I otakt med tiden ser jag delar av LO vurma för ett idéer som skrotades för tretio år sedan. Ska Löfven och Karl-Petter behöva stå å ljuga offentligt som Palme tvingades till för tretio år sedan? Han gjorde de för att inte spränga rörelsen. Kanske det är dags för en partisprängning på S-kongressen i april.
Förslaget är dessutom illa underbyggt när det gäller kvalitetskrav i skolan. De finns redan. Behövs inte uppfinnas några fler från andra än de folkvalda i riksdagen. Har LO inte hört talas om skollagen och läroplanerna? Totalt hjärnsläpp.
Att det behövs bättre kvalitetskrav och bättre styrning inom vård och omsorg är helt uppenbart. Här är lagstiftningen något tandlösare än skollagen. Dessutom är myndigheternas sanktionsmöjligheter mindre än för t ex Skolinspektionen. Det stora problemet i vården är också de tjugoen landstingen. Sjukvård görs på minst 21 olika sätt trots nationell lagstiftning.
Det största problemet med LOs förslag är samhällsbolagen. Allmännytta har kommit till vägs ände. Bara att studera hur bostadmarknaden fungerar. Eller snarare inte fungerar. Samtidigt är förslaget till samhällsbolag ett sätt att återinföra löntagarfonder, fast denna gång att begränsa kvinnors möjligheter till företagande. Därför är det förvånande att Kommunals ordförande står bakom förslaget.
Samtidigt är civilsamhället hotat om vi åter får politiker som ska bestämma över den enskilde medborgarens vardag. LOs förslag är ett illa valt förslag som inte har ett dugg att göra med de samhällsproblem vi har att lösa. Tyvärr verkar inte heller de politiska partierna ha det, oavsett politisk färg. För väst har blivit sämre på att vara väst. Symbiosen demokrati-kapitalism-lagstyrning-civilsamhället haltar. Att sätta en av dessa som överock på de andra gagnar ingen medborgare.
Media DN , SvD , SvD2 , SvD3
Kunskapens trädgård
tisdag 15 januari 2013
måndag 14 januari 2013
Salig blandning
Märks att magister Fridolin är tillbaka i MP. Med sin frejdiga debatt teknik går han tillsammans med Jabar Amin till storms mot den ökande administrationen som det heter. Ett klassiskt argument som detaljstyrarna på vänsterkanten ger sig på, påhejade av lärare som ser sig orättvist drabbade.
Debattöreran har helt fel när det gäller skollagen. Lagen säger inte HUR man ska dokumentera utan bara ATT. Det är upp till varje enhet att själv välja HUR. Om de riktlinjer och tillsynspunkter som finns talar inte heller om HUR. Om det upplevts så är det en djup okunskap hos både politiker och lärare och dess företrädare.
Däremot kan jag snarare tro att problemet ligger på den kommunala nivån. Där finns företrädare både på den politiska och på förvaltningsnivån som inte har tillräcklig kunskap för det de är satta att genomföra. Det är här problemen skapas.
Sedan är det lite knepigt när debattörerna börjar prata pengar. De statsbidrag som går till kommunerna i dagens system är inte öronmärkta. Kommunalisering för drygt tjugo år sedan innebar att det är en påse pengar som landar i kommunerna, med fri dispositions rätt. Denna del är bara 12 % av intäkterna. Merparten av skolan får sina intäkter via den kommunala skatten.
För övrigt anser jag att all har en skyldighet att dokumentera sin vardag för att kunna förbättra den.
Media DN
Debattöreran har helt fel när det gäller skollagen. Lagen säger inte HUR man ska dokumentera utan bara ATT. Det är upp till varje enhet att själv välja HUR. Om de riktlinjer och tillsynspunkter som finns talar inte heller om HUR. Om det upplevts så är det en djup okunskap hos både politiker och lärare och dess företrädare.
Däremot kan jag snarare tro att problemet ligger på den kommunala nivån. Där finns företrädare både på den politiska och på förvaltningsnivån som inte har tillräcklig kunskap för det de är satta att genomföra. Det är här problemen skapas.
