Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

torsdag 28 oktober 2010

Du kan om du får

Elever som får rätt förutsättningar kan oavsett egna förutsättningar. I skolor där man förstått att det inte är eleven som ska ha bakläxa utan undervisningen blir individualiseringen rätt. Upprörande är att allt för många i skolans värld tror att individualisering är lika med självstudier. Så är inte fallet det är en kapitulation från professionalismen som lärare och rektor ägnar sig åt om den synen råder.

Därför blir man extra glad när man läser om de som fattat galoppen och i praktiken inför individualiseringens kärna, studier utifrån varje elevs eget behov och förutsättningar. Då oavsett om du har ett funktionshinder eller inte. I dagens SvD berättas historien om Gustav Adlofsskolan i Alingsås i fjärde delen av Idagsserien Skolsvårigheter.

En underbara berättelse om en rektor som förstått vad pedagogiskt ledarskap handlar om: att bli sedd. Lärare som ändrar sin undervisning så alla är med och där det finns specialpedagoger, fritidsledare och elevassistenter som har kravet: "man får ha lite höga krav annars sänker man eleven".

Det är underbart att läsa om specialpedagogen Lena Södergren med 32 år i tjänsten. Hon får frågan från journalisten om det här med att vara oense med föräldrar och personal om stödet för eleven. Hennes svara är intressant:

"Det är ingen erfarenhet som jag har. Vi kommer alltid överens."
Som alltid är det frågan om att kunna samarbeta med föräldrar. När föräldrarna uppfattar att läraren anstränger sig är det inte svårt att enas. Kommunikation och tydlighet är A och O för att individualiseringen ska fungera.

Därför försöker rektorn Ann-Christin Pinola att hälsa på så ofta hon kan i klassrummen och pejla stämningen. Hon avslutar med något som borde vara självklart för alla som arbetar i skolan.

"Man kan utveckla elevers kunnande utan att säga att de inte kan."
Media SvD

9 kommentarer:

  1. Det här var ett härligt glädjeexempel. Utifrån mitt engagemang fastnade jag för att de är intresserade av alla elevers kunskapsprofil, de är nyfikna på alla elevers situation, rektorn lär sig alla namn. Det fanns ett så härligt fokus på att tillgodose huvuduppdraget att möta alla elevers behov, så att sen föll extrauppdragen kring särskilt stöd bara på plats inom det ramverket.

    Det känns också som att formativ bedömning nu vunnit insteg på de flesta skolor och man pratar om vad elever behöver lära sig istället för vad de inte kan.

    SvaraRadera
  2. Just idag fick jag in en artikel om min hjärtefråga: ”Bra valfrihet för alla”. Det kan väl passa bra under denna rubrik.

    http://www.skolaochsamhalle.se/skola/jan-lenander-bra-valfrihet-for-alla/

    Jag citerar också vad jag anser vara det viktigaste i skollagen: ”Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål”

    Smaka på ordet ALLA och känn hur mycket kraft det finns i övriga formuleringar. Här ska inget barn falla mellan stolarna fastän barnet inte sticker ut och märks på något sätt.

    SvaraRadera
  3. Alla är viktigt ord. Det du citerar är väl den rådande portalparagrafen i 1985 års skollag.

    Smaka på den nya texten i 1 kap 4 §: Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns
    och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.
    I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.
    Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa,
    kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

    SvaraRadera
  4. Jag läste också artikeln med gillande ända tills jag kom till det där du citerar: "Vi kommer alltid överens". Jag tror helt enkelt inte på kvinnan där. Världen är full av föräldrar in denial över sina barn. Föräldrar som i sten vägrar att sätta sina barn i särskola, aspbergergrupp, eller ens låta dem utredas, för det får inte vara något fel på deras barn. Jag har stött på sådana föräldrar på varenda skola i varenda kommun där jag jobbat (Stockholm, Sollentuna, Norrtälje, Östhammar, Uppsala, Valdemarsvik och Norrköping). Om man alltid kommer överens är det för att man viker sig. Jag är väldigt glad att den nya skollagen sätter barnens rätt framför föräldrarnas för det är ett otyg när man ser en unge lida, vet vad som skulle hjälpa och föräldrarna står i vägen.

