Tar vi Lewi Pethrus som exempel var grunden för ledarskapet föreståndartjänsten i Filadelfiakyrkan i Stockholm. En församling som var ledande i pingströrelsens tillväxt. När han tillträdde som föreståndare hade församlingen 70 medlemmar. Sju år senare var man uppe i 1665 medlemmar, en tillväxt på 24 gånger. Det motsvarar ungefär 70 procent av hela Pingströrelsen som stod under Lewi Pethrus ledarskap.
Andra storheten är det relationella kapitalet. Vilken förmåga har en person att knyta kontakter i olika nätverk. Förr i världen var det mycket hur du hade förmåga att både internt och extern knyta kontakter med andra personer som hade betydelse för den verksamhet hen leder. Idag har vi också nätverksbyggande genom sociala medier. Jag har ibland sagt att Twitter och Facebook är gigantiska mingelpartyn. När man sedan träffas i verkliga livet slipper man presentations fasen utan kan köra pang på rödbetan.
Tar vi åter Lewi Pethrus som exempel utnyttjande han annonser, artiklar, predikoturer och knyta kontakter med fotfolket i rörelsen. Samtidigt använda han inte hotell som övernattning på sina resor utan bodde över hos församlingsmedlemmar. Övernattningarna gav tid till samtal och måltider som skapade en intim personlig relation och lojalitet.
Den tredje faktorn är det institutionella kapitalet. Om man bygger sitt ledarskap på icke formell grund är det viktigt att skapa baser utanför verksamheten, men ändå nyttig för verksamheten. Det kan vara knytning till viktig forskning. Eller en överlevnadsfråga för en verksamhet internationellt som till exempel påverka standarders som är avgörande för verksamheten. Säkert finns det fler exempel på den institutionella kapitalet.
Knyter vi åter till Lewi Pethrus. Han var medvetet drivande att inte bygga yttre faktorer till pingströrelsen i form en föreningsstruktur. Varje församling inom pingströrelsen var sin egen lyckas smed, byggd på ideella föreningar. I kraft av att Filadelfia i Stockholm var största församlingen redan från början och hade en ekonomisk bas att stå på byggdes olika institutioner upp. Dit hörde Förlaget Filadelfia som gav ut Pethrus predikosamling, en gemensam sångbok. Därtill startades en gemensam bibelskola. Där fick blivande vittnen sin duvning av bibelsyn. Med tiden kom tidskriften Evangelii Härold som konsoliderade rörelsen och Pethrus ledarskap. Med tiden kom andra verksamheter som inte specifikt var knutna till Filadelfia i Stockholm. Tänker på LP-stiftelsen, Tidningen Dagen, IBRA-radio och KD.
Det beskrivna informella ledarskap ovan är när det är som bäst. Tyvärr finns det mindre lyckade exempel också. När du får in dessa personer, med egen agenda, i en verksamhet är de ofta intriganta och självupptagna. Kör också ett fulspel med andras rädslor. Problemet är när man ska rycka upp dessa individer med rötterna, ur en verksamhet, kan man skada den stort. Tyvärr har jag gjort det några gånger och det är ingen lustig sak och erfarenhet. Kan skada många. I synnerhet om det är psykopater som är den informella ledaren.
Likaväl som informella ledare kan var viktiga för en verksamhet är det inte problemfritt. Därför är det en grannlag uppgift att se till att rätt jordmån finns. Samtidigt är det ett problem när personer som Lewi Pethrus går ur tiden. Vad händer i det maktvakuum som uppstår efter personen ifråga. I pingströrelsen kanske det var en smal lyckan att det det inte fanns en överbyggnad regional och nationellt där möjliga maktstrider skulle kunnat utspelats om vem som skulle tillträda posten. Samtidigt som de institutioner som fanns hade förmåga att inom sina delar driva verksamheten vidare. Numerärt var pingströrelsen störst på 1980-talet med cirka 100.000 medlemmar. Idag har den sjunkit ihop till runt 85.000. Så tiden har alltid en roll för den jordmån ledarskapet kan skapa framgång.
Källa:
Halldorf, Joel (2017) - Biskop Lewi Pethrus, Artos (s 59-72)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar