och resultatstyrd. Det är detta som är kärnan i skolan, vilka mål har vi och vad ger de för resultat.

Utöver detta fick två skolor ett erkännande för sin framgångsrika verksamhetsutveckling. En kommunal skola och en fristående skola, de är:

• Ljud & Bild i Göteborg
• Torpskolan i Lerum

Min erfarenhet som att varit examinator och utvärderingsledare för den nationella Utmärkelsen Svensk Kvalitet är att de verksamheter som erhåller denna typ av utmärkelser har ett ledarskap som jobbar förebyggande och systematiskt. Inte enbart med sitt ledarskap utan lika mycket medvetet arbetat med struktur och dokumenterade ledningssystem. Arbetet är målmedvetet och långsiktigt. Man arbetar med de små stegen för att nå de mål man satt upp både på inriktning av verksamheten som de förbättringsområden som finns.

Verksamheterna har fullgod strukturkvalitet, processkvalitet och resultatkvalitet. Tre saker som avgör HUR väl en skola skapar den likvärdighet som efterfrågas i skolans styrdokument och de nationella målen.

För övrigt skulle jag önska att fler skolor i Sverige anträder just denna resa mot att bli utmärkta skolor. Då skulle vi få både ett bättre kunskapsresultat som en skoldebatt fokuserad på innehåll och inte form.

Intressanta länkar:
SIQ
Framtidskompassen, Rullen, Vittra Vallentuna
Kvalitetsmagasinet

Uppdatering 15.49 2016-01-27
På förekommen anledning ska tilläggas att det är tionde året som denna utmärkelse delas ut. Uppdraget startade med att Ibrahim Baylan (S) som dåvarande skolminister i ministären Persson gav Skolverket i uppdrag att upphandla denna utmärkelse. Vinnare i den upphandlingen var SIQ som gör detta på uppdrag åt Skolverket.

Vita fläcken i skolutvecklingen

Vita fläcken i skolutvecklingen är glappet i styrkedjan mellan det nationella och lokala. Resultatanalysen är avgörande för att att få färdriktningen i skolutvecklingen. Navet i all skolutveckling är det systematiska kvalitetsarbetet.

Rektorer och lärare har ansvaret för att göra den professionella skolutvecklingen på sin skola. Två saker som skapar en verkningsfull skolutveckling är att ha en ledstång att arbeta efter. Skoldialogen har gjort en i sex steg där punkterna fem, ett och två är avgörande för en lyckad skolutveckling.

Skolan har haft mål ända sedan Lgr80 men inte riktigt lyckats med att tillämpa detta. Än mer tydligt blev det från 1991 när skolan blev mål- och resultatstyrd. Från att staten bedrev skolutvecklingen genom regelstyrningen invaggades skolan i centrala direktiv. När sedan friheten gavs att varje rektor och lärare fick tillämpa sin egen profession för att skapa skolutveckling hände något oförklarligt.

Vad och varför inte den lokala skolutvecklingen infunnit sig kan man ha många synpunkter på. En kan möjligen vara någon slags missuppfattning att det är staten genom Skolinspektionen som talar om vad som är rätt eller fel. Att man därmed skapat en rädsla i det lokala ledet. Likaväl som huvudmännen inte fullt ut förstått sin roll i den mål- och resultatstyrda skolan som definieras av skollagen som trädde i kraft 1 juli 2011.

En av styrprinciperna i skollagen är att systematiskt kvalitetsarbetet inte behöver ske på ett likformigt sätt utan vara anpassad till lokala förhållande. Det är här det stora missförståndet finns att det finns ett likformigt sätt att jobba med skolutveckling.

Samtidigt har det utvecklats en planeringskultur i skolan. Mycket tid avsätt av lärarna att planera undervisningen. Men allt för liten tid åt utvärdering, analys och värdering. Samtidigt är undervisningen i många fall dåligt kopplade till de nationella målen. Utan mål är resultat svåra att bedöma effekten av. Detta här spiller över på bedömningen av effekterna av undervisningen i styrkedjan mellan stat/huvudman (VAD) och skolan (HUR).

Styrkedjan är avgörande för att lyckas med nulägesanalys (steg 2 i figuren ovan) och resultatanalys (steg 5 i figuren ovan). Styrkedjan består av tre nivåer: huvudman, rektor och lärare. På de olika nivåerna gör man sina olika analyser med syftet att styra verksamheten. De styrtal som tillämpas i analysen måste bygga på att de speglar verkligheten. Därför måste all analys börja på individnivå och uppåt.

