Om att aldrig ge upp

 

Årsrika kan. Sinnebilden av detta är Barbro Westerholm. Ingen person i det offentliga samhällslivet har ett mer omfattande internationellt nätverk än hon. I boken om sig själv har hon berättat för Ingrid Kinne Lindgren om livet från barndomen till dags datum som den äldsta ledamoten i svensk riksdag.

Bilden från en årsrik ger en känga till det kompakta motstånd som finns bland fackföreningar, arbetsgivare och politiker när det gäller kunskap och erfarenhet och det stelbenta sätt yrkeslivet är uppbyggt. Bara för att man uppnått en ålder av 65 år är man inte automatiskt förbrukad. Med dagens samhälle är det snarare bättre att ha en en allmän syn på hur vi ska klar välfärden genom att ta tillvara årsrikas kunskaper och erfarenheter högt upp i åldern. Det är ett gigantiskt resursslöseri att inte ta tillvara på detta.

Barbro Westerholm är även sinnebilden för hur eldsjälar tänker och agerar. Bara för att man misslyckas i ett sammanhang är det inte liktydigt att man ska lägga ned saken, utan vänta ut tiden för att få igenom saken. Själv praktiserar jag ett NEJ som punkten att börja om fast utifrån en annan vinkel för att nå mitt mål. Så uppfattar jag även Barbro Westerholms livsgärning.

I boken tar hon oss med på resan från uppväxten i flera kvinnovärldar och kvinna i läkaryrket och politiken. Vi får inblicken i samhällsämnen som p-piller, abort, rätten att bli förälder, kvacksalveriet, läkemedelsregistret, WHO, sjukdomsstämpeln för homosexuella, etikfrågor, om det glömda, gömda och okända Sverige, yttrandefriheten, årsrika och döden.

Barbro Westerholm har ett gediget CV som omfattar de fyra sista sidorna i boken. Få kvinnor, om ens någon annan, kan stoltsera med att ha ett sådant.

För den som vill få sig till liv Sveriges samhällsutveckling under fem decennier har en inspirerande läsning framför sig.