Sedan är det lite knepigt när debattörerna börjar prata pengar. De statsbidrag som går till kommunerna i dagens system är inte öronmärkta. Kommunalisering för drygt tjugo år sedan innebar att det är en påse pengar som landar i kommunerna, med fri dispositions rätt. Denna del är bara 12 % av intäkterna. Merparten av skolan får sina intäkter via den kommunala skatten.
För övrigt anser jag att all har en skyldighet att dokumentera sin vardag för att kunna förbättra den.
Media DN
söndag 13 januari 2013
Fahrenheit 451
Tänker en värld utan böcker. Omöjligt säger ni kanske. Men historien har gång på gång visat att det kan göras. Kinas förste kejsare tog till knepet att bränna alla böcker innan han skrev historien och blev mäktig.
En annan som tog till knepet var Hitler. De stora bokbålen på tretiotalet i Tyskland. Vi kanske inte har bokbål idag men en smygande syn på vad som är politiskt korrekt litteratur. Böcker kan vara farliga. I dem återfinns upproriska tankar som underminerar de styrandes kontroll.
Styrande i denna roll är media själva. De kan ibland bli lik brandkåren i Fahrenheit 451 som inte ska släcka bränder utan har en ny uppgift att starta bränder.
Tankeväckande att åter ser filmen Fahrenheit 451 på dvd. Gör det, trots att det är ett tidstypiskt dokument från 1966 baserad på Ray Brandburys bok.
Faktakunskap om boken: Wikipedia
En annan som tog till knepet var Hitler. De stora bokbålen på tretiotalet i Tyskland. Vi kanske inte har bokbål idag men en smygande syn på vad som är politiskt korrekt litteratur. Böcker kan vara farliga. I dem återfinns upproriska tankar som underminerar de styrandes kontroll.
Styrande i denna roll är media själva. De kan ibland bli lik brandkåren i Fahrenheit 451 som inte ska släcka bränder utan har en ny uppgift att starta bränder.
Tankeväckande att åter ser filmen Fahrenheit 451 på dvd. Gör det, trots att det är ett tidstypiskt dokument från 1966 baserad på Ray Brandburys bok.
Faktakunskap om boken: Wikipedia
tisdag 8 januari 2013
Kvartalspolitik
Skolan har blivit politikens kvartalspolitik. Verkar som alla vill trumfa över varandra i att tala om hur skolan ska prestera resultat. Istället för att en gång för alla skapa borgfred på skolans område. Det är ändå inte politikerna eller skolsystemet i sig som presterar resultat. Håller med analysen från Maria Sundén Jelmini:
Detta innebär att skolan måste gör rätt saker rätt. Så sker inte idag. Varken huvudmän, rektor eller lärare har satt sig ned att funderat vad de nya styrdokumenten innebär för utbildningens verksamheten och dess undervisning. Hur får vi kedjan planera-undervisa-utvärdera-förbättra att fungera i skolvardag. När det är gjort är det dags att fundera vilken pedagogik skapar förutsättningarna för att alla elever ska nås just sitt kunskapsmål. Det är inte eleverna det är fel på utan det sätt lärarna lär ut.
När det inträffar är det dags att se att kunskapresultaten lyfter. Men det är ingen kvick fix. Det kommer att ta tid. Den politiska kvartalpolitiken måste upphöra. På riksplanet kan man inte gör något mer. Däremot är det hög tid att kommunala huvudmännen tar sitt ansvar och slutar använda skolan som bugetreglator. Genom att dra ned resurser äventyrar man skolans möjligheter att utföra det nationella uppdraget.
För övrigt anser att lärare och rektorerna ska ha rätt jordmån att utveckla sin pedagogik så vi når ökade kunskapsresultat. I annat fall kommer Sverige inte klara att vara en kunskapsnation.
