Bättre förr

Bättre förr kan man tycka ibland. Den världsbilden får man revidera när man läser Hans Roslings bok Fuctfulness och historien om denna spårvagn på bilden från 1903. Den trafikerade Helsingborgs gator i början på förra seklet när Sverige befann sig på nivå 2 av 4 i välstånd. Vatten fick man ofta hämta ute vid gårdspumpen eller i en rinnande källa. Transport var cykel, häst och vagn.

Berättelse om spårvagnen på bilden är intressant. Den tar 16 passagerare. Man sitter på träbänkar längsmed vagnens sidor. Förarhytten är öppen, där av och påstigning sker. Ingen dörr till kupén. En underbar konstruktion en vacker sommardag 2018. Inte en kall dag i januari med minus 22 grader och snöstorm. Spårvagnsföraren fick var rejält påpälsad. Kallt var det. Snö i ansiktet. Och passagerare som får kalla vinddrag in i kupén. Oftast var nykterheten inte så noga på den tiden. Chauffören tog sig oftast en hutt för att klara kylan.

När jag åkte på Museispårvägen Malmköping igår stannade vi vid campingplatsen. Minnena for tillbaka till de somrar jag och mina kompisar tältade där under midsommar. När jag spanade ut ca 50 år senare på samma campingplats var det inte många tält utan övervägande husvagnar. Några troligen permanenta som sommarstugor. Tiderna förändras och den med mig.

Under resan studerade jag mina medpassagerare. Speciellt barnen kring tre till fem år. Deras förvånade blickar. Deras undrande frågor. Upptäckarglädje. Jag hoppas denna glädje får fortsätta för dem under resten av livet. Nyfikenhet skapar ny kunskap och bildning.

Nej, det vara inte bättre för. Tur är det. Oftast är det vårt minne som klär dåtiden i ett rosa skimmer. Ett skimmer som är bedrägligt. Däremot är det viktigt att alltid känna sin historia för att förstå sin nutid och framtid. Minnenas allé är vikta och förstärkas av ögonblick som fångas på en bild.