Lärarens del i styrkedjan är att följa upp, analysera och kommunicera kunskapsresultatet på elevnivå och gruppnivå. HUR har det gått i förhållande till kunskapskrav och nationella mål. Med gruppnivå menas ofta klassen och årskursen. Även arbetslaget kan vara betjänt av en gruppanalys när det gäller att utvärdera pedagogiska metoder och ämnesdidiatiken.

Rektorn ska efterfråga gruppanalyser för att kunna göra sin uppföljning och analys. Här är det hela skolans resultat som ska analyseras. Då inte bara kunskapsresultatet utan lika mycket resultatet av undervisningen och tillämpningen av skollagen. HUR har skolan lyckats uppfylla de nationella VAD:en. Resultatet av analysen har två syften. Dels att hitta förbättringsförslag till arbetslagen och det kollegiala lärandet samt underlag för huvudman att göra sin analys.

Figur: De två nivåerna i systematisk skolutveckling

Huvudmannen har slutligen som sin uppföljningsuppgift att samla in och analyser varje skolenhets resultat. I vilken grad har de olika skolenheterna lyckats uppfylla det nationella VAD:en i form av mål och riktlinjer. Detta är underlag för prioritering av de förbättringsförslag som kommit från enheterna för att skapa utveckling på enhetsnivån. Det är även underlag för resurstilldelningen till de olika enheterna.

Låt frågan i knappen ovan bli vägledande för skolutvecklingen. Att varje dag bli lite bättre. Skolutveckling är att ta små tuggor varje dag. Därför måste skolutveckling bygga på faktiska resultat som sammanställs och analyseras i relation till skolans organisation och undervisningens kvalitet än till enskilda elevers förutsättningar. Därför bör lärare och rektorer låta kedjan uppföljning-utvärdering-åtgärder (förbättring) användas som aktivt verktyg i förbättringsarbetet.

Källa:

Danielsson, Roger J & Söderlund, Jan (2012) - Från skollag till vardagsarbete, Skoldialogen

Danielsson; Roger J & Hanselid, Hans-Olof (2013) - Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat, Skoldialogen

Österberg, Jonas (2014) - Resultatanalys, Studentlitteratur

 

En skola fri från mobbing

Det värsta ett barn kan vara utsatt för är att inte vara älskad för den man är. Att inte höra till. Inte bli bekräftad. Speciellt viktigt i den tid i livet man går i skolan. En tid man har en plikt att vara med andra barn man inte själv valt att socialiseras med. Hur viktigt är det inte att vi vuxna vägleder barnen i den mest omvälvande tiden i livet. Därför är Claes Jenningers bok En skola fri från mobbing en av de viktigaste för alla huvudmän, rektorer och lärare.

Boken är en exposé från Måns som blott blev 13 år innan valde att sluta sitt liv och slöjdlärare Sven-Erik Hjalmarsson i Kungsbacka som inte orkade livet vid en polisanmälan. Vidare via vad är mobbing? Varför lyckas vi inte stoppa den? Till huvudkapitlet När man gör en mobbningsfri skola.

Det central i boken är hur man organiserar skolan som hur man får bort dåliga strukturer. Men kanske det mest central hur får vi huvudmännen att ta sitt juridiska ansvar. Ytterst är det politikerna i kommunfullmäktige som ska stå för nolltoleransen (6 kapitlet i skollagen går inte att avtala bort) och ha ett förebyggande arbete kring kränkningar och diskriminering. Den dagen vi får hobbypolitikerna att förstå sitt uppdrag och tillämpa skollagen fullt ut har vi kommit långt. För en kunskapsskola utan en värdegrundsbaserad skolkultur med arbetsro är ingen kunskapsskola.

Boken rekommenderas som obligatorisk läsning för samtliga hobbypolitiker i samtliga 290 kommunfullmäktige som samtliga styrelseledamöter i fristående skolor. Lika så alla rektorer och lärare samt all övrig personal. För läroplanen Lgr11 har i sitt huvudmoment i kapitel 2.1 Normer och värden riktlinjen för alla som jobbar i skolan ska:

aktivt motverka diskriminering och kränkande behandling av individer eller grupper.

I samma anda finns riktlinjen att lärare ska

uppmärksamma och i samråd med övrig skolpersonal vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga och motverka alla former av diskriminering och kränkande behandling.

Hög tid att se över arbetet med mobbning så det inte ständigt blir brandkårsutryckningar när det tokar till sig. Men framför allt att inte ett enda barn går så långt som Måns gjorde.

Källa:
Jenninger, Claes (2015) - En skola fri från mobbing, Beijbom books
Tidigare blogginlägg Pluraword:
Måns och Hjalmar
Orutin i skolan