Media SvD
Det verkar ha gått troll i det svenska utbildningssystemet. Hur mycket som än görs, tycks kurvorna fortsätta att peka åt fel håll. Reformtempot tycks i stället ha blivit sitt eget problem, där lärare uppger att de översvämmas av dokumentation och nya regler.Men det är ett fel med denna analysen. Lärarnas syn på sitt arbete. Offerkulturen är förhärskande och om det någon gång skulle gå bra är det bara tur. Skolan måste skaffa sig en lärandekultur. En kultur som bygger på elevers lärande i centrum. Hur man lyckas vända denna kultur avgör om vi ska se något ökade resultat. Samtidigt som samhället mer måste bli bildningsinriktat. Där de unga ser nyttan av att ha kunskaper. Där har vi vuxna ett stort uppdrag att genomföra.
Detta innebär att skolan måste gör rätt saker rätt. Så sker inte idag. Varken huvudmän, rektor eller lärare har satt sig ned att funderat vad de nya styrdokumenten innebär för utbildningens verksamheten och dess undervisning. Hur får vi kedjan planera-undervisa-utvärdera-förbättra att fungera i skolvardag. När det är gjort är det dags att fundera vilken pedagogik skapar förutsättningarna för att alla elever ska nås just sitt kunskapsmål. Det är inte eleverna det är fel på utan det sätt lärarna lär ut.
När det inträffar är det dags att se att kunskapresultaten lyfter. Men det är ingen kvick fix. Det kommer att ta tid. Den politiska kvartalpolitiken måste upphöra. På riksplanet kan man inte gör något mer. Däremot är det hög tid att kommunala huvudmännen tar sitt ansvar och slutar använda skolan som bugetreglator. Genom att dra ned resurser äventyrar man skolans möjligheter att utföra det nationella uppdraget.
För övrigt anser att lärare och rektorerna ska ha rätt jordmån att utveckla sin pedagogik så vi når ökade kunskapsresultat. I annat fall kommer Sverige inte klara att vara en kunskapsnation.
Media SvD
söndag 6 januari 2013
Kamikaze
Poetisk och grym. En film om en annan tid. En film som beskriver de unga självmordsbombarna i Japan 1944 - 1945. En beskrivning av synen på männen som offrade sina liv i lydnad till äran för Japan och kejsaren.
Poetisk film om människor, kärlek och grymheten i ett hierarkiskt system med blind lydnad. En film rör och berör. Den måste bara ses - the ultimate sacriface.
Poetisk film om människor, kärlek och grymheten i ett hierarkiskt system med blind lydnad. En film rör och berör. Den måste bara ses - the ultimate sacriface.
fredag 4 januari 2013
Gubbröra
Med stigande förvåning läser jag Jabar Amins gubbröra om skolan. Om det är MPs politik undrar jag vem de ska regera med. S har för länge sedan flytta fokuset. Men det som mest oroar är politikers tro att de har påverkansmöjlighet på skolansresultat.
Något mer felaktigt finns inte. Det spelar i princip ingen roll vilket skolsystem du har. Det visar ESO-rapporten 2011:8. De visar att i slutändan är resultat beroende på vad som händer i klassrummet. Så regerings bombmatt av reformer kan bara sägas påverka de förutsättningar och krav politikerna sätter på skolväsendet.
Själva jobbet utförs i varje skola med de förutsättningar lärarna har för att skapa en likvärdig skola. Att de inte kan göra bedömningar på rätt sätt. Att de inte utnyttjar läroplanens övergripande mål på sin verksamhet är oroande. Trots massiv utbildning vid reformernas tillkomst är kunskapen bristfällig i många stycken över hur de ska tillämpas.
Det är andra saker en politiskt käbbel som borde gälla. En politisk borgfred är på bjuden av LO-ordförande Karl-Petter Thorwaldsson när det gäller skolpolitiken på riksplanet. Man kan inte efter ett och ett halvt år efter reformen komma och beskylla sittande regering för dåligt resultat eller att inget hänt. Tron att du ska få se resultat efter ett år är politisk kvartalsrapportering för att vinna väljar och inte hur verkligheten ser ut.