    SvaraRadera
  5. Helena, där har du en point.

    Föräldrarna ska aldrig stå i vägen för barnet. Det är att svika sitt ansvar som vuxen. Vad hjälper det att man döljer saker. Förr eller senare kommer det fram ändå. Då är det bra att skollagen innehåller barnkonventionen.

    Samtidigt kan man fundera över vad som menas med "komma överens" betyder i olika sammanhang. Ibland kan jag tycka det är görbarhetens konst för att komma fram till ett resultat på kort sikt, eller som jag brukar säga det gäller inte att vinna alla strider utan kriget.

    SvaraRadera
  6. Människan blir i viss mån förädlad av att vara förälder, men inte så värst. Även föräldrar är själviska, barnsliga, försumliga och ansvarslösa. En väldigt vanlig sak är att man blandar ihop sig själv med sina barn. Blir barnet anklagat är man själv anklagad, får ens barn en diagnos är det som om man själv fick en. Precis som folk låter bli att göra Aids test trots att de vet att de har utsatt sig för risk och att väntan är oförnuftig.

    Man måste ha föräldrar som bundsförvanter, det fungerar inte att göra fiender av dem, men jag vill framhärda i att alla kan man inte komma överens med. Somliga föräldrar får helt enkelt gå där som katten, andra hanterar eller manövrerar man i skademinimeringssyfte, men de flesta blir förstås goda samarbetspartners.

    SvaraRadera
  7. Intressant diskussion du och Helena har. Jag hör ju till dem som är allergisk mot sopa under mattan floskler och rektorn som var så nöjd med att alla samtal han hade med medarbetare slutade i fullständig harmoni, var tydligen inte medveten om hur många nävar som knöts i byxfickorna.

    Vad man än hävdar så förr eller senare är det någon som prioriterar eller väljer på ett sätt man inte önskar. Här hittar jag en lite övergång till en sak jag skulle vilja länka till men egentligen är jag bara så nyfiken på hur du kommenterar följande mycket kritiska inlaga när det gäller kommunaliseringen. Övergången handlar om det här med två huvudmän som bestämmer olika och där egentligen skollagen har företräde men kommungubbarna sitter närmare rektor och får sista ordet.

    http://www.skolaochsamhalle.se/tavlan/eva-lotta-hulten-staten-kommunerna-och-rektorerna/?utm_source=feedburner&utm_medium=email&utm_campaign=Feed%3A+SkolaOchSamhlle+%28Skola+och+Samhälle%29

    SvaraRadera
  8. Förlåt mig länken blev väldigt ful! Här kommer den uppsnyggad.

    http://www.skolaochsamhalle.se/tavlan/eva-lotta-hulten-staten-kommunerna-och-rektorerna/

    SvaraRadera
  9. Det jag kan säga om det är att världen kommer att se annorlunda ut.

    Vad jag kan se är skollagen skriven på ett sätt som gör att staten har tjuvkopplat huvudmännen och i mångt går direkt på enhetsnivån (förskolan och skolan). Tror inte alla sett den lilla finesen.

    Jag hur ju tidgare påpekat att skollagen skiljer på de två centrala begreppen utbildning och undervisning. Och den nya rollen för huvumännen är att styra utbildningen efter bestämda mål och dit hör inte styrdokumenten i form av läroplan och kursplan eller ämnesplan i gymnasieskolans fall. Dom pekar direkt på enheten och lärarna.

    Med skrotandet av skolplan och arbetsplan har staten effektivt ryckt undan huvudmännens möjlighet att påverka det inre rika livet på förskolan och skolan.

    Om de fortsätter att göra det är det en klar lagöverträdelse. Skulle inte förvåna mig om många kommuner kommer att hamna i det laglösa landet. De är ju världsmästare i lagöverträdelser och struntande av dommar de fått på sig.

    Men det finns tröst. En kommun jag känner kommer att anställa en skollagsjurist för att hjälpa dem att tolka lagen och tydligt tala om rollfördelningarna.

    Om sedan rektorn skulle vara anställd av staten eller ej ska jag låta vara osagt. Förstår inte riktigt vitsen med det.

    Tja, i övrigt har jag kommenterat på SOS. Får se om det jag skrivit är rumsrent denna gång.

    SvaraRadera