Den högre utbildningsfabriken

Alla samhällen mår bra av att så många som möjligt skaffar sig högre kunskaper. Denna möjlighet var uteslutet för många en gång i världen, innan studiemedel gjorde det möjligt för intelligensreserven att göra klassresan.

Svenska Dagbladet har i en serie artiklar skrivit om utbildningsfabriken på akademisk nivå. Den ser annorlunda ut idag än när jag själv gick på KTH (bilden ovan). En studie gjord av Universitetskanslersämbetet, UKÄ, visar att andelen elever på toppuniversiteten med föräldrar med låg utbildningsnivå är skrämmande låg. Tittar jag på mitt gamla lärosäte är endast 15 procent av studenterna från hem med lågutbildade, 49 procent från hem med högutbildade föräldrar och 36 procent från hem med medelutbildning typ gymnasiet. Än värre är det på Handelshögskolan, HHS, där går endast 2 procent elever från hem med låg utbildning.

Eftersom jag själv tillhörde gruppen med lågutbildade föräldrar skulle det vara intressant att sett hur stor andel den var i början på 1970-talet. Det jag vet är att några av mina ungdomsvänner, som kom från dessa förhållande, gick på KTH och skaffade sig en civilingenjörsexamen utan hjälp hemifrån. Det som slår mig är hur det var möjligt då men inte nu. Har vi en annan syn på värdet av att utbilda sig eller är det något annat. Jag reflekterade över det på min tidslinje på Facebook:

Ska alla bli dokusåpa deltagare istället för att skaffa sig en gedigen utbildning? Inte hade man föräldrar som var studievana, men tillhörde intelligensreserven. De hade inte de ekonomiska möjligheterna som finns idag till att studera vidare efter fortsättningsskolan. Så någon hjälp hemifrån med läxor och annat hade man inte under hela studietiden. Den fick man fixa själv. Så vad har gjort samhället så uppdelat när det gäller att inte ta sig ur sitt sociala sammanhang?

Frågan är viktig att ställa sig eftersom vi lever i ett samhälle som kräver kunskaper på toppnivå för att välfärden ska utvecklas. För dynamiken är avgörande för kunskapsalstring. Jag håller med rektorn på Handelshögskolan:

Om alla har liknande bakgrund blir det ingen kreativ höjd och ingen intellektuell spänst, säger Lars Strannegård. 

Hög tid att samhället mer ser till att barn ges motivation för att bli något. Med erfarenheter från olika bakgrunder skapas dynamiken i välfärden. Min kusin Stig Karlsson, teolog och bokförläggare, skrev en kommentar till mitt inlägg:

Jag hade inte speciellt bra betyg men lätt för mig, men jag trodde inte jag skulle klara universitetsstudier- för det var aldrig någon som uppmuntrade mig att tro det.

Här tror jag grundskolan har en viktig uppgift att låta eleverna från förskoleklassen upp till årskurs 9 ge en inblick i vad kunskaper kan användas till. Om studie- och yrkesvägledningen är byggd så att elever förstår vikten av olika ämnes betydelser, för yrkeslivet, skulle det ge ökad motivation att våga ta steget till universitetsstudier.    

Media SvD