Vi får vara glada om resultaten svänger till det bättre om två till tre år. Av allt som sjösattes i senaste reformvändan har fokus legat på bedömning och betyg i skolan. Därmed har man glömt bort att jobba med sådan som verkligen ger resultat. Att skapa samordnade arbetssätt utifrån riktlinjerna i de nationella styrdokumenten. HUR det ska göras är upp till varje enhet inte politikerna på riksnivån.
Det viktiga är att enheterna jobbar mot fastställda mål för att skapa en likvärdig skola. Så det gäller för lokalpolitikerna ut i kommunerna att se till att skolans medarbetare får rätt kompetensutveckling för att lyckas med att höja resultatet både för elever och den pedagogiska verksamheten.
För övrigt anser jag att lärare och rektorer måste ges det svängrum som skollagen givit dem. Här har huvudmännen en stor uppgift att ändra sitt sätt att styra skolan.
Media SvD
Något mer felaktigt finns inte. Det spelar i princip ingen roll vilket skolsystem du har. Det visar ESO-rapporten 2011:8. De visar att i slutändan är resultat beroende på vad som händer i klassrummet. Så regerings bombmatt av reformer kan bara sägas påverka de förutsättningar och krav politikerna sätter på skolväsendet.
Själva jobbet utförs i varje skola med de förutsättningar lärarna har för att skapa en likvärdig skola. Att de inte kan göra bedömningar på rätt sätt. Att de inte utnyttjar läroplanens övergripande mål på sin verksamhet är oroande. Trots massiv utbildning vid reformernas tillkomst är kunskapen bristfällig i många stycken över hur de ska tillämpas.
Det är andra saker en politiskt käbbel som borde gälla. En politisk borgfred är på bjuden av LO-ordförande Karl-Petter Thorwaldsson när det gäller skolpolitiken på riksplanet. Man kan inte efter ett och ett halvt år efter reformen komma och beskylla sittande regering för dåligt resultat eller att inget hänt. Tron att du ska få se resultat efter ett år är politisk kvartalsrapportering för att vinna väljar och inte hur verkligheten ser ut.
Vi får vara glada om resultaten svänger till det bättre om två till tre år. Av allt som sjösattes i senaste reformvändan har fokus legat på bedömning och betyg i skolan. Därmed har man glömt bort att jobba med sådan som verkligen ger resultat. Att skapa samordnade arbetssätt utifrån riktlinjerna i de nationella styrdokumenten. HUR det ska göras är upp till varje enhet inte politikerna på riksnivån.
Det viktiga är att enheterna jobbar mot fastställda mål för att skapa en likvärdig skola. Så det gäller för lokalpolitikerna ut i kommunerna att se till att skolans medarbetare får rätt kompetensutveckling för att lyckas med att höja resultatet både för elever och den pedagogiska verksamheten.
För övrigt anser jag att lärare och rektorer måste ges det svängrum som skollagen givit dem. Här har huvudmännen en stor uppgift att ändra sitt sätt att styra skolan.
Media SvD
tisdag 1 januari 2013
Pedagogiska kretsloppet
Pedagogiskt kretslopp är avgörande för skolans ökade måluppfyllelse. Den består av fyra delar: planering-undervisning-utvärdering-förbättring. Systematiska kvalitetsarbetets kretslopp är: planera-utföra-utvärdera-förbättra. Alltså är dessa kretslopp lika med varandra och en av anledningarna till att Skollagen 2010:800 har det som ett av kapitlen. För övrigt en innovation i svensk författningsrätt. Men framför allt en av styrprinciperna bakom skollagen för att öka måluppfyllelsen i skolan.
I sin debattartikel i SvD går Johan Lundström och Pär Larsson till storms även mot systematiskt kvalitetsarbete. De skriver:
De verkar ha anpassat det här med vetenskapliga metoder. (Skollagen kräver det även för utbildningen, som är liktydig med verksamheten.) Som jag tolkar det bygger den på utmärkelsemodellerna (SIQ) och de skolformsvisa läroplanerna. För att mäta måste man bygga på fakta. Två ingångar finns till att se hur man ska förbättra skolans verksamhet.
