Frågan är hur vi ska lyckas med ett pluralistiskt samhälle framgent. Pluralismen bygger på tre beståndsdelar: marknaden, civilsamhället och friheten för individen. När nu det knakar i fogarna för välfärden och därmed statsindividualismen kommit till vägs ände, vad gör vi då? Skrev följande på min tidslinje på Facebook:
Nu när statsindividualismen kommit till vägs ände hur formar vi ett nytt civilsamhälle. Vi tappade bort det under vägen med föreningen som plattform. Allt från frikyrkan, nykterhetsrörelsen, fackföreningsrörelsen och idrottsrörelsen. Det var ju dessa arenor folk träffades på under den tid man flyttade från landet till staden. Nu när vi har en krackelerande välfärd är det åter tid att bygga det pluralistiska samhället starkare med dess tre komponenter marknaden, civilsamhället och friheten för individen. Detta är viktigt ur ett perspektiv där vi fått parallellsamhällen som styrs av andra värderingar än den svenska. Ska integrationen fungera måste civilsamhället omformas.Frågan inställer sig hur vi ska se på frågan om att omforma civilsamhället. Joel Halldorf går in på detta i sin ledare i Dagen (se länk nedan). Samtidigt ge han ett svar eller tankeställare på sin tidslinje på Facebook:
Det som man dock kan se är att engagemanget i idéburna organisationer gått ner även under denna period, och folkrörelserna har tappat 70-90% i medlemstal sedan mitten av 1900-talet (med undantag för frikyrkorna, som backat ca 10-20%). Det är framför allt idrottsrörelsen som håller uppe sifforna (liksom olika former av bostadsföreningar) och man kan fråga sig vad det står för? Är det civilsamhället man är engagerad i, eller är det sina barn...?En viktig fråga. Är civilsamhälle enfrågstyrt eller är det idéer. Under åren jag var aktiv i föreningslivet var det mycket relaterat till intressen kring kvalitet, verksamhetsutveckling och boendefrågor. Alla relaterade till snäva intressen eller engagemang för att utveckla min yrkeskompetens eller lokalsamhället där fritidsnöjet låg.
Hur vi än ser på engagemanget i idéburna formella organisationer var det en plattform att på kollektiv basis driva frågor om samhällsutveckling utifrån mig som individ. Det är bara att studera frikyrkan och dess utveckling. Dels stod den för den utveckling som ligger till grund för dagens kulturliv. Dels den omfattande sociala verksamheten som utvecklades som alternativ till statens välfärdsbygge. Där till den sociala gemenskapen i gudstjänster för att utöva sin tro.
Samma gällde engagemanget i nykterhetsrörelsen och den konsekvensen missbruket hade och har. Men där föreningsaktiviteten sjunkit undan. Ser vi på politiken. Samma sak där. Eller för den delen fackföreningsrörelsen. En av problemen med medlemstapp, frånsett individualiseringen, är utbildningsnivån i samhället. Många av dagens samhällsmedborgare har en högre utbildningsnivå än sina föräldrar. Det har gjort det möjligt att driva sin saker i kraft av meritokrati för att klar tillvaron. Här har behovet att gemensamt gå ihop och drivit sina saker minskat. Även kombon social medier och meritokrati skapar helt andra plattformar att driva sina frågor. Se bara på metoo-rörelsen.
Hur vi än ser på saken behöver vi diskutera vad gör vi framåt med den ökande populismen? Hur bygger vi ett hållbart samhälle som inte är beroende av en välfärdsstat som vittrar sönder under bördan av ökad invandring, en äldre befolkning och stora ungdomskullar på väg in i arbetsmarknaden med icke fullgoda kunskaper. Civilsamhället behöver rustas upp. Troligen inte under de former de en gång kom till utan mer en kombo av modern teknik, för att skapa arenor, och där vi pratar mindre om individ än personen som kan ställa sin kraft och kunskap till civilsamhällets tjänst.
Media Dagen
Wikipedia:
Statsindividualism
Civilsamhället
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar