Polis. polis. potatismos

Polis, polis, potatismos är ett känd replik i en av Beckfilmerna efter Sjöwall Wahlöö bok. Vid tillfällen när man gör tillsyn, examination eller revision kan bedömningar göras utifrån olika vinklar. Den negativa, med fokus på rätt och fel, är just karakteristiskt för ingripande av poliser efter lagar och förordningar. Detta arbetssätt och attityd vid platsbesöken vid tillsyn renderar ofta att motparten reagerar som buset i Sjöwall Wahlöö bok.

Det andra sättet vid platsbesöken, vid tillsyn, är att var som detektiven, att luska fram var det finns förbättringspotentialer.

Fick anledning att fundera på dessa förhållningssätt vid en tillsyn jag var med på för ett tag sedan. Jag utgick från min egen erfarenhet att göra bedömningar av verksamheter. De gånger jag varit med om framgångsrika examinationer har varit just de som byggt på detektivarbete. Så framgången borde vara så när kommuner gör tillsyn mot fristående förskolor i kommunen likaväl som hos Skolinspektionen vid dess tillsyn. Annars blir det, som det skymtar fram i skoldebatten, att Skolinspektionen är dyr och värdelös och inte verklighetsförankrad med krav på att lägga ned den.

Hur man än ser saken behöver staten på något sätt ha insyn i den livsviktiga skolan. Skolans innehåll och barns rättigheter har på demokratisk ordning fastställts av regering och riksdag. Det har gjorts skolinspektioner sedan sluten av 1800-talet, med ett uppehåll efter kommunaliseringen 1991 fram till i slutet av 1990-talet, då Ylva Johansson som utbildningsminister började inför kvalitetsgranskningar i Skolverkets utbildningsgranskning. Den flyttades sedan över till den 2008 nybildade Skolinspektionen. Det viktiga är vilken professionell kompetens varje utredare har både på Skolinspektionen som kommunernas utbildningsförvaltningar eftersom staten måste vara säker på att det finns en likvärdig förskola och skola.