Den första är att utgå från skolans (enhetens) resultat från föregående läsår. Resultatet ska innehålla både kunskapsresultatet från eleverna och resultatet av pedagogiken baserat på de skolformsvisa läroplanernas övergripande mål och riktlinjer.
Andra parametern är att göra en nulägesanalys baserad på, som i exemplet från Skoldialogen, verksamheten. Här ska varje enhet göra en självvärdering. Den bör lämpligast baseras på läroplanens huvudområden i kapitel 2. Denna nulägesanalys ger svaret på var områden finns som ska prioriteras för var förskolan och skolan ska lägga ned sitt krut på förbättringar.
När man vet var man ska borra, för att bli bättre, kommer t ex Skolverkets instrument BRUK till en bra användning. Att på djupet se vilka parametrar som ska förbättras.
Men ingen har sagt HUR allt detta förbättringsarbete ska gå till. Det är upp till varje enhet att gör det själv. Det är en av de delar i valfrihetsreformen - Skollagen 2010:800 - strävade efter att skapa. Allt annat är okunskap om hur systematiskt kvalitetsarbete ska göras.
Samtidigt kan jag tycka att det finns en okunskap om hur systematiskt kvalitetsarbete kom in i skolan. Det är riktigt som debattörerna säger att inspirationen kom från tillverknings industrin. Men det var för snart 20 år sedan. Ungefär som den privata tjänstesektorn började ta till sig metoderna. Där, som nu i skolan, var argumenten lika för att inte hålla på med något sådant som systematiskt kvalitetsarbete. Med tiden förstod man varför när tjänstesektor internationaliserades.
Ser vi vidare så får vi nog tacka Ylva Johansson (S) för att kvalitetsarbetet hamnat på agendan. Det var hon som utbildningsminister i regeringen Persson som införde förordningen för kvalitetsredovisning 1997. Där en av paragraferna i förordningen innehöll kravet på allas delaktighet. Tyvärr kom den aldrig att tillämpas. Allt förfelades till att bli något som rektor eller bitr rektor skulle presterar före 1 maj varje år. Kvalitetsredovisningen blev ett pliktdokument fullt med sagor.
När den nya skollagen skrevs plockade man bort tre företeelser som skapade avarter på vad en mål- och resultatstyrd skola skulle arbeta med. Man plockade bort skolplanen, lokala arbetsplanen och kvalitetsredovisningen. Idag är kravet att varje nivå ska ha sitt eget kvalitetsarbete baserat på sina egna förutsättningar.
Det är väl det man möjligen kan skymta fram i argumentationen hos de två gymnasielärarna. Så det är hög tid att skolväsendet med dess aktörer börjar tillämpa skollagens krav. Krav som på inte sätt reglerar den pedagogiska friheten. Det enda den säger är att likvärdigheten ska bygga på att varje enhet ska jobba för att uppnå de fastställda målen (1 kap 9 §).
För övrigt anser jag att man ska arbeta med metoder som har vetenskaplig grund när man utvecklar verksamheter. Dit hör utmärkelsemetoderna som bygger på forskningsområdet Total Quality Management - TQM.
Media SvD
I sin debattartikel i SvD går Johan Lundström och Pär Larsson till storms även mot systematiskt kvalitetsarbete. De skriver:
Skolverket publicerade nyligen sina Allmänna råd om systematiskt kvalitetsarbete. Där framgår att utvecklingsarbete inom skolan bör utgå från tre instanser: Skolverket, huvudmannen (kommunen/utbildningsföretaget) samt den enskilda skolan. Beslut om hur man förbättrar skolan ska alltså baseras på de nationella målen och analyser av utvecklingsbehov på huvudmannanivå och på skolnivå.
