Spelet om kungamakt eller parlamentet avgjordes med 1917 års regeringsbildning. I boken om Amiral Arvid Lidman, högermannen som skapade svensk parlamentarism skriver Leif Lewin om Carl Göran Andraes ord:
Enligt min mening råder det ingen tvekan om att 1917-1918 hade en revolutionär situation i vårt land; men det blev, om man så vill, en revolution på svenska, (s 70)
Genom Lindman moderniserades höger. Lindman var den som drev igenom proportionalismen som valsystem. Ett system vi har än idag. Majoritetsval, som Storbritannien har, vurmades av vänstern med Staaff och Branting. Så de som vill använda socialdemokratin som demokratins genomförare har inte läst sin läxa ordentligt. Problemet med den tidiga parlamentarismen var det svaga partisystem som fanns vilket innebar vågmästeriet under 1920-talet. Det åter kom sedan under 1970-talet.
Berättelsen om Arvid Lindman är ytters värd att läsa. En man som mot slutet av sitt liv kände politisk vantrivsel. Socialdemokratisk planhushållning, ombudsmannavälde och framväxande nazism hotade enligt amiralen det han satte främst: den personliga friheten. Något som vi åter ser tecken på i dagens vänster.
Källa:
Lewin, Leif (2010) - Sveriges statsministrar under 100 år - Lindman, Albert Bonnier förlag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar