Moderna läsare

Frikyrkligheten var starkt bidragande till att svenska folket lärde sig att läsa och bli bildade. Den blev första jämlika folkrörelsen i Sverige på 1800-talet. Frikyrkan stod sedan som modell för hur nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen formades samt organiserades.

Gunnar Hallingberg har starkt bidragit att beskriva hur Svenska Missionsförbundet och Pingströrelsen är stora kulturbyggare. Den litteraturhistoria som präglat svenskt kulturliv har sitt ursprung i den sekulära naturalismen från 1880-talet. I den fanns sällan eller aldrig plats för den litteratur som kom fram inom frikyrkan och spreds i de breda folklagren. Jag har fått upp ögonen för den del av frikyrkan jag bara snuddade vid på slutet av 60-talet och början på 70-talet, Svenska Missionsförbundet. Här visar det sig att Missionsförbundet har ett mångfasetterat litteraturlandskap. Allt från tidskrifter, bokförlag och bokhandlare i form av missionsbokhandel. Gummessons är en sådan bokhandel, saligen insomnad.

Missionsförbundet får nog se som de som haft störst påverkan på det tryckta ordet. Många är de missionsböcker som skrivits eller för att tala om de många sångböcker som tillkommit från slutet av 1800-talet fram till 1960-talet, när den typ av böcker och alster började en sotdöd.

Pingströrelsen var en senare kulturbärare. Genom Förlaget Filadelfia kom tidningen Evangeli Härold till som tidskrift för den växande rörelsen. Därtill var Lewi Pethrus inte bara föreståndare för Filadelfiakyrkan i Stockholm utan lika mycket skriftställare med ett otal böcker under sin levnad. Därtill ska nämnas Sven Lidman som kom den andra vägen från litteraturens pannas till frikyrkan och Pingströrelsen. Han bidrog även till ett författarskap som att avtryck i kulturlivet.

Därtill var Lewi Pethrus och Pingströrelsen pionjärer när det gäller etermedia. Med starten av IBRA-radio och sändningar från Tanger i slutet av 1950-talet kunde jag som grabb ratta in frekvensen på radio att lyssna. Det var den första spiken i den socialdemokratiska radiomonopolet. Det skulle sedan följas av den kraftiga närradioutbyggnaden på 1980-talet. Det innebar att statsradion inte hade utbildningsmonopolet av mediefolk längre. Folkhögskolor i Jönköping och Kaggeholm skapade eftertraktade medieutbildningar som många gått igenom och som behövdes för att ratta alla radiostationer landet över.

Boken är värd att läsas, även för den som inte har någon förankring i Frikyrkosverige, för att få en bredda kunskap om hur kulturlandskapet skapats och ser ut idag. God läsning.