Förskolan och andlig utveckling av barn

Ärkebiskopen Antje Jackelén tar upp barns rätt till andlig utveckling i ljuset av barnkonventionens artikel 27. Hon skriver:

Tanken att barn inte skulle kunna tillgodogöra sig religion står i strid med kristen tradition och erfarenhet. Till barnets rätt till andlig utveckling hör – förutom tillgång till den egna trostraditionens heliga rum, riter, seder och bruk – också tillgång till skatten av berättelser.

Det intressanta är att Sverige skrivit under Barnkonvention där en del av den 27 artikeln lyder:

Konventionsstaterna erkänner rätten för varje barn till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling.

Sverige har på något sätt i sin iver att skilja staten från kyrkan skapat ett sekulärt samhällsskick där allt utom andlighet ingår. På detta vis lever Sverige inte upp till hela Barnkonventionen.

När man börjar diskutera detta utifrån förskolans uppdrag blir det känsligt. Vilket är uppdraget och kan barn ta in andlighet? Barn är reflekterande och undrande. Barn har ett behov att fundera på saker som ligger utanför det rent krassa vardagliga. Varför finns jag till? Vad händer när man dör?

I förskolans läroplan Lpfö 98/16 mål för normer och värden är ett av målen:

Varje barn utvecklar sin förmåga att upptäcka, reflektera över och ta ställning till olika etiska dilemman och livsfrågor i vardagen.

Hur arbetar förskolan med detta mål? Vad tolkas in i livsfrågor? Hur hanterar man etiska dilemman? Det är inga enkla frågor. Möjligen kan man få viss vägledning av de riktlinjer läroplanen sätter. För förskolläraren skriver läroplanen:

Förskolläraren ska ansvara för att varje barn får sina behov respekterade och tillgodosedda och får uppleva sitt egenvärde.

I det inkluderas, som jag ser det, de frågor som rör andlighet. Varför finns jag? Finns det något som jag inte kan se? Därtill ta riktlinjerna för arbetslaget, där en av fem tangerar det, det här med andlighet:

Arbetslaget ska göra barnen uppmärksamma på att människor kan ha olika attityder och värderingar som styr deras synpunkter och handlingar.

Frågorna är många kring det här med hur förskolan ska hantera andligheten för att uppfylla Barnkonventionens artikel 27. Därför är det viktigt att man inte läser in att andlighet är något som är skilt från barn. Även om man i vuxen ålder kan relatera sig till den på ett annat sätt än barn är det viktigt att fånga barn frågor kring det här som ligger utanför det timliga och stundliga. För att avsluta det hela tar jag hjälp av ärkebiskopens avslutande ord i debattartikel:

Det har nog aldrig funnits några absolut entydiga gränser mellan religiöst och icke-religiöst och mellan kulturellt och religiöst. Där finns i stället ett överlappande som visserligen kan ha sina risker, men som tiderna igenom har gett upphov till mycket skaparkraft, spännande debatter och en dynamisk samhällsutveckling. Därför spelar det roll vilken andlig traditions­förmedling barn får del av i ett samhälle.

Media SvD
Barnkonventionen