På skolpolitikfronten intet nytt

På skolpolitikfronten inte nytt kan man drista sig till att summera gårdagens partiledardebatt i SVTs Agenda.

Duellen mellan Levin och Björklund var intressant som så att vice statsministern gjorde ett slätstruket intryck. Hon hade väl inövade repliker från pappret hon inte mäktade med att lyfta sig från. Ständigt återkommande till Skolkommissionen som om den är all salig rådande för att lösa skolans problem.

I övrigt var det samma hjulspår som vevades runt. Löfven slog sig för bröstet och hävdade att regeringen investerar i skolan. Märk väl han och S har bytt ord från satsning till investering. Samtidigt undrar man hur fd fackordföranden kan klampa in i den Svenska modell på lönebildningsområdet. Uppenbart gäller inte den svenska modellen i viss offentlig verksamhet.

Rundgången mellan Sjöstedt och Björklund var intressant. Båda vill ha statlig skola. Den ena utifrån kända planekonomiska motiv sedan 100 år tillbaka. Den andra ur någon slags liberal syn där kommunal skolor ska förstaligas samtidigt som skattefinansierade fristående skolor ska vara kvar.

För övrigt anser jag att alla skolor ska se till att ge varje elev chansen att lyckas i livet. Alla skolor ska vara bra. Det innebär att varje skola måste vända blicken inåt och se till att lyfta sig så man vet var man står och vilka strukturer och processer man har i utbildning och undervisningen. Det är först då vi får en skola som skapar resultat. Politisk klåfingrighet kommer aldrig att lyfta skolan och det är långt till borgfred om skolan.