Hjärnan, tupplur och sömn - kunskapens bästa vän

Sömnen är en viktig del i vårt kunskapsinhämtande. Drömmar en del av det. Skrev följande på min tidslinje på Facebook:

Nattens jobb är att sortera om kunskap i hjärnan. Underliga drömmar kommer på köpet. Ja, ja kanske de är en del av smälta intrycken från turistande i Sörmland i onsdags. Om det är det eller något annat kan man fundera över. Hjärnan är trots allt en underlig manick som både är vår personlighet, vårt minne och lagrade känslor och kunskaper. Tur att den är plastisk hela livet så det där livslånga lärandet kan fungera i praktiken.

Har länge funderat på hur underbar hjärnan är. Under tiden efter min mammas bortgång var det ständigt återkommande drömmar om henne som var förhärskande. Har förstått att det måste varit en del av sorgearbetet, att stuva om minnen och känslor efter den som gått bort.

Forskningen kring hjärna går framåt. Det är intressant när tankar jag haft bekräftas av vetenskapen. Speciellt det här med att Hippocampus är vårt arbetsminne där den tillfälliga informationslagren finns. Under sömnen har det visat sig att detta "tankas över" till långtidslagret i hjärnbarken. På detta sätt frigörs utrymmet för ny lagring av information. Forskningen visar även att de som tar tupplurar har lättare för att ta in ny information under dagen.

De här frågorna borde var aktuella för skolan hur barn lära sig och hur man kan ta hjälp av sömnen för att lära sig. Om det får jag återkomma, men säkert borde dagens skola fundera på hur inlärningsförmågan påverkas av hjärnas funktionssätt och sättet att organisera undervisningen.

I den intressanta artikel Hur hjärnan gör plats för nya minnen när du sover konstateras följande:

Den som sover sex timmar eller mindre kommer därför att beröva hjärnan den återställning av inlärningskapaciteten som normalt sett utförs av sömnspindlarna.

Hur viktigt är det inte att vi i den stressade tillvaro vi lever förstå vikten av sömn. Tyvärr missbrukade jag detta faktum under delar av mitt livet mellan 30 - 50-årsåldern. Då arbetade jag mer än sov. Problem var att jag aldrig tyckte jag jobbade. Jag höll ju på med det som var kul. Följden blev att syret i tankekupan tog slut och hjärnans varningssystem kopplade bort allt och inriktade sig på överlevnad.

Återhämtning gick genom sömn och annan stimulans att rensa hjärna från överbelastning. En process som tog sin rundliga tid innan jag var beredd att ta in ny kunskap och gå vidare. Idag är sömnen en viktigare del av mitt liv. Ta bara en sådan sak som när du är trött efter en dag kan släppa en uppfordran och rop om hjälp från en kund eller chef till dagen därpå. Skulle du lösa problemet direkt konstaterar jag att resultatet är dåligt och halvsmält. Får jag en natts sömn är hjärnan utvilad för att lösa problemet. Så det här med att skjuta upp saker till morgondagen är inte fel.

För övrigt livslångt lärande är att varva sömn och informationsintag. Hjärnan måste hållas igång även efter ett yrkesverksamt liv.

Media SvD