Vedervärdiga åsikter en del av demokratin

I stormens öga finns demokratins DNA. Ett DNA som består av rätten att få yttra sig och publicera sig i tryck eller sociala medier. Maria Abrahamsson avslutar sin ledare i SvD på följande vis:

Våld, hets, hot och grova kränkningar är förbjudet. Allt annat ska i en rättsstatlig demokrati vara tillåtet. Svårare än så borde det inte vara.

Det känns märkligt att ett antal författare har skrivit på ett upprop om att bojkotta det forum i Sverige som står för yttrandefrihet och tryckfrihet, Bokmässan. Enligt deras resonemang är vissa åsikter inte lämpliga för en bredare publik. I det här fallet Nya Tider som har nazist koppling. Däremot är det helt ok att Flamman och andra vänsterpublikationer att ställa ut. En ytterst haltande syn på yttrandefrihet.

Alice Teodorescu tar upp i sin ledare i GP det här med demokratins DNA:

Det är med demokratin som med hälsan: när man har den tar man den för given, när den går förlorad är den det enda man önskar åter. Om man inte månar om den kan den för alltid gå förlorad. Den som flytt från totalitära regimer och auktoritära ideologier utvecklar ett andra hudlager, en särskild känslighet för de faror som återigen kan hota existensen. En ofri människa är på många vis en död människa, eftersom det är friheten som skissar våra konturer, som ger oss möjlighet att välja vad vi vill göra och därmed vilka vi vill bli. 

Hur skulle det vara om vi Sverige bara tillät PK-åsikter att existera. Dels är det en form av censur. Dels är det början på en ofrihet som tenderar till att nerven i demokratin går förlora. Lite av det hände under tokvänsterns tid på 1970-talet. Jag kan än idag dra mig till minnes hur det var när jag började på Stockholms Universitet. Höjden av åsikter inom företagsekonomin var ekonomisk demokrati och de då nya arbetsrättslagarna. Inget klandervärt i de senare, men för att få sina uppsatser godkända kunde man inte ha en avvikande synpunkter på innehållet i lagarna. Här var det vänsterns diktatur som gällde. Skriv hur bra de var annars får du inte godkänt. En form av begränsad yttrandefrihet, dessutom inom akademin som borde stå för problematisering oavsett politisk färg.

Tryckfriheten från 1766 har tjänat Sverige gott. Många härskare har använt sig av det tryckta order för att skriva om historien. Kinas första kejsare samlade in alla då kända berättelser och förstörde dem. Utifrån sin egen skrivning skapade ha sin världsbild. Samma vara det med Stalin och hans personliga engagemang att lägga sig i vad som fick tryckas i Sovjetunionen. Det var inte bara Hitler som brände misshagliga böcker på bål. Därför är det viktigt att vi alltid håller det fri ordet högt i dessa populismens tidevarv. En åsikt är inte mindre värd även om jag personligen tycker den är avskyvärd.

För övrigt skrev jag så här på min Facebooksida i ämnet:

Yttrandefriheten och tryckfriheten är demokratins bärande principer som går förlorad om man väljer att skuffa undan åsikter som är misshagliga. Precis vad de som protesterar mot Nya Tider på Bokmässan gör. Deras fina åsikter kan inte möta en diskussion med de misshagliga. De lever i sin egen filterbubbla påhejade av sina egna åsiktsfränder istället för en hederlig och ärlig debatt om sakernas tillstånd.  

Media GP, SvD