Så gör man inte i Sverige idag. I stället initierar nu många kommuner och utbildningsföretag ett utvecklingsarbete som utgår från näringslivets effektiviseringsmodeller. Modeller där målen för utvecklingen varken hämtas från de nationella styrdokumenten, aktuell forskning eller de enskilda skolorna i regionen – utan från exempelvis fordonsindustrin.Jag känner till att det förekommer de som renodlat tar över koncept från tillverknings industrin. Det är givetvis inte lyckat som debattörerna påpekar. Två saker ska man tänka på när man tillämpar metoder. För det första att de ska vara vetenskapliga. För det andra anpassade till den bransch man är inne i. En sådan part i skolans värld verkar Skoldialogen vara.
De verkar ha anpassat det här med vetenskapliga metoder. (Skollagen kräver det även för utbildningen, som är liktydig med verksamheten.) Som jag tolkar det bygger den på utmärkelsemodellerna (SIQ) och de skolformsvisa läroplanerna. För att mäta måste man bygga på fakta. Två ingångar finns till att se hur man ska förbättra skolans verksamhet.
Den första är att utgå från skolans (enhetens) resultat från föregående läsår. Resultatet ska innehålla både kunskapsresultatet från eleverna och resultatet av pedagogiken baserat på de skolformsvisa läroplanernas övergripande mål och riktlinjer.
Andra parametern är att göra en nulägesanalys baserad på, som i exemplet från Skoldialogen, verksamheten. Här ska varje enhet göra en självvärdering. Den bör lämpligast baseras på läroplanens huvudområden i kapitel 2. Denna nulägesanalys ger svaret på var områden finns som ska prioriteras för var förskolan och skolan ska lägga ned sitt krut på förbättringar.
När man vet var man ska borra, för att bli bättre, kommer t ex Skolverkets instrument BRUK till en bra användning. Att på djupet se vilka parametrar som ska förbättras.
Men ingen har sagt HUR allt detta förbättringsarbete ska gå till. Det är upp till varje enhet att gör det själv. Det är en av de delar i valfrihetsreformen - Skollagen 2010:800 - strävade efter att skapa. Allt annat är okunskap om hur systematiskt kvalitetsarbete ska göras.
Samtidigt kan jag tycka att det finns en okunskap om hur systematiskt kvalitetsarbete kom in i skolan. Det är riktigt som debattörerna säger att inspirationen kom från tillverknings industrin. Men det var för snart 20 år sedan. Ungefär som den privata tjänstesektorn började ta till sig metoderna. Där, som nu i skolan, var argumenten lika för att inte hålla på med något sådant som systematiskt kvalitetsarbete. Med tiden förstod man varför när tjänstesektor internationaliserades.
Ser vi vidare så får vi nog tacka Ylva Johansson (S) för att kvalitetsarbetet hamnat på agendan. Det var hon som utbildningsminister i regeringen Persson som införde förordningen för kvalitetsredovisning 1997. Där en av paragraferna i förordningen innehöll kravet på allas delaktighet. Tyvärr kom den aldrig att tillämpas. Allt förfelades till att bli något som rektor eller bitr rektor skulle presterar före 1 maj varje år. Kvalitetsredovisningen blev ett pliktdokument fullt med sagor.
När den nya skollagen skrevs plockade man bort tre företeelser som skapade avarter på vad en mål- och resultatstyrd skola skulle arbeta med. Man plockade bort skolplanen, lokala arbetsplanen och kvalitetsredovisningen. Idag är kravet att varje nivå ska ha sitt eget kvalitetsarbete baserat på sina egna förutsättningar.
Det är väl det man möjligen kan skymta fram i argumentationen hos de två gymnasielärarna. Så det är hög tid att skolväsendet med dess aktörer börjar tillämpa skollagens krav. Krav som på inte sätt reglerar den pedagogiska friheten. Det enda den säger är att likvärdigheten ska bygga på att varje enhet ska jobba för att uppnå de fastställda målen (1 kap 9 §).
För övrigt anser jag att man ska arbeta med metoder som har vetenskaplig grund när man utvecklar verksamheter. Dit hör utmärkelsemetoderna som bygger på forskningsområdet Total Quality Management - TQM.
Media SvD
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)